från koltrastens horisont

Högsommar

2010-07-08T07:58:00.003+02:00

Jag var i Edinburgh på missionskonferens. Vi var tre från vårt håll. Det var en fantastisk manifestation, en proklamation och roligt att känna att vi trots våra olika kulturella yttringar har en gemensam längtan och en kristenhet.

Jag läste idag om Göran Skytte och Wilfred Stinissens samtal som tydligen blivit en bok. Kanske har vi blivit mer öppna för andras vägar till frälsning.

Skottland är vackert, men det är minsann Sverige med. Rosorna prunkar på min pergola och gräset torkar i sommarvärmen. Det är som det brukar. Eldningsförbud råder, men man kanske kan få grilla lite spett på vår utegrill i kväll. Det lär vara tillåtet.

Pappa slog i huvudet men överlevde och syrran har rest till Amsterdam med ett par barn och tittade in här på vägen. Själv jobbar jag lite till innan semestern, och det känns bra. Skönt att skjuta på höststarten. Tror att det ska bil en resa till Östersund och kanske Tronheim. Någon tonåring följer nog med oss.

I huset bor tillfälligt en brahmin som forskar på BMC. Det är intressant. Vi har också väldigt olika kulturer. Självklara saker visar sig från båda håll överraskande underliga. Nyttig övning i tolerans.

Sånt kan livet vara mitt i sommaren när midsommarfesten och midsommarblommorna tagit slut och vindruvorna sakta mognar på altanen.

"Gud, lär mig att inte ständigt längta efter "sen", utan allt oftare minnas att leva i "nu".
Amen."

.

Vi har vår i luften! Var har ni er?

2010-03-27T10:03:00.003+01:00

Nu är den här, våren, igår var det soligt och varmt ute, idag är det mulet, men ändå!

Och det är mycket att göra, konferenser och marknader och sånggrejer och så. Blir livet efter påsk lugnare?

En dotter på besök. En dotter på ingående i veckan. Det är fint.

Om ett par veckor är jag där igen. Iona.

"Tack för gemenskap Tack för vila som ger nya krafter Tack för årstiderna och ljuset!"

.

Vårfloden

2010-02-27T14:25:00.005+01:00

Det droppar från taken och slaskar på vägarna i Lund. Fåglarna hittar kanske något litet grönt innerst under buskarna. Och vård utetak som knäcktes av snötyngd suckar av lättnad när droppe efter droppe lämnar det i en sinande tåreström. Många oroar sig nog för vårfloden som kommer, och hade jag haft källare med saker i hade jag nog burit upp nu. Men vårt hus står dikt an mot terra firma.

OS pågår. Ingen är gladare än pappa som har att göra inomhus då mitt i snöhalkan. Och själv är jag lite curlingfreak, det är väl det enda jag kan följa, de förklarar så bra. Så då känns et som att man begriper sig på det. Men sätt inte en sån där sten i handen på mig... Just nu syns guldmedaljen i rutan. Inte helt fel, alls!

Vårterminen har kommit igång. Varje vecka fylls av uppgifter. Samtidigt är det dags för reflektionen, verksamhetsberättelsen. Det känns gott att sammanfatta i text de tankar som samlat sig sedan jag började i september. Vad som är viktigt och oundgängligt och vad som får ta mindra plats. Glädjeämnen och orosmoln. De förra är betydligt fler. Det är nog som mormors ena favoritpsalm- Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt... Det är gott att ha ett sådant jobb.

Bilden är från häromåret- vi har inga såna blommor ännu, inte ens i Lund!

Den här helgen är jag ganska ensam. Maken är i Göteborg efter en vända till Östersund, där har vi ett par döttrar utspridda. Och den dotter som inte bor så har rest till Stockholm för att spela Beethoven med Kungliga Akademiska Kapellet på sin viola. Bra att vara violast, då blir man ofta efterfrågad. En ovanlig fiol, liksom. Sonen är lägerledare, sportlovsläger på Södra Hoka. Dock har huset ett par timmar varit fullt ändå idag. Fullt av sång, för såggruppen The Rhubarb singers övade hos mig idag. Vi ska sjunga på en helgsmålsbön före palmsöndagen. Hoppas att det går bra.

Vi brukar bjuda på the och en kaka när vi träffas, min kaka ville inte stelna efter 40 minuter, då fick den 20 minuter till... då ville den kliva ur formen. Mycket märklig såg den ut när den till slut bekände färg och svalnade. Dock smakade den fint. The är en sån förlåtande dryck.

Nu längtar jag efter vårblommor, violer, och snödroppar. Till och med vintergäck had jag gillat i år. Det var en rejäl vinter! Nu har vi gått in i fastan. En tid att få reflektera. Att vandra in mot ett större allvar. Och samtidigt mot en större förväntan på påskens under, där livet och kärleken segrar. Kan ni ana violerna på bilden som jag tog förra året? massor av blå blommor intill buskagen.

Jag har sökt lite barnsånger som talar om detta utan att vara för svåra eller för ... ska vi säga - religiösa. Som man skulle kunna navända till förskolebarn som kommer för att se på påsklandskapet i kyrkan. Men som kanske inte har någon relation till berättelsen. Jag skulle vilja hitta just det där med ljuset och växandet. För att kunna berätta påskberättelsen med. Det finns inte jättemånga såna. ( som bä bä vita lamm och blinka lilla stjärna hjälper mig att berätta julevangeliet för de små - lätta sånger som leder in på talet om herdarna t.ex. eller de vise männen...) Kanske kan min kompis Bertil och jag fixa ett par själva. Jag gör orden och han noterna. Han har lovat försöka. Härligt med såna vänner. (Även om det skiljer 30 år mellan oss så märks det inte precis- så pigg vill jag också bli.)

Så... mera sol, tack! Plask plask i trädgården!

"Tack, Gud, för att vårljuset som kommer får ge oss en förmak av ljuset som väntar oss. Amen."

Decennieskifte

2010-01-09T10:36:00.002+01:00

Nu har vi provat på det nya decenniet några dagar. För min del har det varit ganska kyligt. Var hos mina föräldrar en vecka och det var utanför Uppsala som minst nära 28 minusgrader utanför sovrumsfönstret. En spännande kväll med kvicksilvret krypande nedåt timme för timme. Och syrran och jag frös om fötterna när tåget mot staden var en halvtimme försenat. Trots pälsade skodon.

Det är skönt med vitt utanför vardagsrummet, en vinter utan snö alls känns mörk och intetsägande. Å andra sidan vet jag att många fryser mer än jag, och gläder mig även när våren kommer sen i februari- mars. Idag ska jag plocka bort julen, dvs ta undan alla röda dukar och granen. som snart inte behöver lysa upp våra morgnar, för solen kommer. Och så ljusa dukar på borden och en bukett tulpaner, då blir det ljust och lätt. Så lättlurad är jag.

Den andra terminen på mitt nya jobb drar igång i veckan. Jag har planerat noga, hoppas att inget är glömt. Det har blivit lite mer efterhand, vilket nog är tur, man kan ju inte rulla tummarna, va? Men ändå tycker jag att det finns en del luckor som kan fyllas med samtal och det är viktigt att ha tid för sådana. Tillgänglighet.

Jag fick finfina tyger av mamma till vår barnhörna i kyrkan. Det blir en inhägnad av juteväv som fylls med vackra kuddar, ett lysande stjärnfall och en spegel, samt en korg med böcker och en korg med utklädningskläder i bibelstil. Det är till dessa som jag fick fina tyger, randiga, guldiga och naturfärgade, samt broderade bitar till prinsessklänningen. Kungamantel och liknande blir det. Samt enklare plagg och en multifärgad rock till Josef. jag riktigt längtar efter att börja sy igen.

Om jag ska tala om decenniet för övrigt så är det inte bara kul- det går mycket energi åt att värma upp stugorna, spara i gengäld på lyset, vänner. Miljön behöver alla tag vi kan ta. Nya som gamla. Bråk i kyrkan står det om i tidningen och om folk som har svårt att försörja sig i andra länder. Engagera dig- alla goda krafter behövs!

"Tack för ljuset som kommer. Tack för att inget mörker vinner över ljuset, du Kristus som är världens ljus och har segrat över allt. Var även ljuset i mitt liv. Amen."
.

tid för ljus

2009-12-15T22:47:00.002+01:00

Vi står i tiden

Vi står i tiden
med kroppen i Lucia
ett ben i Johannes
det andra i Maria

och är i mitten
av de fyra veckor
som föregår julen
födelsens tid

Vi står i tiden
där är vårt vara
vi ser oss omkring
med barnögon klara

och är i mitten
av de fyra veckor
som förebådar julen
Kungen är nära

Vi står i tiden
med öppna händer
möts över gränser
mellan alla länder

och är i mitten
av de fyra veckor
som förespeglar julen
Fridens Rike.

"Tack för att du kommer hit, om och om igen."

.tärnan heter Sofie.

Kalles kaviar

2009-12-05T12:36:00.003+01:00

Jag blev överfallen häromdagen, helt överrumplad drabbades jag av att första advent inföll. Det är en plåga och glädje som drabbar mig lika överraskande varje år. Fort som sjutton får jag putsa ett fönster i köket och dra ner den blårutiga gardinen, gräva fram den svartröda Uppsalalyktan och stryka en rödrutig liten kappa som ska hänga där.

Sen torkade jag av bordet i vardagsrummet och satte fram adventsstaken som utöver mossa har diverse svampar, såna där som jag gillar! kantareller och annat... mums!

nå, det är ganska lätt att göra julfint hos oss, eftersom det alltid blir sådär bråttom. Vi har en röd soffa med rödsvarta massaifiltar i, en röd matta, och en röd fondvägg i vardagsrummet.

Senare ( idag, kanske? ) får man ta lite i taget av städning. Köket, krukväxterna, damma, bära ut skräp... Sen känner man sig allt nöjdare om mer "på". Tills julkorten trillar in. Skicka inte julkort till oss som får dåligt samvete direkt. Blir det något så är det möjligen ett nyårsbrev. Man får vara glad om julklapparna är inhandlade på julafton...

Nåväl, huvudsaken är väl att man kan ta sig lite tid att umgås med goda vänner. Igår hade vi körövning här med vår lilla sånggrupp Tumaini. Det är så kul att sjunga, och mysigt att umgås. Och häromdagen träffades ordföringarna i samfälligheten, vi har under mandatperioden lärt känna varann och fått stor respekt för varandras arbete. Det var vid detta tillfälle som minnet av forna tiders mat överföll oss. och jag mindes kaviar i stora papp-burkar med lock som mamma köpte och använde till kaviarlåda- en historia med kokt skivad potatis, kaviar, äggstanning och skirat smör.. Det var länge sen jag åt det. kanske kan vi laga det tillsammans när jag reser dit till trettondagen?

Jag blir så sugen att köpa julblommor, men har hållit igen i år- eftersom flera av mina orkideer blommar jättefint.

Miljökonferensen i Köpenhamn börjar märkas i pressen. Kyrkorna uppmanas ringa 350 slag den 13/12 och det ska vi också göra. Tänk om hela Köpenhamn hör Sveriges genklang på mötet. Fast de kanske ringer i Danmark också. Hela världen? då kanske det blir ett stort miljöproblem? Vad tror ni?

"Kyrie Eleison!"

-

Det blir nog vinter i år med...

2009-11-04T12:31:00.003+01:00

De sa att det snöade i Skåne i morse. Inte här i alla fall. Men kallt har det blivit och blåsigt. Snart har alla löven fallit ner och ibland cyklar jag genom en sörja av gamla löv. På väg att bli ny jord till nya frön som ska går i vår... får man hoppas!

Det har nu gått två månader på det nya jobbet. Kanske tar det ett år innan man slutar göra allt för första gången. Det är lite bergochdalbana i spänning, men fortfarande mest roligt. Spänningsmomentet heter; kom ihåg.

Kom ihåg betyder att man måste planera på ett annat sätt än jag är van vid- inom vården går en del på rutin och därutöver är det väldigt mycket här och nu. Men nu är det sista datum för fondansökningar, kom ihåg julblomsbeställningarna för besöksgruppen, kom ihåg alla grupper - att förbereda innehåll och form... annonsera och snart är det advent, och har vi nåt till bladet om våren och kan vi planera planeringsdagar?...
Det är gott att ha en kompdag som idag, då kan jag sitta lite lugnt och filosofera hemma. Eller ta mig en runda på stan i kylan, snart, snart. Då kan man reflektera och smälta. Jag gillar mötena med människor, att ha många bollar i luften samtidigt, att blanda nära och långt bort- praktiskt och teoretiskt... Jag vet att det blir mer rutin snart. Folk är dessutom väldigt goa, ingen granskar eller värderar.
Lade in en bild på ett fint fönster, dett finns i Vadstena. Men vi har fina fönster i Allhelgona också. Kom in om ni har vägarna förbi.

Har lite planer på att pigga upp barnhörnan med nån sorts tält-rum. Det ska bli fullt med kuddar och utklädning och lek. Lite palmer och en spegel? Som i en oas. Har ni erfarenhet av något sådant i era kyrkor? Tipsa gärna.

Annars är läget stabilt. Mellandotter S ska flytta i december, så blir vi bara tre i hushållet till våren. Får se sen hur det blir när K slutar sin folkhögskola- om vi ska blir fyra igen, eller inte.
Livet är gott här och nu för mig.

"Du som tänkt ut det så bra, tack för att de nya knopparna redan märks när löven faller. Det ger mig hopp om framtiden när livet ibland känns tungt."

.

Höst och kyla.

2009-10-11T19:18:00.002+02:00

Det har blivit rätt kallt. Vantar när man cyklar och regncape i cykelkorgen. Gula löv i träden och de sista hallonen tog jag in idag. Klippte ett äppelträd också.

Vi har tillbringat helgen i Kristianstad med Schuttzsällskapet och sjungit verk av honom och Gabrieli och Monteverdi. Vacker musik, ganska svår, tycker jag. Men med tidstypiska instrument till blev det festligt och grannt!

Funderar rätt mycket på vägar att gå med det nya jobbet, man kan ju tänka på lite olika sätt. Har som många nya väldig lust att rusa på, men tror på att ta små steg i taget i början och lära känna folk och situationer.

En fundering som plötsligt kom är detta med förlåtelse. Det är viktigt i vår kyrka att försonas och att förlåta och att be om förlåtelse. Nåd är ordet för den gåvan att vägen är öppen till ett liv i kärlek. Men många har också börjat fundera över smärtan, sveket. hur gör man när man inte kan få upprättelse. Då minns jag några tankar att det skulle kunna vara nutidens fråga och att vi i vårt sökande efter svar hittar en solidarisk Kristus som delar tillvaron, även denna svekfulla. Undrar om jag tänker underligt, såklart utesluter inte det ena det andra, men att förvänta sig att en person ska be om förlåtelse när den som gjort den personen illa inte ber om förlåtelse.. det är inte så ovanligt hos dem jag talar med.

Sånt kan man grunna på.

Annars finns också möjligheten att dela med sig av goda höstrecept till varandra. Jag gjorde gryta på rullader med vitlöks och örtphiladelphia och tapenade i och så trattkantareller och purjo och paprika i många färger. Lite creme fraiche i och en skvätt rödvin. Salt som enda krydda över detta. Och så ugnsbakade rotfrukter till. Mums!

" Tack för att du finns mitt i och delar allt. "

Resa bort och komma hem.

2009-09-21T06:46:00.003+02:00

En gemensam utfärd med kollegor till Vadstena. Förväntat lite mulet väder, 15 grader, inte regn. Rum hos Birgittasystrarna. En psalmvers att meditera över. Vila. Samvaro. Närvaro.

Att resa bort men också att komma hem. Vetskap att de där hemma klarar sig. Då kan man fylla på batterierna. Tanka. Tänka.

bilden är tagen vid Ale stenar en sommardag, känslan att sväva utför stupet och så stiga på uppvindar... fri som en fågel, fri som en fågel (fast jag skulle inte våga segla så i verkligheten)

" En bön om ny värme

Du som gav mig livet
sekund efter sekund
och minut efter annan
Du som lärde mig andas in
och andas ut

Låt mig sitta i ditt knä
tills mitt oroliga hjärta
slår i takt med ditt
och mina spända axlar
mjuknat

Låt mig hålla mina frusna fingrar
nära din varma hud
och lär mig än en gång
att andas in
och sedan andas ut.

Du håller mig i din famn
och viskar varje stund mitt namn.
Ingen tanke är för liten
för att du ska bry dig.
Det är så himla skönt att veta. "

Löven gulnar här i buskarna...

2009-09-16T18:21:00.003+02:00

Att vara koltrast är inte så lätt. Och hösten kommer trots det underbara vädret! Man vill se allt men inte synas för mycket, så tänker man... NU ska jag ta det lugnt och ledigt... så kommer det nåt spännande förbi.
Man måste kvittra lite och stoppa näbben i allt möjligt.

Saker på gång... Kvinnor i Svenska Kyrkan är en ganska liten förening, men nu blir det snart årets retrat på killans bönegård- satsa på det till nästa år ni som missade årets chans! Dessutom blir det prat om mat i Höör i november, en kostprofessor och en kostprofet. Kan man säga. Programmet kommer snart upp på hemsidan. Kolla mer på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=66327&ptid=0

Annars... Några ska till Vadstena och leva hos Birgittasystrarna och jag är en av dem. I nästan tre dygn! Lyckliga jag!

Och... Till helgen kommer vänner från Stralsund till Lund. Det är ett gammalt utbyte som hör ihop med världsböndagen. Det är fantastiska kontakter att ha, att vi trots språkförbistringen kan vara syskon när vi träffas!

En del av vännerna har dessutom varit en vecka på Iona. Den där ön i Skottland där man kan fylla på sina andliga batterier. De är rätt uppfyllda av det och jag ser fram emot att höra dem berätta mer.

Sen har firandet gått över i vardag och arbete. En del saker går väldigt bra (andakt med ljuständning och själaringning till orgelmusik och macka = MELLANRUM ) och en del står och stampar (kontakter som ska tas och planeringar som tar tid...). Men det går faktiskt framåt.

Om några minuter blir det övning med Sankt Hanskören för maken och makan. Vi behöver fler sångare, känner ni er manade så kom!. Det är jättekul att sjunga tycker jag!

En dotter kom just med i Akademiska kapellet på sitt bi-instrument: Viola.
En son övar med sin kör och träffar sina kompisar i Kyrkans Unga. En dotter har hålligång i sin del av världen x och en dotter bor vid världens ände: Östersund.
Så är det här ungefär.

" Kom till mig alla ni som arbetar och är betungade, jag ska ge er ro, sa Jesus. men också rörelse, eller hur? Tack för livet! "
.

Bilder

2009-09-08T00:51:00.000+02:00

http://micromoll.se/index.php?option=com_content&view=article&id=82:asa-diakon&catid=1:latest-news&Itemid=18

"Bara glädje"

Processen.

2009-09-03T08:53:00.002+02:00

Att smälta i eld
befrias från slagg
för att formas.

Imorgon examination.
Ett samtal över ett ämne
relaterat till en bok
och tankarna om framtiden.

På lördag den formella
fantastiska om än något fruktade
Middagen.

Samtidigt nattgäster.
Som får klara sig.
Det är mina närmaste.
Som borde hedras mer.

Ett pussel som inte går ihop.
Och tiden som krymper
mot den där stunden
som kommer att ta slut alltför fort.
De tar slut alltför fort
de där stora ögonblicken
och bevaras i minnet
som ekon.

jag ska få en ring för att minnas
skänkt
att ligga mellan hans tidigare två

Det stod i tidningen att jag...
och jag funderade över
vad ska jag göra där?

Svaret blir enkelt:
påminna dem om att bry sig om varandra.
Mitt jobb blir att påminna dem
om att bry sig om varandra.

Och lite till, kanske. (Jante.)

Mose sa att han inte kunde prata så värst vidare bra.
HA! sa Gud, det vet jag väl! ...men du är vald att vara min mun.
Ta hjälp om du måste. Jag har valt dig.

De här dagarna rusar på.
Och hettan ökar. Slagget sjunker.
Gjutformen står redo.

"Visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den."
.

Att tänka.

2009-08-31T09:19:00.002+02:00

känslan av rymd en morgon
med gräsmatta utbredd framför sig
sol i ryggen
och ett lövverk som fond

ger utrymme för tankar
insikt måhända
böner möjligen

så var det i lördags morse
jag kände att det där sammelsuriet
nystanet av garnändar som trasslat ihop sig
trots allt var möjligt att börja
lösa upp

tiden krymper och ger inte utrymme för så många val
det är en lättnad
att ha stigit över tröskeln från oro
till nuets tid

ett ögonblick i sänder
en sak i taget
det som inte hinns
finns inte

idag

så går vi gemensamt
men var och en i enskildhet
in i retreatens grotta
av tystnad
med en gräsmatta framför oss
sol i ryggen
och lövverket som fond

min reflektion ska bottna i det vigningsord jag valt
som ska ligga framför Herrens ansikte
i högkoret på altaret på söndag

det blir min föda under tre dagar
och kanske resten av mitt liv?
de tretton orden i hebreerbrevets trettonde kapitel trettonde versen
"Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek."

"Det är där du finns, i utanförskapets tillvaro, i delandet. Dit vill jag gå med dig."
.

Limbo.

2009-08-22T08:02:00.003+02:00

Limbo lär vara medeltidens föreställning om den avdelningen i undre regionerna som oskyldiga men odöpta spädbarn hamnade i. En del fantasier fanns om hur härligt det skulle vara där, befrielse från alla sorger, men utan möjlighet, antar jag, att delta i uppståndelsens glädje.

Jag är glad att jag inte är Gud som ska komma på lösningen på alla dessa finurliga problem. Dessutom tror jag Gud är pragmatiker och finner på överraskande bra lösningar på det som upptar vår oro här i tiden.

Men känslan av ansvarslös tillvaro överfaller mig när jag nu har en ledig helg innan jag börjar mitt nya jobb. Här i hemmet vet jag (verkligen) vad som behöver göras, och behöver inte fundera ut något. Köket. Trädgården. Tvätten. Hallen. osv. Det är då det känns så gott att också sätta sig vid tangentbordet och sammanfatta gårdagen:

Sista dagen på jobbet som jag började på för fem år sen gick i samarbetets tecken. Vi hade dåliga patienter, men gjorde insatserna tillsammans i tät kontakt med doktorerna och med de närstående. Det regnade så vi kunde inte sitta ute på lunchen tyvärr, det hade jag sett fram emot, men vi hann med en kaffekopp. Och sen mot slutet av arbetsdagen samlades en jättehop och höll tal och gav mig en monsterstor blombukett och det blev kramkalas. Jag är inte lättrörd, men men men...

Mina föräldrar har varit gifta i 49 år. Det är väldigt länge. De firade på etiopisk restaurang i Uppsala. Det tycker jag är symptomatiskt befriat från traditionalismen. De är rätt coola.

Själv är jag inte så cool. Men om en stund ska jag byta limbotillvarons sysslolöshet mot något av ovanstående projekt. Det är ju inte fel det heller.

"Tack för att du inte lämnar dem som lider, för att du inte släpper taget. Du som orkar gå hela vägen ända fram."
-

Tisdagar är toppendagar.

2009-08-18T20:40:00.002+02:00

Idag är jag ledig. Jag har jobbat hela helgen och måndagen, så det är sköööönt att vara ledig på tisdagen. Då kan man njuta av dagen och få gjort ett och annat. Jag njuter och spelar lite dataspel. Tar mig till diakonicentralen och jobbar på en powerpointpresentation tillsammans med andra blivande kollegor. Sen får jag lunch som Sara lagat och så följer jag med Karin till stationen. Hon ska resa till sin folkhögskola i norrland. Sen åker jag till Burlöv och knatar omkring för att hitta fina kläder till min stora dag. Och tänka sig, det gick bra! Så nu har vi gjort en spenatpaj och kör diskmaskin. Betalar räkningar. Skickar in examinationsuppgiften. Vad skönt att vara ledig!

" Gud, var med barnen i världen!"

.

Övning ger Färdighet

2009-08-12T07:23:00.002+02:00

Strax ska jag cykla ner till domkyrkan. Det hänger regn i luften.

Vi ska delta i morgonbön och sedan tillbringa dagen på stiftskansliet och med biskop Antje. Hon ska samtala med oss sju diakonkandidater och ge oss vår examinationsuppgift. Vi har ansökt om att examineras och vigas och nu närmar det sig. Det som varit som en ogripbar hägring får kontur och färg.

Vi ska också öva lite i domkyrkan på eftermiddagen- kom inte dit! :-)

Det har varit svårt att fokusera i förväg, jag blir så engagerad av mitt arbete, så är det när man har med andra människor att göra hela dagarna. Lätt att glömma sig själv. Det är väldigt bra att den veckan som föregår vår stora dag inleds med retreat. Inför viktiga händelser kan man gott få tänka lite över sig själv.

Idag är det internationella ungdomsdagen. Det står i tidningen. Grattis alla ungdomar. Ni är underbara!

Jag har flera stycken i mitt hus, och de är så kloka och fina. Fast den yngste ungdomen tillbringar natten med sin far i sällskap av lejon och elefanter i Mikumi nationalpark. Hoppas att ingen vill ha honom till frukost... Längtar efter dem, de har varit borta två veckor nästan.

"Du är nära mig i varje andetag. Det är jag som glömmer dig, inte du som glömmer mig."
.

Atles dikter

2009-08-08T08:22:00.003+02:00

En månad går så fort. Nu är det två veckor kvar av min tid på avdelningen. En till två personer i veckan har gått bort och jag har lärt känna många nya patienter och deras familjer, varit med i deras svåra stunder, men också njutit av att se dem i vår underbara trädgård eller firat någon bemärkelse. Det blir så lätt att veta vad som är viktigt när tiden blir utmätt.

Den här helgen är jag ledig. Ungdomarna hade fest på nedervåningen igår, och de har en hel del disk att sköta. Själv har jag tagit mig ett bad, det är ett av mina lyxnöjen. Jag vill inte slänga ut badkaret som många gör. Som väl är har vi en dusch också för de övriga familjemedlemmarna som tvagar sig under mer ordnade former.

På onsdag är vi kallade till möte med biskopen, vi som ska vigas i början på september. Då ska vi samtala och få vår examinationsuppgift. Jag samtalar gärna med Anjte Jackelén, hon är en härlig människa. Skärpt och rar samtidigt. Vi ska också få prova ut albor (vita gudstjänstkläder) och vårt emblem, det smycket som visar att vi är diakoner. Det ska bli härligt att träffa de andra, vi är sju stycken som ska vigas samtidigt. Överväger att resa till Göteborg söndagen innan för att delta i klasskamraternas stora dag. Det verkar bli möjligt.

En av våra klasskamrater talar teckenspråk. Hon efterlyste igår texten till två dikter av Atle Burman, som hon ska använda på måndag på en begravning. Hon har texten på teckenspråk, men behöver den svenska översättningen. Jag vet att jag har boken "Buren av ljus" där jag tror att dessa två dikter finns: " I min sorg och saknad" och "Buren av Ljus". Men jag hittar den inte när jag söker. Ska göra ett nytt sökryck om en stund.
Om någon har texterna så kan de väl maila dem till mig på: asakgustavsson@hotmail.com
för jag vill inte att de läggs ut här, Atle ska väl ha sin copyright på dem.

Annars? Solen lyser och buskväggen utanför mitt fönster är grön. En liten lätt bris rör löven och livet är gött. Gossarna (maken och sonen) har det bra i Usambarabergen och sms:ar regelbundet. kan livet vara bättre?

"Tack för sommar och sol!"
.

Diasporerna

2009-08-04T16:54:00.002+02:00

En är på festivaler och jobbar.
En är i Genarp eller nåt hos en cellokompis.
En är på stan med två fikaväninnor.
En är med sin pappa i Tanzania.
En är med sin son i Tanzania.

Jag är ensam hemma. Lite skönt faktiskt.

Eftersom jag var uppe i natt och körde dem till tåget som går till flyget. Och sen jobbat hela dagen. Nu är huvudet segt. Till skillnad från sonens som är välordnat av storasyster. Se såna fina flätor!

Inatt är det inget särskilt. Men nästa natt jobbar jag. Så är det att vara syrra. Dag och kväll och natt och helg, alltid redo! Så ikväll kan man vara redlös. om man hade orkat. Tjoho!

Det blir en stilla stund i hemmets lugna ro för mig, bara så ni vet.

"Visst håller du din starka hand omkring dem?"

Hemskt och roligt på en gång.

2009-07-23T11:12:00.002+02:00

Det är roligt att jobba. Jag är så glad att jag får jobba på mitt gamla jobb i sommar. Det är roligt att bli igenkänd och att vara omtyckt, att träffa de gamla vännerna och att vara till nytta. Det är också jätteroligt att upptäcka att jag minns en hel del. jag är inte helt senil. Så nu vet ni det.

På sommaren har vi vår glada vikariedoktor som annars bor i min systers stad i mellansverige. Hon blir också nöjd när jag kommer igen. Så är det med goda vänner, man kan vara ifrån varann länge och sen är det som vanligt när man ses. Gott.

Det hemska är att de har ändrat på en massa saker. Så jag hittar inte i skåpen utan får söka och mina vikarierande kollegor har samma bekymmer. Vi förstår inte hur det kan vara bättre med denna anarki. Saker ska väl ligga där de alltid har varit! Precis som hemma hos min mamma när jag besöker henne. Jag hittar ingenting i hennes köksskåp.

Jag tänker en hel del tillbaka på mitt arbetsliv inom landstinget- det har varit i 23 år nu, de första 18 åren på barnonkologen och de sista på Hospis.jag har fått träffa så många fina familjer och så många goa människor. Jag har fått vara nära många i deras kriser och i tider av oro. Men också fått se hur saker kan bli bättre och hur man tillsammans kan klara av sånt som är svårt. En förmån. Och så tänker jag med lite vemod på att om en månad ska jag lämna allt detta. Gå in i ny verksamhet, vara helt nybörjare och hitta nya vägar. Kanske får jag också där dela livet med andra och vara med om glädje och sorg i lika delar. Det blir också meningsfullt och roligt. Det viktigaste är att jag vet att detta är min uppgift framöver. Att vara i Allhelgona. Lika mycket i Guds hand som tidigare men med andra uppgifter.

"Tack."
-

Koltrastarna sjunger.

2009-07-20T13:44:00.002+02:00

Min granne plockar inte sina körsbär. De hänger där och ropar åt oss hela dagarna: ät upp oss, ät upp oss. Men vi är inte så nära vänner så att jag vill hörsamma uppropet. Det gör däremot traktens fåglar. Dottern som har sitt fönster åt det hållet beklagade sig över morgonkvittret, och jag sa kallt att "det är ju bara en halvtimme vid tre-fyra-tiden och inget att gnälla över!" Men det är lögn. För fåglarna börjar sin frukost då. Den håller på länge. Jag har insett det sedan.

Vädret är oregerligt. Ömsom regn och ömsom vatten. Skurar heter det då. Och sol emellan precis så att man hinner ut och dra fram allt. Nu lyser den igen. Därför lämnar jag bloggandet direkt och går ut i växthuset som vi ska montera ner. Jag ska bara flytta över tusen saker till garaget först.

"Fåglarna prisar sin skapare dagen lång. Att jag har så dålig uthållighet! Lovad vare du, Herre, som har skapat denna världen så underbart vacker!"

Vin

2009-07-11T08:39:00.002+02:00

Under taket på altanen har två rankor vin letts in, och druvklasarna ser ovanligt fina ut i år. Dessutom har vi hittat i ett skåp en grej som nog är en alkoholmätare. Om det bara inte var så äckligt att tänka sig att trampa så har vi väl bara att sätta igång och tillverka eget. Det kan väl inte vara så svårt?

Läste på en gång och det var en hel vetenskap. Antar att vi äter dem färska som vanligt och plockar eventuella flaskor på hyllorna hos systemerarna på systemet som alltid.

Det är underligt att det blivit så populärt med vin, riskerna är avsevärda. Ja, jag menar nu inte risken att bli full, det är så uppenbart. Men att man får fel vin till maten. Eller att det är nåt fel på just det man korkar upp. Dessutom kan man få migrän och finnar.

Å andra sidan blir jag lite imponerad av alla de där som reser runt i Frankrike eller Spanien och smakar sig fram genom landskapet. Lär sig och blir kännare. Det skulle man kunna göra. I Skottland, t.ex.

Fast då är det en annan dryck.

Man skulle kunna ha provsmakning av vatten från olika städer. Betygsätta och innehållsdeklarera. Det är verkligen skillnad. Vi har gott vatten, tycker jag. Helt OK till en bättre middag. Behövs inget bubbel och sus och brus. Men där mamma bor är det inte lika gott. Fast jag vill inte hänga ut nån stad så jag säger inte var det är. Tur för er, Uppsala-bor!

När jag var liten bodde jag i Afrika. Där fick man inte dricka vatten som inte var kokt, det lärde vi barn oss tidigt. Jag sa till min bror när det ösregnade: - Gapa, Björn, det här vattnet är kokt!

Så om det ösregnar, vänner: -Gapa!

" Tack för sol och för svalka. Omväxlingen ger kraft."
-

Det är en massa hästar överallt.

2009-07-07T08:29:00.002+02:00

Jag tänkte på det i kryptan i Skara domkyrka. Den var fin, kyrkan, och bl.a. gladdes jag åt den fina textil-utställningen som vandrar runt med symboler som broderats i olika länder. I kryptan var det stilla och man kunde sitta på några stolar framför en ikon. Där fanns stenar och ljus och vatten att vila blicken i. På väggen en fantastisk triptyk, en tredelad bild ev ett par ansikten och ett par hästar.

Sen har jag sett hästbilder på många ställen, och det kanhända förstärks av ljudboken som vi läst med öronen i bilen. Ärligt talat så njöt sonen och jag mer an fadern, men t.ex. så satt vi en timme i bilen om kvällen på Mön och lyssnade i mörkret, David och jag. Det var mycket svärd och blod och så... HÄSTAR. Boken var Conn Igguldens Stäppens krigare och handlade om Djingis Khan.

I hagar överallt finns det hästar och jag minns med visst välbehag (glömmer de tråkiga morgontimmarna med mockande och kratsande...) när jag var med i hästklubben på Svenska Skolan i Kodaikkanal i Indien. Hästen hette Lagitina och var en pensionerad travare från Australien, nästan omöjlig att få upp i galopp, men stor och stadig när man red i de branta backarna i bergen. Jag har inte ridit varken förr eller senare, men det är roligt att ha gjort det lite.

För övrigt anser jag...

jag har fått brev och mail från stiftet inför vigningen i september. Det är en massa datum och uppgifter som ska bifogas och ordnas med, och personbevis och utdrag ur rullor. Sen ska det göras en examen och skaffas en svart dräkt och fotograferas och ätas luncher med biskopen och övas och skickas uppgifter och väljas bibelord för dagen. Och ordna en mottagningsfest, måhända. VARFÖR var jag tvungen att krångla till livet så? Det ska bli jättekul.

I eftermiddag tar vi oss en runda till Tivoli. Barnen är nog nästan för stora, men vad ska man göra? Vi kan ju inte lämna dem hemma!!! (det ska bli kul att göra nåt sånt hela familjen)

"Tack för sommar, sol, värme, vila och för tid för samvaro. Hjälp oss vara rädda om varandra. Amen. "
.

SEMESTER!!!!

2009-06-28T16:51:00.003+02:00

Nu närmar sig tidpunkten för den heliga semesterresan. Innan avfärd har semestern varit lika delar vila och pyssel. Nu tar den ett stort kliv in i Minnesvärdheten.

Vi får med oss den yngste. Vilket är trevligt, precis som när bilden togs och vi var i Oslo... Man får anledning att upptäcka en massa nytt!

Och resan går över brorsans familj i Alingsås via en återträff med klassen och mot Vara vandrarhem. Sedan följer två nätter på vandrarhem i Danmark, Möns Klint ska beskådas. Det var det hele. Och ni må tro att det räcker gott och väl. Säkert ser vi en hel del, samtalar en hel del och äter en del. Lite musik i bilen skadar inte heller, måste komma ihåg några skivor!

Sen får vi en veckas vilsam hemmasemester igen innan det stora arbetspasset tar vid.

Perfekt!

Därtill passas huset av en hoper döttrar. Som vattnar, förhoppningsvis.

"Var med oss på vägarna, så vi inte skadar någon, eller utsätts för skada. Amen."

Slösemester.

2009-06-24T12:54:00.002+02:00

De där första dagarna i en ännu inte planerad semester är en stor njutning.

Det hör samman med en del besvikelse och oro men framför allt hopp och längtan.

Dyra stilla stunder. Kanske blir det lite städat såväl inne som ute.

Igår var vi minsann på en utställning "Mandela" på Malmö museum. Mycket tänkvärt.

"En dag i taget."

Nu är det nog sommar. Fast en kall...

2009-06-17T08:01:00.002+02:00

Sommarlov.
M läser sommarkurser, det är också ett sätt att få tiden att gå.
S deltar i Nordiska Ungdomsorkestern och får nya vänner från Tromsö och Island.
K har ett konfirmandläger med jätterara ungdomar, "de är såååå djupa!"...
Men D har som väl är sin kompis W som drar honom ut på äventyr, panta flaskor och köpa chips för pengarna... eller så.

Jag fick tillbaka min stulna cykel igår. Sorgligt nog var den ganska skadad. Och jag får betala tillbaka till försäkringsbolaget alla pengar, förutom att rusta upp den. Men då har jag två utmärkta cyklar, det är inte så illa! Bra för alla stora flickor som kommer hem av och till.

Idag ska vi gå igenom en massa praktiskt på Helgonagården. Jag har bläddrat i pärmar ihop med E som ska gå i pension. Hon har verkligen gjort mycket och varit en personlighet. Det kommer att ta tid att bli någon, tror jag. Fast det ska bli väldigt roligt. Arbetslaget är härligt.

Men efter midsommar har jag tre veckors ledigt. Då ska det bli lugn och ro. Hoppas jag.

"Att gå in i nya sammanhang hör till livet, Gud, men det är så svårt. Var med mig i det nya och hjälp mig ta vara på de goda minnena från det gamla."
.

Bönhörelse.

2009-06-13T06:28:00.002+02:00

Det där med bönhörelse...
Inte blev det vackert väder på Karins student... men uppehåll när de åkte runt med lastbilen i det redan svårt sargade Lund. Med härlig musik på högsta volym och öronproppar i de glada dansande ungdomarnas öron.
Och visst regnade det när gästerna kom, men det fanns mirakulöst nog plats till de flesta, även om jag såg en del unga på golvet.
Maten räckte, oja, och blev över, och dagen efter var rimligt svår att röja. Trevliga ungdomar, härliga vänner!

Idag har jag fått börja dagen med att klippa upp buketter och stuva om dem i två stora vaser, så fantastiskt vackert!

Jag minns en gång för länge sedan
en väninna som fick diagnos på sitt barn:
han är autistisk.

Det var såklart en stor sorg, men det ändrade inte alls på barnet. Att man fick diagnos, alltså. När samme gosse även visade sig ha diabetes blev det svårt att hoppas på framtiden. Men min väninna sa att många människor ber för honom att diabetesen ska försvinna. Vi talade en hel del om detta- kan man be på något annat sätt när det är detta man verkligen hoppas på. Måste man be: låt honom klara av ett liv med autism och diabetes- för att inte utmana Gud.

Jag tror att Gud förstår förtvivlan. Man kan inte be på annat sätt än hjärtats nöd tvingar en till. Sen när tiden gått och man ser tillbaka- då får man annat perspektiv och ser att lösningen var en annan.
Nu är min gudson på väg att trassla sig igenom skolsystemet i Tanzania med bra betyg, han lever ganska väl med sin diabetes, det är verkligen inte bekymmerslöst, men ett möjligt liv. Autismen avgränsar honom mer än begränsar. Han gör det han vill.

Men ovanpå allt har min väninna byggt upp en skola för autistiska barn i ett område där inget sådant fanns, och dessutom en högskola med bl.a. utbildning för lärare för barn med begåvningshandikapp. En hel del andra utbildningar ges också där, men tänk bara, vilken effekt det fick att behovet fanns.
Här kan ni se mer om detta:

http://www.elct-ned.org/

Jag vet nu att bönesvar ofta bäst syns efter ett tag.

Synd bara att mitt tålamod är så kort. Och min tro så liten...

"Tack för att ditt perspektiv är större!"
.

Det finns inget dåligt väder...

2009-06-10T07:46:00.004+02:00

...bara dåliga kläder. Säger man det till sin student?
Imorgon får det gärna inte regna lika mycket.
Då blir livet lättare.
Balen var i torsdags.

köttfärs med morot - färdigt till pajerna
kycklingfiléerna stekta och klara att skiva
pajformarna fyllda med deg

ska handla grönsaker
ost och kex
pasta

cider och vatten
kaffe

det känns att vi är på G

och gissa

om det blir skönt på fredag...

Men idag har jag ett ärende:
Ska MBL-förhandla kyrkans budget.
Man har en del märkliga uppdrag här i världen. Detta är ett förtroende.

"Idag vill jag be dig, Gud, om hjälp med ett personligt och till synes banalt bekymmer - ge oss lite bättre väder imorgon... Tack!"
.

En ganska vanlig torsdag i juni.

2009-06-04T20:48:00.004+02:00

Det har varit varmt ett par dagar. Men nu är det vanlig normalkyla igen, skönt att ha strumpor i sandalerna och en tunn jacka på utomhus. Tiden bromsade in lite för mig. Kursen är slut och sommaren ligger framför. Ett par veckors ledighet och hemkomst med en överhängande studentfest. Det är en kul grej här i Lund!

Alla som känner studenten det minsta ska krylla dit och uppvakta och smaka lite på buffén och sen dra vidare till nästa unge som man känner och som uthärdat sina år på gymnasiet. Så det blir många gäster både gamla och unga. Vi räknar mellan 100 och 150 som tittar in. Blir det för trångt går de första.

Men idag är det BALEN. Vi har stått och trängts utanför Grand Hotell och beskådat underverken, alla dessa uppklädda och högtidliga unga vuxna. Lite varm i hjärtat av ungdomslycka och festyra.

Dessutom har jag träffat de blivande kollegorna en eftermiddag, fick delta i ett möte. Det var en skön känsla att få ana ett sammanhang och vara en del av ett kollegium. Börjar dra upp lite riktlinjer och planera så smått. Det finns en del att överväga när man får en ny tjänst. Vad ska vi behålla, vad måste ändras, med vad kan vi börja på nytt? Allhelgonakyrkan är inslagen i byggnadsställningar och plast för en renovering, som ett paket som ska öppnas i september när jag kommer. Hurra! Det är tegelfogarna som ska göras om.

I somras stals min gamla fina cykel- se bilden. Men eftersom den var lite gammal och väldigt väl använd så hade jag bytt ut många delar på den, och den började kännas lite begagnad. Så jag unnade mig en helt ny och fin och dyr cykel- en Skeppshult Nova som var moccabrun, läcker. Det tog en månad innan den vart stulen.

Så blev det polisanmälan och sökande överallt. Kanske att den bara har flyttat sig några kvarter? men nej, den har fortsatt vara borta. Så idag köpte jag en ny likadan, för pengar från försäkringen. Men en vit. Och hjälp vad den är stor och vit. Den ser ut som en sjukhuscykel. Här kommer syster Åsa! Kanske jag ska måla rosa prickar på den?

Jag är så glad! för det är härligt att cykla fram och tillbaka i Lund. Det är en toppenstad för cykling helt enkelt!

Och en hel sommar framför mig. Med en hel del ledighet och en del arbete. Jag ska jobba på mitt älskade Hospis i 6 veckor juli/augusti. Men sen blir det yrkesbyte. Sådär, bara, eller hur? Sjuksköterska ena dan och sen diakon. Skönt att ha kollegor i båda lägren. I alla fall.

"Det nya vore oroligt om inte du lovat vara med: Jag är med er alla dagar, till tidens slut. Det är tryggt!"
.

Andas in pingsten!

2009-05-31T07:28:00.003+02:00

Komparation:
Ping! Pörre! Pingst!

Tänk, va, idag ska vi få fira övergivenhetens undergång. "Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra, samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra..."

Den psalmen har ett extra löfte i sig- nämligen att det inte förväntas vara självklart och lätt att vara syskon, men möjligt med fridens band. Och att hjälp att älska finns att få.

Behöver man skriva mer?

"Hjälp oss att älska, syskon och allt!.."
-

Tiden är liden.

2009-05-22T15:30:00.003+02:00

Tiden.
Liden.
Vilka stora ord. Lida. Lidelse. Lidande. Och så därtill Tid. Att ha eller inte ha. Och att göra med den. Vad är det som ger känslan av skuld när man vilar med fötterna på en pall och en dator i knät? så att man drivs att torka badrumsspeglarna, badkar och toa innan nästa seans? Jag samlar kraft för nattjobb, det som förr var en självklarhet och något att göra med vänsterhanden, rutin, helt enkelt... blir inför denna helg en hög tröskel. Och som vanligt är det svårare att vila före, tankarna snurrar och det är som det ska.

Det hör till att tankarna snurrar vid avslutningen av en kurs. Den här kursen känns dessutom mer omvälvande än tidigare kurser jag gått. Det blir många känslor när vi ska skiljas. Lättnad är den minsta av dessa känslor. Frustration en större. Att vi inte hann bli mer än lite vänner. Kanske och förhoppningsvis till sist glädje. Glädje över alla dessa möten, tid som delats och insikter.

Domprostens betraktelse i mässan i morse handlade lite om detta, brytningstid som man råkar ut för då och då i livet. Att kyrkoåret ofta är en psykologisk hjälp. Nu har vi en vecka mellan Kristi himmelsfärd och pingst där vi kan få känna på och tänka över avsked och tomhet när man lämnar någonting viktigt. Men också om att hoppas på något som kommer.

Efter påskens känslostormar lämnar Jesus på Kristi Himmelsfärds dag lärjungarna i sin jordiska gestalt och här står de nu, med bara ett löfte om en Hjälpare. De vet inte vad de ska tro om det. Men i tillit väntar de och känner på tillvaron sådan den är mitt emellan två skeenden. Avslut. Början. Då gäller orden om att tro och hopp handlar just om detta, vi tror och hoppas på det vi inte ännu sett. Vem hoppas på det som är? Det är ju redan och alltså hoppas man inte mer.

Således och alltså

nu hoppas jag på en fin sista vecka med möjligheter att räta ut de sista frågetecknen, knyta de sista vänskapsbanden, vila och gemenskap. Några stilla dagar på Stigens Herrgård ingår och sedan utvärdering och fotografering. Och så mässa.

Sedan hoppas jag på ett gott kontaktnät, många gamla goda vänner att vända sig till för rådfrågningar och delande. Att börja bli kollegor till lärarna och vänner till personalen, om man skulle ha ärende till Bräcke igen. Härligt!

När man är färdig och fått intygen men ännu inte vigts så är man nästan diakon. Och en del klasskamrater vigs redan om tre veckor. En annan får vänta tre månader. Vi är lite senfärdiga här i Lund. Sen får man ha grön skjorta och frimärkskrage på om man vill. Och vara helt enkelt. Diakon.

Ännu så länge lever jag i hoppet.
Och i den absoluta känslan av att tiden är liden.
Snart är det pingst.

"Andas i mig!"

Grönt är vackert!

2009-05-17T07:24:00.002+02:00

Det är grönt ute. Gräset är vackert och nyklippt och buskarna står som en vägg mot cykelstigen. Över allt hänger ett grönt tak ner i form av grenar från träden. Avenbok och kastanj är det mest här. Smat blommande fruktträd.

Maken och jag tog en snabb runda på ett växthus, så jag har ett dussin krukor med blommor och tomater som ska grävas ner. Men först en gudstjänst. Vi fick förfrågan om någon kunde sjunga i micken, för de hade en liten ensemble som skulle kompa psalmen "Det spirar i Guds örtagård". Den psalmen kan jag, men den går fasligt högt, så jag ä rinte rätt person för jobbet. Den är väldigt vacker. Ser fram emot att lyssna.

Jag har tjuvstartat lite på jobbet- knyter kontakter och lyssnar på de kloka. Bara precis känner mig för försiktigt med fingertopparna. Det ska planeras reflektionsgrupper för hemtjänstpersonal. Så jag börjar genast veva igång tema-tankarna. Häftigt!

Fick i present av mina barn en knippe häften med uppbyggande och stärkande berättelser under temat: Det är aldrig kört! (Arguments förlag) Och en jazzig skiva. De vet vad som kan behövas.

I eftermiddag ska barbershopgänget öva igen. Sen ska jag packa och dra mina färde, som det heter. Tåget går vid 8 i kväll. Sen hemkomst till Sommarvädersvägen, således. Men det blir sovmorgon imorgon, kankse ända till 8? Om jag inte vaknar av ljuset. Jag är glad att få stiga upp om morgnarna...

Igår kväll fick jag bonat halva vardagsrumsgolvet. Idag ska vi flytta över möblerna till den sidan och ta andra halvan. Förberedelser för studentfirande pågår!

" Tack för den vilsamma gröna färgen i naturen. Det är en läkedom för själen att gå ut."

något nytt börjar så smått

2009-05-16T10:17:00.001+02:00

Välsignelsen

Din hand på min panna

din omsorg runtom mig

och över allt orden

"Herren välsigne dig..."

Sedan ett steg och ett till

ut i ny verklighet.

Herren mig nådig.

Snart fredag igen!

2009-05-14T22:08:00.002+02:00

Nu har jag kommit hem. Igen. Det tar några timmar med tåget, resan är inte så svår, men tiden som spills innan för att man plötsligt blivit färdig tidigare. Så det är så skönt att kursen snart är slut. Bara två veckor kvar. Samtidigt denna ångest- sen börjar livet! Och alla sprids som agnar för vinden. Särskilt jag. Det har blivit rutin att resa upp på måndag morgon, ta sig till Bräcke, sova i Biskopsgården, och så trava mellan dessa båda poler dag efter dag. Så komma hem på torsdag kväll och sedan ... fredag!

Imorgon går jag i mässan i domkyrkan i Lund. Det är en befrielse att få gå in i sitt eget stift igen. Som genom en port. Lämna det gamla och inträda. Vilka vackra ord! Inträda i det nya. Jag har egentligen väldigt svårt för uppbrott. Det blev lite väl många sådana under barndomen. Jag blir stressad inombords, rädd att jag ska förlora alla vänner och inte hinna med och att jag sedan ska stå där akterseglad och tom inombords. Så visst är det kluvet- äntligen och redan!

Efter mässan blir det sista gången med själavård. Också ett uppbrott. Jag kanske hittar en annan person framöver, men för den här gången. Också det lite sorgligt men mest ett leende, det har varit en god tid.

Och sedan ska jag till Liberiet som uttalas liberiiiiiet här i Lund... där kan man sitta och fika och prata. Där har jag stämt träff med sjukhusdiakonen för vi ska jobba lite ihop om en grej. Kulikul!

Sen får det nog bli lite trädgård om vädret tillåter. Längtar! Äppelträden blommar redan!

På lördag blir det andra grejer. På söndag sång.
Sedan tåget till Bräcke igen. Sista gången. För nästa vecka ska jag bila upp och hämta hem alla mina saker. Då ska vi städa ut lägenheten och skiljas åt, Örebroarna och jag. Så det!

"När jag blir sådär rädd för uppbrott, Herre, visa mig min väg. Då vill jag gärna gå den. Amen."

min födelsedagsbön

2009-05-13T15:25:00.000+02:00

Morgonbön

Jag reser mig i enkel tacksamhet
och sträcker upp mot himmelen
mitt ansikte och sträcker mina händer
mot Dig som kraft till arbetsdag mig sänder.

En lovsång inombords i hemlighet.

Tack Gud för nattens sömn
och att Du tänder
min dag och ger mig lust att leva den.

"Amen"

Månaden Maj.

2009-05-01T09:01:00.002+02:00

Månaden maj har alltid varit min månad. Har ni också en särskild relation till den månad ni föddes? Just nu blommar det i alla träd och buskar här i Lund. Koltrastarna har glada dagar med partnerskap och kosttillskott. Solen skiner i ett.

Själv skiner jag ikapp med solen. Klart att det är en glädje att ha fått det jobb man önskar sig. Samt ett visst mått av bävan. Vad och hur. Är det som behöver göras. Men mitt i detta omtumlande så lätt att glömma bort vad det är att vara ett tecken. Ett tecken på närvaro och barmhärtighet. Mitt i en orolig tid kan tecknet få vara lugnet. Så breder ett lugn ut sig även inom mig. Det är ju inte göra som jag ska göra mest. Det blir nog en massa göra också. Jag behöver inte stå där med händerna fulla av lösningar och grupper. Vara är nog till att börja med. Närvara.

Alla glada tillrop. Det är många som säger det, vi är så glada att du kommer. DU. Så skönt att tas emot så. Träffade kyrkoherden och E som går i pension och gjorde upp lite planer för övertagandet. En vecka innan midsommar får vi gå igenom allt. Sedan börjar jag i slutet av augusti med avbrott för vigningen. Då blir det högtidligt i domkyrkan med biskop Antje. Sen börjar vardagen. I barmhärtighetens tecken. Lite fint faktiskt. Jag brukar tänka att diakoni- det är att vi bryr oss om varandra. Tänker ni att det räcker?

"Tack Gode Gud för maj månad och överflöd av ljus, färger, dofter, ljud. Du fyller min bägare till brädden med din nåd. Amen!"

vila inom sikte

2009-04-26T08:47:00.003+02:00

Jag vill inte trötta ev. läsare (ja, nu vet jag att många slutar läsa vid just såna där inledningar) med alltför många detaljer om stressfaktorer i mitt liv just nu. Men det handlar om tentamina, omvärldsanalyser, guidning av ledningsgrupp från Sydafrikanska lutherska kyrkan, snart besked om jobb samt ev. ansökningar av andra tjänster såsom Genarp och Hyllie?... och därtill lite sy-projekt, bantningsprojekt (minus 4 kg första veckan lchf-kost) om det bara vill fortsätta neråt!... jaja, engagemang i trädgård samt ungdomarnas konserter. Allt mycket givande och trevligt för att inte säga underbart kul! men ack så många tankar på en och samma gång!

Nåväl! Imorgon går tåg och två bussar mot Vadstena. Där ska klassen delas i två hälfter, de mer naturnära vandrarna och de mer inåtvända deltagarna i tidebönerna och liknande. jag har valt den stillsammare varianten utan prestation! Sol vill vi ha!

"Tack för ljusning i Zimbabwe!"

Sex veckor kvar.

2009-04-18T08:55:00.002+02:00

nedräkning
nedräkning
nedräkning

Solen fortsätter att glädja oss. Kallt om nätterna men underbart dagtid. Dags för penséer? Absolut, jag är nog sist av alla här!

Jag har ett stort hus inombords fullt med rum att upptäcka. Upptäcker jag ju mer jag tänker på dem. Fulla med förmågor och oväntade viljor. Smyger omkring och smakar på framtiden. Det är svårt att inte ha fått besked om tjänst, så det blir fantasier mest. Jag tror att det där huset tidigare var rätt bebott av barn, men i takt med att de flyttar hemifrån vårt vanliga irl-hus så öppnas utrymmen för möjligheter. Jag kanske kunde... och om jag gör så här... eller javisstja...

Min äldsta doter ringde hem häromnatten, hade blivit av med handväska och mobiltelefon, men Gud ske pris! Tim som hittade den var en ärlig person! Och efter alla missförstånd i olika mobiltelefoner satt bara lättnaden kvar i modershjärtat- hon låg inte död i en buske! Utan lever på oberörd som alltid. Men jag blev berörd!

Idag ska Rabarberna, vår barbershopgrupp öva i flera timmar, vi ska sätta programmet! Det är inte så svårt. Men sen ska vi har klädsel. Ujuj. Jag är inte byggd för 30talsklänningar. Vi ska sjunga på en fest i juni. Det blir kul!

Annars...
Allt rätt väl. Hostar. mycket. Dumma förylning plus astma.

"Tack för din skyddande hand!"

Annandagen var en Annan dag...

2009-04-13T16:14:00.002+02:00

Solen och stillheten. Eftermiddag med ro och toner. Livet. Kraften återvänder. Ännu en del andningsproblem som efter varje förkylning- så är det med gamla astmatiker, det straffar sig att ta emot virus. Men inte ens morgonens aura gav någon huvudvärk, jag har en välsignat lindrig migrän.

Vi började som man ska när det är födelsedag med glassbåt och frukostmacka i soffan i vardagsrummet, presentöppning och gratulationer och sonen som fyller 16 år blev glad åt all sysselsättning och garederobsutfyllnad som överläts åt honom.

Sedan var det Emmausmässa. Det betyder hos oss att församlingen samlas i ring och lyssnar på samtalet mellan Jesus och de två lärjungarna som diskuterade påskens händelser. Fint, men kanske lite sorgligt. Mer av födelsedagsfest!

Kanske bottnar min känsla av vemod också något i avskedet, det stundande, och även i den ännu inte skrivna tentamen. Jag reser ikväll till Göteborg igen, vi ska ägna veckan åt närstudier av en stadsdel. Det blir skönt att vistas ute mycket. (Snälla vädrets makter, inget regn...)

Under allt även förhoppningen om att tjänsten ska bli min. Den där som jag vill ha. Och beskedet dröjer, jag vet att det ska dröja tio dar till men det var ju värst vad tiden känns gummibandsartad. Superseg. Å andra sidan kan man ju få hoppas medan man inte vet. När Någon Annan fått tjänsten vet man visserligen men står där med lång näsa. Det är ju inte heller roligt.
Vår klass börjar noja till sig lite, de flesta behöver en tjänst för att bli diakonvigda och det är inte någon rusning på lystna arbetsgivare. Såklart behöver man också en tjänst för att försörja sig. Men huvudmotivet efter all denna tid med studier och praktiker, konferenser och samtal är såklart att bli färdiga diakoner. Att få pröva sig fram i en ny yrkesroll, att hitta sitt eget sätt att vara. Det är 7 veckor kvar. Tiden blir visst snabbare på våren! Haha, jag som nyss skrev att tiden var seg. Snacka om velighet!

"Ta mig i din starka hand, och håll mig stilla där. Ge mig vila och ny kraft. Amen."

Det har blivit påsk helst plötsligt!

2009-04-11T18:20:00.002+02:00

Äntligen! Fastan är bruten. Jag är omgiven av olika fasteidkare, men själv har jag varit dålig på hela grejen. Passionstiden är ändå något verkligt för mig. En vila och ett annat djup i vardagen. Så bryter påsken in.

Igår var jag ännu sjuk. Vaknade också i morse med huvudvärk och matthet, men nu, nu har det liksom släppt. Kanske lite slak, en storförkylning hör till livets lagom prövningar, man kan få beklaga sig, lida av den höga temperaturen och oförmågan och så efter några dagar är man så gott som ny igen. Halleluja!

Vi åt en liten påskbuffé av det som vi kunde gräva ut ur kylskåpet. En kall och underligt kryddad köttfärslimpa- ja jag vet, men jag hade inget luktsinne igår... och lite ägg och romsås, en potatisgratäng, geggig och tung, för jag körde den i matberedaren. Sallad och så falafel. Några skivor rökt lax. Tunnbröd och ost. Påskmust. Något för alla.

Nu kan laktovegetarianen återgå till normalvegetarisk kost, kaffeabsolutisterna dricka denna livets nödvändighet, godisrestriktiverna härja fritt och jag kan strunta i vilket. Bara njuta av de galna koltrastarna som har hakat upp sig i tvåtonsläge. Solen som inte värmer om aftonen, men satte fart på altanlivet i middags, sav-droppandet från vinrankan.

Ute växer gräset. Dags att krafsa i rabatterna. Bort med skräp. Imorgon efter kyrkan måhända? En hemtenta i pedagogik först, det är verkligen ingen stor sak, men lite att fundera över. Vad är det att lära sig något i livet? om livet? Hur gör man för att lära sig?

"Visa mig Herre din väg och gör mig villig att vandra den."

Risig påsk.

2009-04-09T18:28:00.002+02:00

Jag är så sjuk. Förkyld och över 39 grades feber. Tyck lite synd om.

"PIP"

Flygande start!

2009-03-25T15:11:00.002+01:00

Hej!

Nu ska jag berätta varför jag åker så väldigt mycket fram och tillbaka! Jag reste till Göteborg i måndags, som vanligt på morgonen, för jag hade ju lektioner på Bräcke. Sen sov jag över i övernattningslägenheten. Och så gick jag på lektioner på tisdagen. Det var inget ovanligt alls. Men sen reste jag hem igår kväll och ska åter dit ikväll och sen hem igen imorgon.

För idag har jag varit på intervju i en grannförsamling. Jag vill så gärna ha jobbet! De vill tänka lite nytt och de vill arbeta mer med vuxna ännu inte pensionerade. Och jag pratade på i intervjun så gott jag kunde. Vi vår se om nån månad hur det gått!

Men hon som rart tog emot mig berättade med sorg att hon gör sig beredd att gå i pension om något år. Då berättade jag om ett par damer som jag sett på tåget för ett tag sedan.

Den ena kom fram till hon som satt nära mig och sa med glad min- "Nu är jag också pensionär!"

"Åååååååh! Vad roligt! Grattis!" sa den andra med strålande ansikte.

och sen pratade de om nån konferens de skulle på i Blekinge och babblade glatt på med varandra.

Det känns hoppfullt för oss som blir äldre dag för dag, eller hur?!

"Lär mig leva livet fullt ut, varje dag!"

Maria är en vanlig tjej.

2009-03-22T07:29:00.004+01:00

Marie bebådelse.
Det sägs många ord om Maria. Att hon var så ung. Att hon var ren. Att hon var märkvärdig på något vis. Men hon var nog en väldigt vanlig tjej. "Herren har sett till sin ringa tjänarinna..." Och det är liksom vitsen, barnet föddes hos några väldigt vanliga och växte upp som en av de andra grabbarna i byn.

Under kläderna är alla nakna, säger en kompis´ mamma, ett enkelt sätt att uttrycka det. Ingen av oss är märkvärdigare än någon annan och en vacker dag är du just här där jag är och tvärtom. Därför måste vi kunna se varandra med alla våra trasigheter och räcka ut en hand till vår granne. För det är inte bara i semestertider och i rånrisk som grannar behöver varandra.

Nu börjar min söndag med en grapefrukt, kaffe och en smörgås. Därute har snödropparna blommat ut och ersatts av de lite större snöklockorna. Och strax ska vi till kyrkan och öva. Den som vill ha lite tråkigt sen på långfredagen när den långa dagen kommer kan komma och lyssna på oss när vi gör Jesu kristi 7 ord på Korset av Schuttz. Fast det är ganska vackert. Vi är sådär en 8 personer som sjunger och en liten stråkensemble till. Sankt Hans kyrka i Lund kl 18.

"Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den!"

Dop och chilli.

2009-03-01T14:00:00.002+01:00

Det är söndag igen. I vår kyrka döptes en liten ettåring med jeans och slips och joggingskor. Han såg så medveten ut. Så är det med små barn. De är medvetnare än man tror, han skrattade när vattnet hälldes upp. Själv hade jag tankarna på en sak- att inte börja hosta. Det är ingen bra förutsättning för en andlig upplevelse, det blir liksom mest fysik och lidande. Inte ens sjunga med i psalmsången. Det som är så kul!

Sen hade männen som har en matlagar och samtalsförening lagat mat till försäljning, överskottet skulle gå till kyrkans hjälparbete. Maten var chilli con carne, jättegod. Jag hade en fin konversation med en farbror som är klok och rar. Han har också bott i Indien lite, och hade en del att säga om det. De har också fått barnbarn och håller på att skriva ner lite memoarer för barnbarnet att ärva. Jag tror att det är bra att göra det, skriva ner lite livsminnen. För när barnen är små är de inte intresserade, men när de är stora så kan det vara för sent. (vilken negativism detta blev, då).

Nu sitter vi vid brasan hemma och njuter av en lugn söndagsstund. Det är kallt ute, men det var en skön promenad. Så länge vi gick sakta, för blir det raskare så kommer hostan genast. Dumma lungor! Det är alltid så efter förkylningar att hostan biter sig fast. Man kanske ska ta sig en kaffekopp och så grubbla lite på hemtentan... Var rädda om er därute i verkligheten!

" Omständigheterna tvingar en ibland att ta det lite lugnt. Lär mig att vara tacksam, Gud, även för påtvingade pauser - du som också tänkte på vilodagen som en möjlighet och vilade den 7e dagen. "

Midvintern som fastnade.

2009-02-13T21:01:00.002+01:00

Det är väl jättehärligt med vinter och snö! Särskilt när man kommer hem och Någon Annan skottat! Halleluja! Grannen? Och så en sådan här sittainnedag med pappersgöra. Datorn i knät (den värmer gött) (ps märker ni den fantastiska göteborska dialekten?) och solen skiner ... ja inte nu för klockan är tjugoett och På spåret är slut.

Jag har skrivit ett PM om tomhet och meningslöshet, för det tycker jag är svårt att tala om. men det är ämnen som själavårdaren ofta möter. Det rör sig i dimmiga landskap. Kanske kan man få be om nåden att vara en fyr med tiden. (hehe, obs, icke dialektalt för gosse, utan en sån där som visar väg...)

Det är nog vår postmoderna upplevelsestress som driver på oss, i spåren följer rastlösheten och utbrändheten. Och så frågorna om mening. Det som jag kunde läsa mig till skulle kunna hjälpa är att via mod och hopp nå lite insikt och kallelsen att vara eller att göra. Något i det stora Sammanhanget. Prova på det, ni! Johannes av korset provade att vara. Och moder Teresa att göra. Båda verkar ha funnit meningen. Vi andra kanske hittar nånstans mittemellan...

Annars kan man elda lite ved. Och stirra in i lågorna. Det lugnar sinnet. Jag vet.

Mamma ringde, de sjunger en sång i hennes kör på latin. Kan du fortfarande latin? sa hon. Absolut, tyckte jag, och tänka sig att hela Ave-Mariatexten blev väl översatt. Hon var imponerad. Kul att glänsa ett par sekunder.

I klassen bubblar det lite av framtidsångest. Många söker tjänster och det är klart att får man veta vad man ska göra efter skolan vblir man lugnare. ag vet en plats som jag inte ska vara på . För någon annan fick det jobbet. Troligen inte samma Någon Annan som skottat vår trottoar...

Det finns så mycket att vara tacksam för. Vi, t.ex. har fantastiska ungar, allihop! Om ni träffar dem och lär känna dem ska ni få se. Vilka personligheter! Jag är inte rädd för framtiden. Den kommer befolkas av kloka människor! Eller hur?

" Tack och lov att det finns skor. Det är för kallt att gå barfota."

På väg in i februari månad.

2009-01-31T17:38:00.005+01:00

Nu övergår januari månad i februari. Det kan tyckas vara en av de mer omärkliga skeenden som året genomlider. Och dock... i vår del av landet ligger gradtalet kring noll och himlen stoltserar med grå ullkappa, och dock...

Det har blivit ljusare. Småfåglarna flaxar omkring i buskagen. Granen är förevigt passerad till förgänglighet och nu säljer de tulpaner på ICA. Aningen av vår.

I backen vid Bräcke ligger eklöven och blir mylla, det luktar liv och växt, och kanske är det inte bara i min fantasi som blåsippornas knoppar börjar ludna och svälla under det prasslande lövtäcket.

Jag vet att det blir mer vinter. Det blir det alltid. Ofta i februari, inte sällan i mars, flera dagar med en massa snö och minusgrader. Men för var dag rycker våren närmre. Antagligen finns det redan knoppar i mina hemligaste påskliljerabatter. Där bakom och intill... Bilden är en dröm...

Tiden efter trettondagen ger utrymme för eftertanke. En aningens tid, förberedelse och mognad. Inte fastetid ännu, men tveklöst på väg dit. Reflektion och begrundan. Vad är vänskap och kärlek? Vad är liv och hur delar man det...

En kopp kaffe och ett gott samtal...? Dela minnen och drömmar.

"Vi är på väg. Tack för årets växlingar som hjälper oss förstå förändringens obeveklighet och glädje."

snöfrid

2009-01-18T08:53:00.003+01:00

Lite tunt med snö över den grå verkligheten. Så blev den lite ljusare. Morgnarna ljusnar fort. Våren finns i knoppar och väntar. Jag trampade nakna fotspår till brevlådan.

Hela familjen var samlad igår. Det kändes gott. Men inatt har K sovit på läger med en konfagrupp, och M reser hem till G-borg. S blir nog här en dag till innan hon återvänder till Växjö. Det är sonen som håller sig mest hemma. Honom ser vi inte mycket till, han kurar över sin dator. Trots tjat.

Själv har jag tid som är avsatt att jobba med etik. Det är trassligt att lägga teorierna intill praktiken och se hur det hör samman. Tankemöda.

Men idag ska jag till Allhelgonakyrkan och fira den nya kyrkoherden med att delta i en musikmässa. Hoppas att de får det bra tillsammans, hon och församlingen. Det tror jag säkert.

En hälsning till alla som är kalla. Från Lund.

" Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd, varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd..."

Engagerad. Är det samma som engaged? Förlovad?

2009-01-11T08:23:00.003+01:00

Frivilligt engagemang gör att hjulen snurrar lättare. Människor som offrar en del av sin fritid för något de brinner för gör att det händer saker, i föreningar, i församlingar, för enskilda. Och de som gör något får mycket tillbaka, inte minst gemenskap och mening med livet. Men ibland rycks man med så att det tar väldigt mycket av ens lediga tid och då kan man undra om det är värt det. Då blir man glad för uppmuntran.

Ikväll ska de frivilliga i vår församling ha fest. Det är en ganska enkel tillställning, men det gör ingenting. Känslan av att vi festar ihop för att vi gillar varann och uppskattar varandras insatser ger lite guldglans åt tillvaron. Det är olika stora insatser, men alla behövs. Hjulen skulle inte rulla så lätt utan oss.

Fast först är det vanlig gudstjänst. Det är det vanliga som vi skulle sakna mest om det inte fanns. Mässan och så kyrkkaffet drar många. Det är också gemenskapen. Jag ska göra lite reklam för kyrkorådet och annonsera "nyfiken-på-dagar" som församlingarna har. Att sitta i kyrkoråd är också en viktig frivilliguppgift. det är kyrkoval i höst.

Mellan dess två gemenskapstillfällen får vi besök av min bror med familj och deras två hundar. När jag träffar mina syskon tänker jag alltid att detta händer för sällan. Det är viktigt med relationer. Om man har några behöver man vårda dem. De ska få lunch innan de drar vidare norrut. Vi bor bra till för resenärer.

Imorgon ska jag försöka få tid för hårklippning. Det är det bästa man kan göra för att känna sig upplyftad och fräsch, tror jag. I alla fall med mitt hår...

Liten rapport från Lund var detta. Förresten gick det bra att predika i söndags, många tyckte om det. Trots att det blev ganska mycket allvar. Men också hopp. Så ska det nog vara , då orkar vi leva med vår vardag. Mycket allvar blandat med hopp.

"Det ljusnar, våren kommer! Tack för denna påminnelse om ljuset i livet. Efter vinter kommer vår!"

Glänta på nyårsdörren

2009-01-03T09:57:00.004+01:00

Det nya året börjar sakta i uppförsbacke, har svårt att ta fart... vädret kan inte bestämma sig och timmarna som kunde vara fulla med sysselsättning om orken fanns droppar fram som kalkslam från en stalaktit. Eller stalagmit... vilket det nu är. Jag borde så mycket.

Kanske är det just då man tacksamt ska ta emot såna här dagar som inte störs av några skyldigheter, inga andra människors närvaro, inga trevlighetsförväntningar. Lite sur halvensamhet och hjärnvila.

Jag kunde röjt upp lite i Ms gamla rum, där ligger strykhögar och väntar och sybordet är fullt av jox. Eller lådorna i min sekretär, jag har inte använt något i den på flera år- det skulle gå att slänga rätt av allt utan att jag saknade det. Granen kunde blivit avklädd och kastad och min kurslitteratur läst och kommenterad. Jag kunde ringt nån eller gjort nåt, men uppförsbacken är för stor. Det finns inre tanketrassel som ska redas ut. Helst i ensamhet. Om några timmar blir jag rastlös, jag känner igen det, får gjort en hel massa av ovanstående och kanske rett ut mina grubblerier. Och i eftermiddag är det ett möte som jag ju ser fram emot.

Men just nu är tiden avsatt för tankearbete. Som att starta en cykel i uppförsbacke, lite trögt, men det går om man koncentrerar sig.

Läste en artikel i morse om Ann Heberleins nya bok om att leva med manodepression. Det var i sydsvenskan, en mycket bra artikel. Hon skriver bra, hon. Mycket att fundera över.

Någon som har sett filmen Frozen River? Eller Australien? Det är det fina med nyår, det brukar komma många bra filmer. Kanske jag kan locka maken med mig. När jag nått krönet på den där uppförsbacken.

Så ser det ut inne i nyårsrummet här, nu har jag gläntat på dörren. Stänger igen ett slag, tror jag. Vi hörs.

"orka"

------------------------------------------------

Hej igen. Nu har jag nog tänkt färdigt. Det blev bättre än jag tänkte. Ibland hjälper det att bara släppa taget. Det svåra är att komma på det gång på gång. Minnet är såååå klent!
Hejdå!

Nu är det snart slut!

2008-12-31T09:58:00.004+01:00

Snart slut på 2008.

Det var ett händelserikt år för mig!
Positiva saker- ett halvår på folkhögskola i Jämshög, praktik på sommaren och en av två terminer på Diakonutbildningen i Göteborg. Massor av nya vänner men alldeles för lite tid med alla mina gamla goa. Hoppas på bättring. Och bot.

Barnen blir äldre och klokare. Jag blir äldre och mer glömsk tycker jag. Men kom på att jag på lovet skulle läsa tre böcker och en artikel samt skriva uppgifter i tre olika ämnen, den sista om etik tar musten ur mig. Tur att vi kan köpa påskmust sen när julmusten är slut! Inte så konstigt att minnet är fullt och trasslar...

I världen är det ekonomisk kris. Om man inte har nån ekonomi så märks det kanske inte, det är väl ständig kris. Jag tänker mycket på mitt barndomsland Zimbabwe.

I Klagovisorna står det:

Ack, övergiven ligger hon,
den förr så folkrika staden.
En änka liknar hon,
hon som var främst bland folken.
Drottningen bland länder
gör nu trältjänst.

Det stämmer bra, och jag ser inte hur framtiden ska öppnas. Det gäller också andra platser på jorden som jag har starka känslor för- Gazaborna har ett rent helvete just nu. Ingen lösning på den konflikten heller...

Må vi lägga oss på knä och be om hjälp:

"Herre, du ser vår nöd, vänd ditt ansikte till oss. Ge fred till dina barn som går under utan dig."

Det känns för sorgligt- jag hoppas på bättre tider!

Så här, t.ex:

Nyfött år Välkommen!

Nu släcktes ljusen och världen lades i natt
men bakom horisonten randas morgon

nu gick ett år- eder och domslut
det nya föds till raketer

nu lägger stillhet sig över jorden
så sover världen och tiden vänder blad

skakar av sig nattkyla och dagg
uppstår till morgonens små eldar

det nya året bryter in
föds till samma gamla Tellus.

Hur jul är.

2008-12-27T08:46:00.003+01:00

Julnatten var nog bäst. Det är en fröjd att sjunga "Gloria!" och känna stämmorna flätas samman. Vi är inte världens bästa kör, men vi gör vad vi kan för att fylla kyrkan med sång och det är härligt.

Julafton är lite svårare, då. Den är så belastad med förväntningar, och visst åt vi gott och umgicks, men en förälder har också koll på att ungdomarna har det kul och de gick lite upp och ner med det av olika anledningar. Men i stort sett var vi nöjda. Nu har ju julen egentligen bara börjat, det är ett par tre veckor kvar till 20-dag Knut... så vi forsätter njuta av granen, den är ju jättefin! och läsa våra nya böcker och äta en och annan dadel eller - ja, säg det inte, men vi har lite choklad hemma också... Svärmor och barnens faster har bakat jättemånga julkakor, och de ligger fint i frysen, jag glömmer lätt bort att ta fram dem.

Igår var det annandagsfest i Kyrklängan, det var gott om folk i olika åldrar, och vi fick sillar och skinka och köttbullar och så den där underbara rotfruktsgratängen med ströbröd som alla spanar efter när de kommer in... duktiga personalen! Sen blev det kaffe och vaniljglass med hallonsås. Och lite kolor. Enkelt och utmärkt.

Vi spelade i en liten orkester också, några fioler, ett klangspel, ett par blockflöjter och en klarinett. Och så en trumpet. Samt ett par claves och en liten trumma. Det blev underbar julmusik, ni skulle ha hört! Sen gjorde två en sån där liten show där en sitter och har små stövlar på händerna och den andre sticker in sina händer bakifårn, sen ska de tillsammans gvätta ansiktet på den med stövlarna och sen äta frukost... vi skratta så vi kikna! Enkelt och kul!

Idag är det konsert. Vi ska på Jesus Christ Superstar i Malmö. Det blir härligt! Barnen kan ju alla låtarna utantill redan... Måste kolla busstider, för vår nya bil är för liten för alla 6. Tur att malmöbussen går förbi nära oss!

Sen ska vi öva med Tumaini, och sjunga i gudstjänst imorgon i Sandby nånstans. Det är också roligt, men nånstans känner jag som min äldsta dotter - när ska man hinna plugga egentligen??? Det var ju inte meningen att börja stressa mitt på julen! Så därför- nu ska jag ta det lugnt och läsa tidningen... Härligt!

God fortsättning!

" Menlösa barns dag förgick i år, men inte utan en tanke på dem som fortfarande lider efter Den Stora Tsunamin. Gud, läk deras sår och torka deras tårar. Ge dem nytt mod och hopp att livet trots allt är värt att leva, att kärlek finns och kan växa till hos dem. "

Vad står för dörren?

2008-12-21T18:30:00.005+01:00

Vi har städat. Även 20åringarna och de osnutna tonåringarna har piskats till bragder aldrig förr sedda, ingen skonas. Och vi har en ful julgran enligt traditionen, med ljus och glitter, som väntar på lillejul den 23e, då får man behänga den med kulor och arvegods, stjärnor och änglar samt diverse ej bortsorterat.

(tomtebilden tagen av dotter Karin i fjol)

I ett rum tuggar en cello skalor och i nästa övar mezzosopranen sina löpningar. Det är skollov! Därför bakar jag en ost och lökpaj, man kan inte tjuvstarta med julmat. Gjorde en rostbiff och den uppskattades- kan vi inte ha det istället för skinka? sa de odrägliga halvkölingarna. På jul. Golvet är blött av såpvatten så jag kan inte diska efter mig, skönt, det enda som finns kvar att syssla med där ingen musicerar är lite data-pyssel, som att blogga om det. Fast jag har inte så mycket att säga. Utom att det viktiga med julen är inte maten eller glittret, utan att vi ses alla och hinner känna varandras närvaro. Inte ens är det säkert att vi hinner prata så mycket viktigt, men att skratta tillsammans åt nån såpa- ja, inte den i köket, utan en annan sort- det är också gott. Att ha tid att se hur de har förändrats de här senaste veckorna sen jag såg dem sist, och att höra om deras drömmar och längtan (ar) (heter det så i pluralis?)

Det är gött med lite ungar. Det är gött med sol också, det hade vi i förmiddags, nu har vädret återgått till normalregn. Då vill man inte ut för allt smör i Småland. Så därför gör jag snart thé och tar fram bröd och leverpastej, ost och lökpajen och kanske nån liten knäck...

Helgdagskväll må infinna sig!

"Frid!"
.

Klassresa

2008-12-18T11:35:00.004+01:00

Undrar om de har börjat gå ännu? Kanske tar det inte så lång tid- de kommer ju fram på julafton- behövs det en hel vecka eller bara några dagar? Visserligen är hon sen i graviditeten, men de har ju den där åsnan... Om Josef har en stegräknare så kan vi se att han går... vaddå? 30 000 steg på en dag? mer? mindre? Han får världens kondition. Undrar om de har matsäck med sig för en hel vecka, eller två, och Gud, de vet inte om att de ska till Egypten sen, vem ska sköta firman? och bokföringen, det kan bli en ekonomisk katastrof- men nu är det den där skattskrivningen som ska göras, det är ju 17 att skatteverket inte kan räkna en där man bor, att alla ska fara kors och tvärs som nå andra nomader... Mycket att fundera över och oroa sig för. Tur att det inte var jag när min äldsta dotter föddes för snart 23 år sen. jag minns det som igår. Lite lätt snöfall och ingen trafik när vi körde in på natten... ingen åsna och ingen matsäck...

Min andra fundering idag är yngste sonens klassresa. Han går ut grundskolan och de kan ju välja att resa till Köpenhamn eller Göteborg, men de har valt att åka till Ven i maj. Cykla omkring och göra saker på ön med två lärare och nån förälder som inte är jag för jag kan inte just då. Trevligt tycker jag och alla de andra föräldrarna som mailar "svara alla" för att fröken ska få veta att vi gillar detta prisvärda och förhoppningsvis alkoholfria alternativ. Fröken betyder två och inte just fröknar.

Men det är själva ordet klassresa jag funderar över egentligen. En klassresa brukar väl innebära nåt helt annat. mer över tid, då, liksom. såtillvida måste sonen lämna sina rötter i högskolestaden Lunds docentvärld och bli något annat om han ska göra en sådan resa. Det har jag svårt att föreställa mig. Fast vad tänkte Josef om sin lille son när han föddes. Du ska nog ta över fiman efter pappa, lille påg...

Kolla sen hur det gick i boken om Jesus. Vad den nu hette...

" Du kom till världen... "

Lucia

2008-12-12T22:29:00.002+01:00

Det är Lucia imorgon.
Det brukar vara så fint på jobbet... på den tiden jag hade ett jobb...
Lunds Akademiska kör sjunger på Hospis och stannar efteråt på kaffe och lussekatt!

Imorgon ska jag nog titta på TVn.
sen blir det lucia i kyrkan som vi brukar ha, alla körerna. Mysigt. Flickor och glitter och pojkar som håller i stjärnor. Det där med strutar kan vi avstå från, jag förstår min D som vägrat strut länge.

Var på info på stiftet. Det var den första planeringen inför vigningen och en del om att söka jobb. Vi går ut skolan i slutet på maj och vigningen sker i september. Då ska vi ju helst ha tjänster alla 8. Fast tre har redan jobb. Man ska vigas i fin vit alba, får ta på sig stolan och korset med duvan. Det ska uttalas löften, både våra och Guds. Då sluts ett förbund kan man väl säga. Som att tumma på en viktig sak.

Jag började dagen med att skotta snö. Den har nästan töat bort nu, snön, men det var en vacker morgon. Det kan gott få komma lite till inför lucian!

Sängen kallar!

"Tack för julrosorna som blommar under snön! De påminner om livet som aldrig dör."

Gott nytt kyrkoår!

2008-12-01T18:30:00.005+01:00

Gott nytt år!

Det är det nya kyrkoåret som slagit till- och den första söndagen har sparkat igång adventstiden. Underbara vita ljus och röda ljusstakar lyser i fönstren och stjärnor här och var! Ingen snö i sikte i Lund, dimma och gråväder, men advent! Vi sjöng in helgen med församlingens körer i lördags eftermiddag, och på söndagen var det en fin gudstjänst med många av de gamla fina psalmerna. Och Otto Olssons Advent på slutet, kanske lite hellre än bra, men hur som helst jättehärligt!

Det har varit en lång helg i ledighet, ja, jag jobbade ett pass på fredagen, och jag tror att jag kom ihåg hur man gjorde!... men annars, skönt med en fyradagarshelg. Besök hos släkt och vänner, goa samtal och god förtäring. Bättre kan man inte ha det!

Idag har vi varit i Malmö och hämtat K:s cellostråke, den har nu nytt tagel och det är inte illa, det går bättre att spela då. Så har jag hälsat på vår vän Anneth från Tanzania som är här på ett par veckors besök. Hon är enormt duktig och inspirerande, har startat ett universitet som utbildar personal till handikapp-skolor och jurister med hjärtat på rätta stället... Se gärna på deras stiftshemssida www.elct-ned.org som min man sköter.

Jag har jättesköna handledsvärmare, de har jag virkat själv i grönt garn, mohair. Det luddar sig mjukt och gott. jag har börjat kolla in gröna kläder, märker jag, det kan väl inte ha med att göra att jag har gått halva tiden snart, på diakonutbildningen... den gröna diakonskjortan har inte varit ett lockande plagg tidigare, men nu börjar jag hitta ett och annat i olika gröna nyanser som ser rätt anständigt ut.

På tal om gröna nyanser, visst har jag tagit fina bilder på min hemstad. De är tagna med mobilen, jättedålig kvalité på kameran, således... men ändå!

Imorgon går tåget 5,13. Tyck lite synd om mig.

Och önska mig lycka till när jag gör första sökning av tjänst... borde skriva ihop ansökan nu, men kommer inte till skott. Roligare att skriva på bloggen, ju.

Kram alla vänner! Ha det fint!

"Var med mig varje dag, nu och alltid! Amen."

full fart framåt!

2008-11-16T20:05:00.002+01:00

Jag blev uppringd av SJ. Det blir till att åka med intercitytåg ett slag. X2000-tågen ska rustas. Jag har väl slitit ut dem.

K har haft det jättehärligt hos sin syster.
Och vi hade en finfin dag i Hässleholm på Pompejiutställningen. Det är märkligt att se alla föremålen som inte tuggats av tidens tand, utan fått ligga där stilla under askan. Men lite spooky är det allt...

Nu har jag hunnit med en del kyrkorådsarbete också. Det är skönt att komma nån vart med det som hänger över en. Jag har vattnat blommorna. Redo för avfärd. Tidigt imorgon ska jag resa igen. Rena lakan. Lite rena kläder. Böckerna. Datorn. Vi skriver ett arbete. Det är mycket.

Allt väl önskar jag hela världen. Jag mår gott. det blev en bra helg Mycket vila men också en del som blev gjort. Det är skönt.

"I Bangladesh drunknar folk, Gud, i Californien brinner det... hjälp oss att se vårt ansvar, och gör oss vakna och givmilda. Amen."

Fjorton dagar är väl ingenting...

2008-11-14T14:27:00.003+01:00

Jag kunde inte komma hem förra helgen. Det går ingen nöd på mig i Göteborg, jag har en lägenhet som jag delar med två rara tjejer, jag kan ordna mat och sängen är inte skön, men möjlig att sova i. Men jag gick omkring i den och funderade, kan det här vara min drömlägenhet? Lagom stor för mig och barnen... men mannen i mitt liv då? han skulle inte ha fått plats. Då kändes det som om jag hade behövt en lägenhet till bakom ryggen, där skulle allt det som vi har tillsammans få plats, själva livet, liksom. Det handlar om relationer. Ibland går det upp och ibland går det ner. Men när det inte är alls, när jag är borta då saknar jag oss.

Vi sågs i Eskilstuna förra helgen. Min syster hade bjudit in till att fira pappa som fyllt 75. HELA släkten kom. Det var ett par riktigt fina dagar. Men det var därför jag inte kom hem alltså, förra helgen.

Och i kväll ska vår yngsta dotter hälsa på den äldsta i Göteborg. Det känns rätt gott att de har varann.

Men idag har jag satt igång en liten brasa, kollar mail och njuter av lästid. Jag ska tvätta lite och kanske få betalt lite räkningar. Inga storverk. Men njuta av tillvaron.

Vi behöver njuta lite av vår tillvaro nu och då. Få tid för ro. Bön.

Jag hittade en länk på en hemsida. Den kan man prova ett tag, kanske...

http://www.sacredspace.ie/

.

helgon och själar

2008-11-01T22:12:00.002+01:00

Vi är just nu mitt emellan alla helgons dag och alla själars dag. Bond har det jobbigt i en gammal klassiker i voo-doo-miljö, men han klarar sig alltid. Jag tittade in på mitt gamla jobb imorse och de hade det slitsamt på avdelningen idag. Ibland blir personalen väldigt tagen av situationer som de inte kan rå på. Det kändes lite jobbigt att bara gå därifrån, är så van att kavla upp ärmarna och hjälpa till. Men jag fick lite samtal och några tårar på mig, det är väl också en sorts insats...

Gladde mig åt att bli sedd och hälsad på i Maria Magdalena, fin mässa, men inte så mycket folk. De flesta som tänker sig till kyrkan lär väl gå på ljuständningsgudstjänster imorgon. Vi ska sjunga med kören.

Det är så gott att göra gryta på en liten bit älgkött, purjo, morot, palsternacka, en massa champinjoner och stora blomkålsknippen. Lite creme fraiche, ett stänk av en viltfond och så några frysta lingon. Mums! Koka köttet länge, det gör hela saken!

Vi har hittills inte haft några häxor och spöken, det är ovanligt. Vi som hade laddat med godis, nu har det nästan blivit ätet ändå. Dyktig David!

Har ni haft några halloweenare hemma hos er?
"Gud, var hos dem som sörjer och saknar. Det är framför allt för dem som vi tänder alla ljusen. "

Vinblad.

2008-10-26T08:31:00.003+01:00

Vi har en vinranka som fanns här långt före oss. Den växer vid husväggen och leds in i den inglasade altanen och hänger som ett grönt tak över våra sommardagar. Vi sträcker upp händerna och äter vindruvor med kärnor i så ofta vi vill och njuter av känslan att vara i Medelhavet fast vi är hemma. Nu har löven fallit. Det faller löv på vår altan. De täcker bordet och ligger som papperslappar rostbruna och krusiga. Hösten är på god väg att övergå i vinter. Det är snart dags att städa upp, packa samman och stänga. Så kommer väntan på våren. Under tiden finns det till all lycka en adventstid, en jultid, en nyårstid och så januari med frost och kanske kanske lite snö...

Vi har sista dagen på samverkanspraktiken idag. Vi har haft en god tid tillsammans, och fått fundera mycket över vår egen plats i sammanhanget. Det blir gudstjänst med kör och mässa. Sen reser jag igen till Göteborg i afton. Så börjar det andra vardagslivet, studierna som legat lite i träda (ja, jag vet att andra varit mer ambitiösa...). Pendlandet ger lite tid till reflektion. Jag behöver mycket tid till att tänka. Kanske gör alla det. Jag hoppas att ni hittar tid, om inte annat så kan man resa lite då och då. Det ger plats för många tankar.

"Gud, lär mig se att jag ständigt är på resa, vi vandrar fram genom livet, och borde inte fastna. Ändå ger du oss hållplatser, fina rastplatser att vila lite på. Dagens gudstjänst kan vara en sådan. Tack för den!"

kastanjetider!

2008-10-18T13:20:00.003+02:00

Jag tänker på den lilla tjejen jag mötte på min cykelstig häromdan.

Hon hade rosa mössa och rosa jacka och var kanske fyra år. Vi kom att prata lite om vädret och de vackra lönnlöven som täckte marken. Då frågade jag henne om hon hade nån supervärdefull kastanj i fickan. Och tänk, det hade hon! Hon tog fram den, och den låg där i hennes lilla hand i all sin glans, nötbrun och skimrande. Stolt stoppade hon tillbaka den i sin ficka innan hon traskade vidare med sin dagmamma.

Barnen vet vad som är av verkligt värde; kastanjen som innehåller så mycket liv är en verklig skatt!

Det är ibland svårt för oss vuxna och förstelnade att se det som borde vara självklart, det som är värdefullt och att se vad vår uppgift är.

Jag gör praktik i Vellinge-Månstorps församling. Det är trevligt, lite annorlunda än min egen församling, eftersom det är en sån stor, med 9 kyrkor. Personalen gör allt för att vi ska känna oss välkomna och vi får prova på en hel del. Det är jag och en blivande församlingspedagog samt tre blivande präster. J ska prästvigas redan i januari. Vi andra blir färdiga till sommaren. Jag kan bli lite avundsjuk på prstkandidaterna som får ett missivår som bekostas av stiften. Vi diakoner kan inte vigas förrän vi har hittat en tjänst. Fast kanske ändras det framöver? vem vet. Jag hoppas på en bra tjänst, en lagom stor och inte för svår, för man vill ju klara av att göra ett bra jobb. Sen vill jag att det finns utrymme för utveckling och en massa trevliga kollegor. Hej, du som läser det och har en sån tjänst på gång. Ring mig! Jag är jätteduktig och oerhört trevlig!

Annars? mycket sammanträden med kyrkorådet. Intensivt. Precis som de ständigt pågående studierna och en massa kurslitteratur.

I världen pågår pengafunderingar och val. Kris på kris och jordens undergång. Men det är faktiskt så att kastanjerna vittnar om en vår som kommer bakom vintern.

" Tack Gud för de underbara höstfärgerna, för löven som lyser och för kastanjerna! Du ger oss liv."

Fruktansvärt.

2008-10-11T15:44:00.004+02:00

Fruktansvärt mycket äpplen på vårt Ingrid Marie. Jag har tagit in två stora papperskassar och en spann och ändå hänger några kvar till koltrastarna. Många föll när det blåste. Men frukt är värt mycket. Det blir mos och äppelbitar itll pajer. Kanske några till salu på tacksägelsedagens auktion också? Vi har ett härligt land med fina frukter.

På måndag börjar praktiken. Då ska vi få träffa blivande församlingspedagoger, musiker, präster. Vi blivande diakoner är nog inte in majoritet. Men det ska bli kul ändå!

För övrigt? en dikt i Sydsvenskan, det renderar en trisslott, och då har jag fortfarande chans på en miljon. Tills jag skrapat den. Så är det alltid. Hoppet är det sista som dör, säger man. Här är dikten- för er som inte har ovan nämnda tidskrift...

skymnings land

ser du alla vita lyktor

som hänger under pergolan

där kaprifolen blommar

en allra sista gång

hör du nattens susning

som leker lind och aspelöv

för snart är sommarn över-

det är aftonsång.

ta min hand och håll den stilla,

känn hur hjärtat slår...

kanske räcker värmen hela vintern

kanske blir det vår...

ser du lyktorna i taket

hör du vindens ljud?

känner du mitt hjärta slå

igenom handens hud?

" Gud, du har lovat vara med dem som har det jobbigt. Det är väl. "

orange och gult och så lite rött. Det är höstens färger just nu

2008-10-03T12:24:00.004+02:00

koltrastbubbel

vad var det som gjorde det så starkt den här gången

som jag satt och väntade på bussen

färgerna så intensiva att det sved

regnet hängde bakom blåsvarta moln

avvaktande

i en kupa av stillhet lyste solen

tände levande eld i lönnarna

asfaltens fuktiga glittrande yta

markerade en gräns

bara ett steg

och jag hade gått över in i den andra dimensionen,

så kändes det

mitt hjärta växte,

ville sprängas

om jag hade varit en riktig koltrast

hade jag sjungit obehindrat

nu lät jag ögonblicket sjunka in sakta

som när man öppnar en flaska kolsyrat vatten

så att smaken ska stanna kvar

ingen var där men jag

och närvaro

Kan det vara så enkelt att meningen med tillvaron är den där längtan efter nån annan. Kanske ligger det mycket sådan törst i vår natur. Barnet som söker blickar och ler mot ett leende. Så när allt blir stilla kan vi uppleva det inom oss och runtomkring oss, att Gud är också nära.

Hösten, de här otroligt färgstarka dagarna, de har vi väl absolut fått för att tanka färg, snart kommer novemberdimman här i Skåne, då gäller det att ha förråden fyllda. När man går till torget och inte kan se vem man möter, om det är en granne eller en främling. Men till all lycka dröjer det sen inte länge tills vi får tända adventsljusen. Då blir det varmt och gott igen, tycker jag. Fast jag vet att det inte gäller alla.

Maning

Nu faller guld från träden och ger vika
för vindarna och för att mörkret ska få rum
den köld som lär oss tålamod och väntan
precis som väntan på ett evangelium

det budskapet att livet alltid segrar
tron på att kärleken och värmen vinner mark
att efter natten känns det som ett löfte
när mörkret viker för en liten låga stark

Jag är så glad att jag får bo i Sverige
för här är dödens närhet tydlig varje år
berättelsen att livet vaknar åter
blir levande beskriven varje vår

och ändå är det lika mörkt om natten
i hela vida världen om man liten är
och ensamhet och kärlekstörst är samma
om man är långt borta på jorden eller här

Så när det åter faller gyllne löv om hösten
tänk då en liten stund på den som ensam går
och den som fryser för han saknar husrum
just nu när vintern kommer med sin kyla svår

Min önskan är att varje barn blir mättat
att varje människa kan få nånstans att bo
att den som ensam är kan få ett ljus i mörkret
att den som gråter kan få känna tröst och ro

Så tänt ett ljus och skriv ett brev till någon
och lägg i bössorna din allra sista slant
och hälsa på din granne varje morgon
för kärleken är evigt delbar, inte sant?

"Alltid bra med en påminnelse!"

Omvälvande

2008-09-26T14:32:00.003+02:00

Man reser bort fyra dagar i veckan och får en förlängd helg hemma. Sen gör man om det gång på gång och stoppar in i hjärnan intryck av blandat slag, allt dock sådant som påverkar en. Ruckar på åsikter och känslor. Undra på då att man blir lite hudlös- jag hör det från flera håll i klassen. Vi påverkas.

Jag börjar minnas saker från förr, kanske familjehistoria, kanske kulturarv... Det öppnas rum bakom rum och jag går förvånad och berörd genom dem. En del väcker mycket väldigt mycket känslor och tåreflöden men inte precis sorg. Intressant. Vackert. Och så litteraturen som man kan gilla eller ogilla men inte bläddra lätt igenom, de gör också intryck. Därav denna reflektion:

Fixstjärna

Du brände fingertopparna, Johannes,

du svedde dina läppar

och din röst rann torr och dammig ut över sanden

där du låg oavvänt seende

mot din fixstjärna

väntande det lycksaliga famntag

den storslagna sammansmältningen

det oundvikliga slutet

på lidandets reningsbad.

Så galen du blev, Johannes av Korset,

så galen och dock...

med samma kapitulation

finner jag min tårar rinna

kinderna vätas och dammluckorna

förfärande helt öppna.

Där det självklara att jag helt

går upp i Gud och meningen inte längre

har någon betydelse.

Närvaron är allt.

Nu går jag in under det himlavalv

som spände över din himmel,

Johannes,

väntar under min egen stjärna oavvänt.

Vägen börjar här någonstans.

" Vart jag går i skogar berg och dalar följer mig en vän, jag hör hans röst...

Du är nära, du är med på vandringen. Tack, Gud för det!"

Äggskal

2008-09-23T07:58:00.002+02:00

Det händer då och då i livet att det märks mer än annars hur otroligt sköra vi människor är. Spröda som porslinsdockor. Då marken skakar under oss och tillvaron rämnar. Märkligt nog kan en hel del resa sig efter kriserna och finna nån sorts vardag igen, leva genom kaos och skapa en ny tillvaro. En del blir starkare. Andra lite mer känsliga.

Så händer det något som påminner oss om då. En situation som behöver en reaktion. Vips är man där igen med all sin trasighet och avgrunden öppnar sig framför fötterna.

Allt
har jag tryckt ihop,
trängt in
och packat samman
i äggskalet.

Det man kan göra är att bygga upp äggskalet igen, bit för bit lappa ihop och stryka över huden, se till att bli så hel som möjligt. Någon gång då man inte är så utsatt kan man väl prata om det som hände, reda ut, vad var det som väcktes inom mig, och hur ska jag hantera det. Så står man lite mer rustad nästa gång det händer.

Smek mig över ytan,
så sprickorna inte syns.
Håll om mig hårt, tills bitarna fastnar.
Visa mig formen,
smek mig igen.
Se mig, för jag ser ingenting själv.

Det skramlar så tomt därinne.
Smek mig, håll mig hårt!
En våt liten kyckling därinne
Växer sig större då.

Vem är jag för dig?
Ett äggskal?
Som du kan kasta bort?
Eller kanske den runda formen
Runt något viktigt och fint?

Jag är vad du hjälper mig vara,
Smek min sårade själ,
Håll mig hårt och andas-jag vill dig väl!
Ta mig försiktigt i handen,
Låt mig ligga stilla
Med ryggraden nära din puls
Och hämta värme.
Och smek mig mjukt, mjukt.
Låt mig vara med.

En dag när jag blivit stark och hel igen,
Gör jag detsamma för dig!

Som väl är står man aldrig ensam i kaos. Gud är där. Han har redan varit i förnedringens, smärtans och dödens närhet, och vill hålla om dig, vill bära dig. Vila något i det.

bär sekunderna

utanom inom tidens ram
är du
som andas mig
livet
bär en dag till
mot evighet
sekund
efter annan

"Jag är aldrig helt ensam. Idag känns det gott och väl, men då och då ramlar jag, Gud. Tack för att du är där och tar emot."

Är du större än en kamel?

2008-09-19T09:07:00.004+02:00

söndagens text dock årgång 2...

men bilden föreställer inte den port som kallas Nålsögat, utan ingången till "födelsekyrkan" i Betlehem, som dock har en port som gjorts om för att inte ens en kung ska kunna gå in i den utan att buga sig...

Nålsögat

Som kamelen tvingar sig igenom den trånga öppningen i muren

"nålsögat"

efter att ha lossat lasten och burit in den via taxeringen

drar mannen i repet

lockar

pockar

och kamelen övervinner slutligen motståndet

efter den första förvånade insikten:

min mage är tjockare än mitt huvud-

jag sitter fast!

så lyckas den pösa sig igenom

puckel och allt

ruskar lättad på sig

befriad

såväl bördor som pinsam rodnad

pånyttfödd

trippande så mycket som en kamel kan trippa

mot hägnaden där de andra väntar

och vattenhon

så tvingad till avkläddhet

inga skyddande lager av prestation

prestige

eller prakt

kan följa med igenom

i porten

men därinne väntar

livet

utan bördor.

Jag satt i häpnad ett par timmar på tåget igår intill fyra läkarsekreterare som nog skulle på kurs. De hade vin på box med sig och verkade ivriga och glada. Men oj vad de pratade! Oavbrutet från Göteborg till Helsingborg. När de gått log Pakistaniern framför mig och först då kunde vi byta några ord över bordet. Vi fick en liten koncentrerad närvaro med tåget som ram och med åkrarna och grödorna i fokus. Hans erfarenheter av Sverige och mina blandades och gav lite nya tankar. En kort stund och några få ord kan ge mer än ett par timmars intensivt babblande... Så kände jag det.

Som den där kamelen, hur omöjligt hade det inte varit att försöka komma in i staden med hela packningen på sig? Alla ansträngningar vi gör att vara trevliga, duktiga, framgångsrika, värdefulla måste tas av tills vi står där i vår trasiga nakenhet och visar upp våra tillkortakommanden. Då kan Gud ikläda oss nåden och föra oss in i sin glädje. Om och om igen sker det, var morgon ges oss en ny dag med nya möjligheter att lägga av maskerna.

"Tack Gud!"

Studier i Gbg.

2008-09-14T21:03:00.009+02:00

Mitt hus, mitt rum, mina gemensamma utrymmen som jag delar med M och S från Örebro och Glanshammar. Det finns mer att säga om livet. T.ex. hur skönt det är på Killans Bönegemenskap, att gå in i tystnaden och bönen. Eller att det är gott att veta att min doter inte mer behöver undra. Stiftet har kallat. Det låter nåt det.

"Det är gott att vara buren av Din starka hand."

Sommaren kvar sig dröjer

2008-09-06T16:53:00.002+02:00

Det är så fantastiskt grönt! Vi körde genom Blekinge igår, och det är så fina stengärdsgårdar med inhägnade kohagar eller fårbeten. Gräset är så ljusgrönt, fräscht, och träden moget mörkgröna, men ännu utan höstens rodnad eller gulnad björk... underbart att beskåda!

Vi svängde in på Statoil i Kristianstad med den nya leasingbilen från makens jobb. Plöstligt kändes bromsarna konstiga och alla lampor lyste JackPot! Bärgningsbil. Lånebil. Fem minuter försenade till begravningen, en väns mamma har dött. Och medan vi drack kaffet så lagade Toyotaverkstan bilen så att vi prick kl 18 kunde glida in och byta tillbaka till Priusen igen. Äventyr? kanske det...

Imorgon är det diakonvigning i domkyrkan, 12 kandidater ska vigas och få sin stola och sitt kors. Själv ska jag sitta på första parkett. Får bära ett av ljusen i processionen. Iklädd lång vit skrud- ett röcklin. Ser ni mig så vinka! ;-) Sen ska jag genast rusa vidare- har möte i en annan kyrka på eftermiddagen.

Annars- har tagit det lugnt idag, lite tvätt, bara och en runda på sta´n. I torsdags skyndade jag för att komma i tid till ett annat möte- missade precis bussen och då missade jag tåget till Lund men fick i gengäld tid att köpa lite bröd och dryck samt ett par eccoskor till söndagsprocessionen. Mina gamla är inget kul att visa upp. Det finns så många fina att välja på! Och sköna!

Så på måndag ny resa till Götet. Måste nu kolla biljetter för några veckor framöver. Hejhej!

"Gud, välsigna de nya diakonerna som ska vigas imorgon. Gör deras händer mjuka, deras öron tåliga och deras kärlek stark."

Kort sagt!

2008-08-22T17:07:00.004+02:00

När vi slutade Svenska Kyrkans Grundkurs i början på juni fick vi många kramar av våra lärare, vi var ju en sån liten och naggande go klass, va. Men vi fick också var och en ett bibelord att ta med sig. Det är en fin tradition att ge ett ord på vägen. Jag lyssnade spänt på allas ord, och funderade snabbt... vad ska jag få? De fick långa och vackra verser, var och en tog tid att läsa och jag såg hur de försökte memorera början på dem medan de lästes upp. Så blev det min tur.

Jesus sade: Följ mig!

Va!? Var det allt? Det som finns så många fina ord, och jag som älskar krångliga vändningar på saker och ting. Så ska jag få en sån där futtig uppmaning. Undrar om de andra skrattar åt mig? Ärligt talat vet jag inte om jag tänkte allt det där, men lite förvånad blev jag. Men också faktiskt väldigt glad. För det är u detta som är meningen med allt kurseriet på sistone. Jag vill ju följa den där kallelsen, min tro på att Jesus vill att jag följer honom.

Så därför bor jag i Göteborg på veckorna och kommer hem över helgen. Om jag inte skriver eller svara på mail beror det på att det är svårt att komma åt datorer där. Jag har så mycket annat på schemat.

Den här bilden tog jag nåt år sen i Oslo,
ser ni att nån skrivit Mamma i dammet
bredvid den vilande kvinnan.
Det tycker jag var en sån godhjärtad hälsning.

En gång när barnen var rätt små hade en av döttrarna kalas och bjöd även in en kompis från musikskolan. Den tjejen blev sen hämtad av sin pappa som överfölls av en studsande glad unge med orden- Pappa, pappa, de är precis som VI! Jag har haft så roooligt! Så känns det att ha börjat på diakoniutbildningen på Bräcke, 18 till som jag, som förstår precis vad jag menar och som uttrycker sin längtan likadant! Hoppas vi blir en riktigt sammansvetsad klass.

I Göteborg bor jag med M från Glanshammar och S från Örebro. Vi är alla jämnt spridda från hela öst/ sydsverige. Jag prickade in oss på kartan. På måndag ska jag åka tåget dit. Vi har fått svåra uppgifter, som t.ex. frågan Vad hoppas jag få ut av kursen?
Igår körde jag hela vägen från Frändefors i Dalsland hem och kom lagom till kyrkorådet. Idag har jag haft bilen på service, hälsat på jobbet, handlat, läst lite, övat i domkyrkan ( de diakonerna som gått ut precis ska vigas den 7e september och jag ska få bära ett ljus...) köpt en ny cykel (moccabrungrön... kanske lite khakifärgad, ska hämta den imorgon!) en 5växlad... och så åkt och hämtat bilen igen. Ja och köpt lite kurslitteratur på Arken. Samt pratat med Marken som jobbar där om några barn som ska komma hit och hälsa på, en kör av föräldralösa barn från Uganda. Vi ska ha ett par boende här nästa helg. Värst vad lediga dagar kan gå undan! Nu ska jag laga middag!

"Jesus sade: Följ mig!"

lapp på lapp

2008-08-17T22:02:00.002+02:00

Vår diakon, tillika kompisen U predikade idag på diakonins söndag. Det gjorde hon mycket fint och åskådligt med ett lapptäcke. Vi ger varandra små lappar i livet, möten som kan se ut på olika vis, i olika färger. Och våra lapptäcken kan se olika mycket vårdade ut. Kanterna oregelbundna och storleken vet endast vår Herre något om. Tråden som håller lapparna samman är kärlekens tråd...

Sara blev skjutsad av A till Växjö, hon går andra året på folkhögskolan där. Konstigt att sommarn börjar ta slut och terminerna drar igång. Men lite längtan finns allt!

Marta och jag har packat bilen, imorgon kör jag till Göteborg! Kursstart! Jag ska bara pcka mina kläder, stryka ett par blusar och komma ihåg väckarklockan...

Ha det gott i veckan, alla vänner! Jag har inte datorn med mig. Hörs på fredag!

" Var med oss som ska ut på vägarna, så att vi inte skadar någon eller själva skadas. Amen!"

de sista dagarna

2008-08-12T06:44:00.002+02:00

Det låter ödesdigert med "de sista dagarna". Plöstligt slår den en att sommaren börjar ta slut, att livet går vidare in i nya faser och allting ska ändras. Men allt ändrar sig ju faktiskt inte, tack och lov!

Jag gör min sista veckas praktik på stadsmissionen, det har varit mycket lärorikt. Måste försöka få skrivet utvärdering tillsammans med handledaren. Det kan bli svårt, vi är lika lite fokuserade på såna detaljer... Men jag behöver ett intyg, så jag får väl dra i honom.

På måndag börjar skolan i Göteborg. A ringde, hon höll på att packa. Det tänkte jag göra på söndag kväll, vi är nog lite olika, vi blivande klasskamrater. Det är nog utvecklande! Hon sa att hon hoppas på ett aktivt böneliv, och det gör jag med. Det är ju en sån skola.

Vi hade släktträff i helgen, makens kusiner och barn var här. Det gick jättebra. Jag hade dukat med blågröna dukar, en mängd små stenar utlagda som en strand och små båtar, änder, en liten fyr, snäckor... det var kul för barnen som var med att upptäcka detaljerna. Nu är huset i ordning, det är bra när jag reser bort.

Getingarna har hittat våra vindruvor. En del är övermogna och det ramlar skräp på altangolvet. Ikväll ska jag klippa bort alla dåliga klasar, och ta vara på de bra druvorna som dessa ändå har. Sen hoppas jag att de övriga snart blir uppätna. Taket är vackert med vinrankor utan druvor också. Och då blir golvet mer behagligt att gå på...

En dag var en stor padda inne i huset. Hur har den kommit in? Med lite "uppmuntran" kravlade den sig ut igen. Inatt trodde jag att jag hade en mus vid sängen, det lät så konstigt. Men tack och lov, det var en nattfjäril som trasslat in sig bakom rullgardinen. Lätt att släppa ut! Naturen ska vara ute!

Min kompis U kom med en valp. Det var jättesöt. Och så tyst hund som den har jag aldrig mött. Den stod där så tålmodigt medan vi pratade. Nån dag snart ska jag ta rätt på vilken ras det var. Förlåt U, men jag blev lite överrumplad. Det känns å andra sidan helt naturligt att de har en hund...

"Led mig vidare!"

Grönsaker är toppen!

2008-08-04T11:24:00.001+02:00

Musik är också bra.

Blanda själva. Här är en bra början.

http://www.youtube.com/watch?v=_GabHGlGm14

Antje och Köpenhamn

2008-08-02T16:23:00.003+02:00

Jag gillar att gå i domkyrkan ibland. På fredag morgon är det mässa, oftast i högkoret, där samlas en ganska liten skara och sljusen glittrar i altaruppsatsen, mässan och gemenskapen käns hanterliga. Så igår cyklade jag ner på stan före 8 för att "få en bra start på dagen"...

Välkomnades nere i gången och fick ett blad i handen- Holy Communion stod det. Ganska fullt i hela mittskeppet. Vad är detta?
Det visade sig vara en massa nyatestamentsforskare som hade konferens. Allt lästes på svenska, engelska eller tyska. Dess tre språk behärskas ju helt av vår biskop Antje. Predikade gjorde hon på tyska, bättre än min förståelse hängde med, men ändå, helt begripligt även för en annan. Jag blir så glad när hon målar så enkla bilder för oss människor trots att kyrkan är full av "vetare".

Hon sa att hon löst ett sudoku på nätet genom en svensk tdining och när hon fått in sista siffran så stor det Grattis! Problemet är löst!
Då blev hon glad, och kände ja! Jag är en problemlösare, jag är att lyckönska!
Så läste hon en tysk tidning och löste motsvarande sifferpussel. När sista siffran kom på plats stod det med röda bokstäver: Null fehl!
Det kändes mycket mindre inspireradne att vara en nollfelsmänniska 'n en som man kan gratulera till att vara en problemlösare. Dessutom, sa hon på tyska, så kan man ta bort ett t från det svenska Grattis, och får då nåd. Vi kristna ska inte leva som noll-fels-människor, vi vet att vi gör fel, men av Guds nåd får vi förlåtelse. Då blir vi människor att lyckönska. Grattis!

Idag har mina föräldrar kommit på besök. Det är härligt att a sommar och grönt när de kommer, skönt att kunna vara ute. Pappa åker gärna omkring i rullstol, tyvärr har mamma ont i knäna, så vi kan inte gå så långt. Ändå har vi gjort halva Ströget och Tivoli idag, en skön dag med lagom halvskuggigt väder. God mat, glass och fynd. Nu vilar de lite, det ska jag också göra. Det är jobbigt att resa UTOMLANDS!

Alla andra i familjen har rest kors och tvärs i landet. Vad de kan!

"Tack så mycket för alla upplevelser som ges, både direkt och indirekt som berättelser! Det ger djupare dimensioner åt livet, att samla tankar och fundera lite på dem. Var med alla som är ute och reser, låt inget ont hända dem.
"

Mamma Mia och solen

2008-07-30T06:47:00.002+02:00

Högsommarvärme, strålande blå himmel, svettdroppar. Det blir något att minnas. Från förra sommaren minns jag mest regn och regn. Kanske för att vi la om taket då. Det var ganska jobbigt. Nu har vi ett fint tak och en fantastitk altan med vindruvor som är ätmogna. Gröna.

Och som sagt ett ljuvligt varmt väder. man borde vara ledig, ligga utsträckt i hammocken och njuta med ett glas iskall saft i handen. Hela dagen.

Igår blev jag VÄLDIGT varm. Då grillade vi på gården till stadsmissionen, stora karrebitar till massor av människor, där uppe serverades sallad och coleslaw, bröd och saft och en massa människor njöt av gratismat. "Det här är precis som julafton!" upprepade en man om och om igen. Köttet var verkligen gott! Men jag kände mig grillad själv efter en timme vid köttvändningen, skönt att bli avlöst! Sen ett par vändor ner i källaren och de stora tvättmaskinerna men sura skitiga urindoftande kläder. Utmärkt avslutning på en god arbetsdag! Det var lätt att säga nej till mitt gamla jobb, de behövde akut någon till kvällspasset, och jag brukar ställa upp om jag kan, men jag skulle inte ha orkat. Hoppas de kunde lösa det.

När jag väntade på 171an för att resa hem rann svetten och jag visste plöstligt hur min hud kändes på en massa konstiga ställen. Jag köpte mig en miniMER hallon passion för 15 kronor, och fick genast skämmas då en som jag känner kom och sålde Aluma, de hemlösas tidning för 30 kronor. De får behålla hälften av pngarna själva, och jag hade köpt en av honom dagen innan, men 15 kronor får han kämpa rätt bra för. De flesta tittar bort. FAST han är en trevlig man, lite pratsam, bara...

Kvällen var bäst, då gick min kompis U och jag med några av barnen och såg på filmen Mamma Mia. Den var verkligen så kalkon som de sagt, handlingen var liksom tun som ett utdraget gummiband, men en sån massa bra ABBA-musik! Och Meryl Streep är jättesöt! Så det blev en toppendag sammantaget.

"Tack för gemenskap och glädje. Tack för minnesvärda dagar. Tack för sol som man kan leva på under vinterns mörka och grå liv. "

Den lilla som förebild

2008-07-26T00:01:00.002+02:00

Störst i himmelen är ett barn.
Det är det bakvända tänkesättet att det som vi tror är viktigast, ägandet, makten, prestigen inte alls är till nån nytta. Utan närhet, enkelhet, beröring, ärlighet och ren kärlek är sånt som betyder något.

Det har varit ganska mycket i malmö under veckan, en hel del kontakter på olika språk, en del stök och en finfin utfärd. Det är inte så lätt att hjälpa till när man inte förstår vad någon vill, det är bra att kunna många språk, uppenbarligen. Jag kan ganska många... och ändå räcker det inte till.

Idag har vi övat i sånggruppen Tumaini. Vi ska sjunga på Hven på söndag, för min A är sommarvikarie som kantor där då. Vi gillar att sjunga ihop. Hoppas vädret blir fint så båtresan blir uthärdlig. Vi ska sjunga Blennows fina sång
Vem är störst och vem är bäst, men är först och vem kan mest? Lär dig detta, stora karl´n, störst i himlen är ett barn!
i en fin sättning som A har gjort. Det passar mycket bra till söndagens text.

"Tack för barnen. De krånglar inte till allt så förbaskat. Som det stod på en kylskåpsmagnet: Det här är så enkelt så ett barn kan begripa det. Ta hit en femåring! Det är gott att barnen finns."

Koltrasten ser allt.

2008-07-19T08:58:00.003+02:00

Koltrastarna ropar till varann. Nu kommer det nån. Nu kommer det nån. Det kikar ut över sina domäner och vet precis vilka faror som närmar sig. När det kommer en katt i området hackar de sina varningsrop så att alla vet precis var katten finns. I forskning och framsteg står att en del koltrastar lärt sig hacka hål på mördarsniglar och äta dem, de torkar slemmet av näbben och hackar i sig nåt nyttigt...
Jag känner mig lite som en koltrast om dagarna. Nja, jag hackar inte på sniglar, men jag spanar ut över reviret. Är det nån som mår ovanligt dåligt? Är det nån som verkar pratsugen? Är det en sån där dag när alla vill sitta och sova i fåtöljerna? Efter en regnig natt utan sömn? På stadsmissionen får man duscha, hitta rena kläder, äta frukost och dricka obegränsat med kaffe/the. Sjuksystern har öppet om förmiddagarna och kuratorn kan hjälpa till med kontakter med socialen. En präst finns också. Och jag som är praktikant försöker lära mig hur människorna har hamnat här, vad de tänker och drömmer om. Jag har skrivit lite om det på poeter.se om ni har intresse av att se mer.

Fast nu är det lördag. Sara har namnsdag, min stora dotter som jobbar i mekaniken på Drottningholmsteatern. Och David konfirmeras i eftermiddag i Asarums kyrka. Det ska bli en musikal som de gjort under lägret. Jag vet att han är mycket ivrig. Storsonen. Vi ska gå på pizzeria tillsammans med faddrar och släkt efteråt. Jag vet ett par bra norr om Bromölla! Imorgon blir det tårta och middag till farmor o farfar mfl. Som väl är verkar vädret bra.

Jag funderar mycket över kallelse och uppdrag nu för tiden. Det är märkligt att veta att man har en utbildning framför sig och att det är för tidigt att stelna i tanken. Så jag arbetar på att hålla mig öppen ett tag till. Jag ska inte fråga mig: Vad ska jag göra? ännu. Och ändå fantiserar jag om att arbeta på alla möjliga platser. Jag är säker på att det öppnar sig utrymme för arbete/ insats framöver. Någonstans där det behövs en som ser mycket och kan samordna behov och lösningar. En koltrast.

"Led mig på dina vägar, och led mig med ditt ljus!"

Min son har det borta bra!

2008-07-13T20:11:00.003+02:00

De har varit besöksdag på Södra Hoka idag. Det var gudstjänst i Asarums kyrka klockan 11. Vi välkomnades av min klasskamrat A.T. som jobbar som kyrkvaktmästare där! Inifrån hördes konfirmanderna öva. Och gudstjänsten visade sig verkligen vara en upplevelse! Jag tänkte att om detta inte är själva konfirmationen, hur ska inte den då vara?!? De hade duktiga teaterungdomar och sångare och en riktig liten orkester. Sonen spelade fela och lite rytmsektion. En tjej spelade harpa! Konfirmationen ska visst vara i form av en musikal. Hela kyrkan är fullbokad.

Vi tog honom med till stranden, satt på en stenbänk och åt och myste i solen. Sen blev det glass på glassbåten innan vi lämnade av honom för den sista veckan. Det är en vacker plats!

De två döttrarna som är hos mormor och morfar har det också bra, enligt hörsägen. Men det har jag ju inte sett med egna ögon...

"Åh, tack för sommardagar och glass!"

jag har ett rum!

2008-07-11T18:36:00.005+02:00

Det berättas om Malmö att ca 4000 studenter söker rum vid terminsstarten. Och studentbostäder finns ca 300 att fördela. Så ni som har plats, hyr ut ett rum billigt!

Såg dessutom ett Uppdag granskning om bostadslösa som placerats i ett barackområde långt från anständighet och redlighet. Barnen växte som ogräs i den karga miljön. Omänskligt att vräka barnfamiljer!

Jag jobbar ju i sommar med många som har väldigt lite kontakt med en bostad. De sover utomhus om de inte får plats på härbärget. Stadsmissionen i Malmö tar emot 20 personer per natt. De som inte sov inomhus föregående natt prioriteras. Värdigheten upprätthålls ibland bara av dusch och ett rent klädbyte, samt ett par timmars vila i en riktig fåtölj framför en TV skärm i en sorts "vardagsrum".

Själv är jag lycklig över att det inte drabbar mig i höst att jag måste duscha på Stadsmissionen i Göteborg. Vaktmästarn på Bräcke ringde och hade hittat ett rum åt mig inte långt från skolan. Gissa om jag blev glad! Ett bönesvar! Det är ju så att sak efter sak faller på plats i mitt liv just nu. Det är bara att tacka och ta emot! Man kan ju inte klaga när en regnig morgon dessutom övergått i en solig helg!

Det som ligger på vänt för ögonblicket är några brädor som ska grundmålas. Min kaprifol behöver stagas upp, föregående arrangemang har ruttnat. Maken känner sig ledig och har tagit ansvar för jobbet att snickra, tack och lov, själv är jag mycket ansvarig målare!

Hejdå!

"Jag har ett hem, och det måste man ha,
alla ska ha någonstans att få va,
jag sitter i knät på nån stor och snäll,
när jag gjort mig illa och fått en smäll...

Jag har en säng, det behöver man ha,
sängar är sköna, där sover man bra, och leksaker har jag,
och det är skoj, och leksak på engelska, det är toy!

Man kan bli sjuk och gå sönder nånstans, åka till sjukhus
i vit ambulans, och doktorn kan titta, och laga, sy
så mänskan blir helad och frisk och kry!

Jag vill sjunga och ropa, tacka Gud för alltihopa, jag sjunger trallalalallaa,
tack fär allt som är bra!"

(LarsÅke Lundberg gjorde en massa härliga barnsånger, minns ni den här?)

Lite regn över världen!

2008-07-07T16:51:00.004+02:00

Tänka vad lite regn kan göra mig glad. Det fullständigt vrål-öste i ett par timmar i går kväll, vi satt och samtalade på altanen, döttrarna och deras föräldrar, men vi fick gå in till sist för det gick inte att prata alls! Imorse var det en sval fläkt i Lund. Och dagen har gått bra, men besökarna på Stadsmissionen sa att det blev varmare under dagen, de kom in och duschade ända in på eftermiddagen, svettiga och trötta.

Ett gäng åkte på fisketur, men jag kunde inte följa med, utan tog bussen hem för att vara i tid på ett annat uppdrag. Tänk en tillvaro utan att passa tider. Det kan verka lockande så länge det heter semester, men avskräckande nog om det heter arbetslöshet, har jag förstått.

Annars gillar jag ju att fiska. Att inte veta vad som döljer sig under ytan, men locka det att nappa och så överraskas av resultatet. Som barn metade jag mycket. Såna där dagar när regnet hänger i luften är bäts för mete. En mört som nappat på en brödbit får i små bitar bli agn för finfina abborrar. Dessa röks eller steks. Gode värld, vad det var skönt med sommarstugan då, tycker jag. Sen vet jag att det också var en hel del slit. Men de där metardagarna och svampströvandet... Det längtar jag till. Får väl hyra en stuga en gång i framtiden.

I sommar passas det tider. Men jobbet är ganska enahanda till det yttre, den ena dagen lik den andra. Dock gäller det att ständigt vara närvarande, nog så krävande. Att kunna mötas med respekt och lagom humor, kanske ibland lite stränghet också. Det är en stökig arbetsplats. Men också beroendeframkallande, känner jag, eftersom besökarna ofta har ganska kort tålamod så behöver de resultat direkt och det ger respons direkt också. Jag är nog van vid väldigt långsiktiga utvärderingar annars... här är det snabba ryck.

Nu ska jag göra en liten omelett och så ströva iväg till mitt uppdrag.
Sen tar den här dagen så småningom slut. Om Gud vill så får vi en ny imorgon. Det blir underbart!
Den här bönen gjorde min far när jag var liten, jag minns den än:

" När jag lägger mig att sova, vill du vaka över mig?
Och om jag står upp imorgon, får jag sjunga då för dig?
Alla dagar som jag leker vill jag vara nära dig,
men när jag har slutat leka, vill du då ta hand om mig?"

Publicerad

2008-07-05T06:49:00.004+02:00

Det är härligt med lördagar. Ofta har jag ju arbetat lördag, i synnerhet den gågna terminen, och de få tillfällen jag varit ledig var alla inplanerade. Men idag finns inga konkreta planer, bara önskemål som innefattar en mindre insats som ska bringa reda i kaos, t.ex. i trädgården, sovrummet, vardagsrummet eller // och köket. Därtill finns en hallvägg att vitmena färdigt. Nu menar jag inte att alla dessa önskemål ska fyllas, men kanske något. Så att när dagen går mot sitt slut jag nöjd kan se ut över det iordningställda området och känna att livet vinner till sist.
Sedan påsk har jag endast haft en sån här oväntat ledig dag. Jag är inte klok. Det ska bli bättring.

En sak till som är trevligt med lördagar är att då finns "veckans vers" i tidningen. Om de inför ett poem som man författat och sänt in så får man en trisslott i brevlådan. Denna lott är som alla såna lotter värd nån miljon så länge man inte skrapat den. Sen är den inte värd pappret den tryckts på, men hoppet behöver odlas! Den vers jag fick in idag lyder som följer:

Saknad

Som ett eko en ring av svallvågor krympande

som ett bländande eftersken

som ett minne i huden där gonggongen slutat att skälva så

känns frånvaron saknad av rösten

av orden

de fyllde min dag och jag sökte dem då

jag vände på blad efter blad

jag vände på stenarna där jag gick fram

och jag såg över vidderna

såg efter strändernas linjer

var är de nu

dina ord?

Kom åter ja kom igen

lägg dem i rader och vänd dem igen

lägg ett vid ett annat och flytta dem sen

som du gjorde som

du gjorde.

Kom åter ja kom igen.

Det handlar om en annan poet som lagt ner sin verksamhet i etern. Det är kul att söka såna skrivare som man gillar. Det kan man gärna göra på www.poeter.se eller på sockerdricka.nu. Där kan man troligen också snubbla över en bekant vid namn Åsa Gustavsson!

För övrigt så verkar det fina vädret fortsätta idag med. Njut av dagen! Jag ska lägga mig i soffan och sova en timme till. Det hör till mina höjdare bland njutningar- först en tidig smörgås, kaffe och en tidning. Sen en titt i datorn och så till sist en extra timme på soffan. Härlig är jorden!

"Jag har så många som jag funderar över hur de har det, Gud. Den personen som jag skrivit om har för mig försvunnit ut i etern. Men du är en fader för oss alla och känner även dem som försvinner i etern. Håll din hand över henne/ honom och över oss alla. Så vilar jag trygg."

Vad jag gör hela dagen på Stadsmissionen?

2008-07-03T22:10:00.002+02:00

Kokar kaffe, fyller på mjölk, tömmer och fyller diskmaskin, sitter på en stol, sitter i en fåtölj. Låser upp till duschen, låser sen igen, viker handdukar, parar strumpor, lägger upp kalsonger. Låser upp och låser wc. Sitter på en stol. Dricker kaffe. Ställer mig, sätter mig, pratar lite med nån, pratar mycket med personalen, svarar inte på käftigt tilltal, svarar lite på nån fråga, hänvisar till personalen. Masserat nåns rygg, lyssnade på en del sannsagor. Kollade i en bok om brott som någon läste, snackade om sjömanskläder och musik. Satt en stund och kollade på ett parti skitgubbe. Diskade. Träffade en konfirmandgrupp som var tyst och snäll, blev lite orolig för han som var försenad, det är inte bra att gå förbi polarna på S-M ensam. Kände mig lite distraherad. Följde med till secondhandbutiken. Hade inga pengar som väl var. Finfina grejer! Jag träffade ett par polare från folkhögskolan, en församlingspedagog och en blivande sådan. hade hoppats att det skulle komma mycket frågor från ungdomarna, men de var nog lite tagna av stundens allvar. Hoppas att de får bra uppföljningssamtal på hemorten.
Lunch 20 kronor. Det var ris och kalkonskiva idag. Satt på en stol, torkade lite bänkar, kokade mer kaffe, låste upp garderob och tjejtoa. Snackade lite med köket, fyllde på skorpor, hämtade plastkassar. Satt igen. Sen var det nog inget mer. Gick till bussen på Värnhem. Varmt idag.
Jag har intervjuat en sökande till vikariatet i församlingen. Städ och lite kök.
Jag är väldigt nöjd med dagen. Trött och svullen om fotlederna. Men det är för varmt för stödstrumpor. Måste kanske ändå ha dem på imorgon... Hu!
Nu ska jag hänga tvätten. Sov gott alla! Det var en sån dag. imorgon ska vi hem till svärmor som fyller 81. Heja Svärmor!

"Det är så lite som välter tillvaron från dräglig till odraäglag. Ta hand om oss alla i natt. Amen."

Betyg!

2008-07-03T07:04:00.002+02:00

Mitt gymnasiebetyg som innnehåller blandade siffror mellan 3 och 5 och mest är vackert för att pappret är fin och stämpen är klistrad som en röd blomma av läskpapper...
det har varit borta sen i februari
och jag har letat Ö V E R A L L T !!!

överallt

men idag hittade jag det
längst in bland Ms grejer i strykrummet i en svart ryggsäck.

JAG HITTADE DET!

Så nu kan jag ta med en kopia till Göteborg som ska skicka det till Stockholm för att visa att jag är behörig att gå på högskolan där.

I am happy!!!

"Tack!"

Solen lyser över Stan!

2008-07-01T22:31:00.002+02:00

malmö

Börjar treva mig fram i livet
i Stadsmissionen.

Det går rätt bra hittills.

Mycket kaffe.

"Även en sopsäck kan innehålla ett hems alla ägodelar. Jag tänker på dem som jag mött idag. Var med dem inatt, Gud. Amen"

Gullholmen nästa!

2008-06-27T06:46:00.002+02:00

Idag gär jag min sista dag i Höör. Det har varit en underbar tid, tack kära M som orkat prata med mig varje sekund i nästan fyra veckor!!! Tack alla arbetskamrater för trevlig samvaro, tack alla ni, som jag fick besöka i era hem! Det har varit en god tid.

I eftermiddag reser Rabarberna mot Orust och Gullholmen. Vi ska öva hela lördagen och sjunga i helgsmålsbön i kyrkan. Det blir denna sommarens semestertur, om jag gissar rätt. Tyvärr behöver jag resa ner redan på söndagen. Men en kortsemester är också en semester. Jag har med mig lite dikter att tala över, har inte bestämt än vad jag ska säga. Ni har utrymme för förslag i kommentarrutorna.

"Gud, var med alla som kör på de stora vägarna i sommar. Var med mig när jag kör så att jag inte skadar någon annan eller mig själv. Ta hand om alla vilsna som söker efter sitt mål, sin mening. Semestertider kan vara väldigt svåra, Gud. Var med oss alla."

Här är dikterna:

Pussel

När jag lyfte ut den sista biten
vände på den lite
och lade den tillbaka
på ett annat sätt
slutade ytan bubbla sig

livspusslet blev skönt att beröra

mitt pussel har ingen ram
bitarna i kanten sträcker ut sina tentakler
och söker
DIG

här och var hänger vi vid varandra
vi som betyder något
för mig

som ett pussel liknar verkligheten
liknar jag den
som ÄR
med alla färgskiftningar
som livet bjuder.

sjung mig

sjung mig stillsamt bara
var mig varsamt nära
lek mig väna lekar
lär mig höra lite då

res mig sakta räta
led mig tursamt vandra
håll mig mjuka tårar
låt mig gråta lite så

blås din sträng av såpa
bubbla upp mot himlen
andas upp och sväva
glittra gläns i solen

sjung mig stillsamt
lär mig höra
lär mig höra

Kanske finns det ett annat ord än Gud
för dig
men mjuka händer är verkligen mjuka

Gud har mjuka händer

Gud har vakna ögon
som ett nyfött litet barn
ser med dagsfrisk öppen blick

Gud har mjuka händer
som en åldrad kvinnas smeker
dig i nattens djupa dal

Gud har gammelmorfars röst
som darrigt sjunger till din tröst
dig till sömns i stjärnesal

Gud har starka fötter
spåren sköljts av havets vågor
spåren av den väg ni gick

vägen genom livet
genom nattens mörker
genom öde marker

vägen hem.

i ögonens rop

ja, du läste rätt

i de stumma ögonens rop

du läste rätt

att hon är din syster

ja, du läste rätt

på den kutige mannens rygg

du läste rätt

att han är din bror

kärleken som bor

hos människorna växer

när du sträcker ut din arm

för att hjälpa

kärleken i dig själv

tar också form och växer

när du är nära lidandet

för att hjälpa

så enkelt är det möte

som sker mellan dig och gud

att han välsignar dig

i detta ögonblick

att gud tar på sig din skam

reser upp dig från din bädd

och ber dig gå

så gå i guds frid

och lev ditt liv

rakryggad och fri

nära nära nära

Har du en blogg? Coolt, morsan!

2008-06-24T07:00:00.002+02:00

Sonen 15 och jag köpte falafel igår, i hålet i väggen som kallas Lundafalafel. Då gjorde vi det. Spottade på stan!

Vi fick syn på en som jag trodde jag kände igen från Fäladsgårdens fritids. Jag är ju dum på kändisar! Det var Robin ifrån Robins.

Tänk, sa sonen, att man kan ägna sig åt spotting i Lund!

Sen satt vi vid stadshallen och åt upp våra rullar med gröna falafel i. De var goda.

Efter att ha handlat byxor åt världens smalaste 181-cms-kille åkte vi hem. Då påminde han mig om vår fina spottingträff. (kan det heta så) Och jag sa att det nästan hade platsat på min blogg.
Det var då han fällde rubrikens kommentar. Det gjorde han bara för att göra mig glad, det är jag säker på. Vilken Grabb!

Nu måste jag rusa till busen!
ha det livat och glatt!

Hej!

"Hej Gud. Det blåser väldigt mycket idag. Undrar varför. Hejdå!"

Slemmigt!

2008-06-23T18:18:00.003+02:00

Vad är det för skillnad på en snigel och en BMW?
På snigeln sitter slemmet på utsidan.

Jag blir så glad när jag kommer ihåg en rolig historia, det är så sällan! Men mördarsniglarna och jag är inte överens om deras livsvillkor. Så jag har en hatkampanj mot dem. Detta vädret gör saken värre, mycket regn och mörker ger mer sniglar i gräsmattan. Elände!

D och jag har ÄNTLIGEN hittat fina byxor till hans konfirmation. Svarta linnebyxor storlek 29/32. Tillhörande vit slimmad kortärmad skjorta och en blommig slips i svart och grått. Han är nöjd. Jag med!!!!!!!!!!!!

Nu ska han märka sina kläder. Jag får nog märka lite också om jag gissar rätt. Det är det sista av mina barn som ska på konfaläger. Hurra, hurra! Så göra vi när vi märker våra kläder, märker våra kläder, märker våra kläder... Lägg märke till den käcka anpassningen av midsommarvisan!

Nu ska jag attackera mina skräphögar på övervåningen, jag har tappat bort mitt gymnasiebetyg. Jag vet att jag lade det där nånstans... för ett halvår sen. Jag var fiffig och lade papper färdigkopierade i ett kuvert och så pillade jag ner betyget där också men jag har glömt varför. Sen lade jag det på ett säkert ställe. Fullständigt helsäkert. Suck. Vet ni hur mycket papper jag har sorterat den senaste tiden? Det måste vara ungefär som på skattekontoret inför årsskiftet! Har ni söktips?

Kanske kan sonen och jag njuta av en lugn afton, maken jobbar länge tack vare försäkringskassans tandvårdsreform men han lät glad på telefonen för de hade nog levererat programmet till sist. Tårta avnjöts. Vi kan göra popcorn eller plättar hemma. Det blir inget lätt val. Och se på Foyle och Sam som löser alla gåtorna med ett leende. Toppenafton!

Ha det gott alla vänner!
Åsa

"Gud om jag inte var så slarvig skulle jag nog vara lättare att umgås med. Men jag får visst ta mig som jag är. Det gör ju du. Tack och lov!"

olika referensramar

2008-06-22T22:17:00.002+02:00

Hej. Jag ska skriva nåt krångligt här, för att det är nåt jag har funderat över på sista tiden. Det är inte jag som mår dåligt den här gången, men ingen av oss går säker, det vet jag också om. Nu ska ni veta att jag är sjuksköterska och har haft många år på mig att sta ställning i detta som jag skriver om, så om det verkar jätteläskigt så läs inte eller bry er inte, men om ni också känner nån som det berör så ta till er det ni vill, eller skriv en kommentar om varför jag har rätt eller fel. För jag kanske missar nån viktig ståndpunkt! Det händer.

Vi har olika referensramar. Det som är självklart för den ena behöver inte vara självklart för den andre, och det som var naturligt för mig förut behöver jag inte alls kännas vid numera. Saker beror på så mycket.

Det är såklart därför som vi blir oroliga av så olika saker. Jag blir orolig av sånt som du rycker på axlarna åt, och han eller hon blir oroliga för sånt som jag klarar av utan att baxna.

Cancerskräcken har jag jobbat nära i 25 år, och jag har sett alla sorters reaktioner i samband med den. Den reaktion som sårar mest är avståndstagandet. Men så vanligt, så vanligt. När det enda viktiga att göra är att vara nära den som går i livet med cancern i närheten, att tala om att jag tänker på dig, jag finns här, vill du berätta hur du har det?

Cancer botas oftast numera. Men ändå får den som får beskedet alltid ägna stort arbete åt att göra upp inom sig med livet och döden. Många som har pressade liv stänger dörren om och försöker låtsas som ingenting. De talar inte ens med sina närmaste om sjukdomen. Det kan de inte rå för. Det är starka skyddsmekanismer som sätter in. Men förr eller senare kommer det fram, och i spåren följer vännernas chock, rädsla och utanförskap.

Om de bara håller ut i vänskapen och väntar in alla kaoskänslorna så kan de oftast så småningom tala om det som har hänt.
"När jag fick höra om vad du gått igenom kände jag
rädsla
besvikelse
ilska
sorg
skräck
...
och jag förstår att du har haft en jobbig tid. Jag önskar att jag fanns där för dig då. Nu är jag här, vill du prata så lyssnar jag. Mest av allt är jag orolig över att förlora dig, min vän."

Det vore väl skönt om vi var så raka med varann.

Men jag förstår att det inte är så lätt. Jag har egna rädslor som hindrar mig från att vara rak med mina vänner i vissa lägen.

Jag tror att vi behöver göra upp inom oss med alla gömda konstigheter, hemligheter som man inte vågar visa för andra. För var knut vi löser upp står vi stadigare och ser en bild i spegeln av en mognare människa. Kanske gör det också det lättare att våga stå inför vår Herre på domens dag, om det nu blir en sån, folk tror visst lite olika om det med... att vi har försökt lösa våra knutar och leva så öppet och ärligt som möjligt. Och inte döma varandra, det räcker så bra med att var och en tar hand om sina egna knutar. Vem vet vad den andra har med sig i bagaget?

Så här kan det ju vara:

Sköldpaddan skrattar

sköldpaddan skrattar

visst, men på sitt eget vis;

otroligt långsamt

Vänta in sköldpaddans tempo och du ska se att du kan förstå hur den tänker... Eller kanske inte?

"Du som vandrat i dödsskuggans dal, med dig fruktar jag intet ont, för du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg."

En söndag som vilken söndag som helst...

2008-06-22T14:06:00.003+02:00

Vad du är söt min kära lilla... Idag fick jag en kram sådär bara helt utan att be om det, av den som jag gillar, gillar allra mest. Kom genast att tänka på barndomens visor.

Har ni också Gullan Bornemark i barndoms-öronen? Jag kunde alla hennes låtar utantill så bra att jag redan vid första tonen av introt kunde vara beredd på rätt ord och rätt ton. Den andre favoriten i musikväg var Bertil Hallin, han som tonsatt Faraos dotter och en hel hoper andra bibelvisor. Honom har jag träffat för ett tag sen. Vi skulle göra sånger ihop- jag text och han musik. Det är inte så alldeles enkelt, det behöver smältas ihop ett tag och så bytas nån ton eller textgnutta här och där. Men roligt har vi! Det blir nog inte så många med den här farten. Har ni förslag på saker som vi borde skriva om så tipsa mig gärna nedan! En fin vaggvisa kommer med all säkerhet inom kort.

I trädgården står de sista resterna av midsommarstångsfägringen, och huset känns ännu något så när städat. En njutning! Jag sorterar pappershögar, inget favoritnöje, precis, men alltid skönt när man vänt igenom dem och åtgärdat det mest högprioriterade. Och kastat minst en tredjedel av pappersmängden! Den här fina pallen och blommorna såg jag en gång i Arild. Dit kan man åka och gå omkring och njuta, fa av hamnen och båtarna!

men ikväll, då ni!

då ska dotern predika första gången

jaja, hon har hållit andakter förr, så jag vet att hon kan men jag och fadern ska sitta i bänk och känna oss stolta prick kl 19

Annars? Idag reste K till Öland. Hon blir borta nio dagar. När hon kommer hem har D rest till Blekinge. EN splittrad syskonskara. Fast M ska jobba lite som vaktmästare i St Hans i sommar. Där kan ni kolla om hon rattar ljudet rätt på söndagarna. Och S ska flytta grejer på scen i juli/ augusti på Drottningsholmsteatern. Ni som frekventerar denna kan hälsa henne från mig.

Sommarens bästa vila är väl egentligen att ta det lungt och ha det kravlöst. Det går hemma också om man koncentrerar sig. Därför ska vi göra det. Koncentrera semestern till en och annan helg i lugn och ro. Ni vänner som inte hör av oss, vi vilar. Det är livsnödvändigt. Maken och jag tar det nog lugnt mellan arbetsinsatserna. Vi orkar och hinner inte med några stora projekt. Hoppas det blir lite sol ibland.

Imorgon börjar sista veckan på praktiken i Höör. Sen blir det Malmö! Hej och hå!

" Var med alla oss som inte kommer iväg på nån jättesemester, hjälp oss att njuta alldeles nog av vår vanliga svenska sommar! "

Midsommar!

2008-06-20T07:32:00.006+02:00

Glad midsommar!

En blogg består väl i en människas tankar, min blogg i mina. Då är det kanske underligt att hänvisa till andras tankar, men jag njuter så av att vakna till "tankar för dagen"
http://www.sr.se/cg i-bin/P1/program/index.asp?programID=1165
Annika Borg talar på midsommar aftonens morgon och det får ni ju inte missa.

Midsommarhelgen är Johannes Döparens tid. Det talas ibland om att "leva i sitt dop". Jag tror att det betyder att jag varje dag försöker leva så sant och riktigt som möjligt, så nära mitt jag och min tro som möjligt, att jag inte låtsas mig bättre än jag är, för det fyller ingen funktion. Precis sådan jag är, med mina brister men också med mina förmågor står jag dagligen inför Jesu ansikte och ber honom om att komma till användning. Då minns jag det dop jag är döpt i, och kan fortsätta leva i tacksamhet över nåden att Gud förlåter alla mina brister och ser bort från dem. Han fyller mig med kraft. I glädje över detta kan jag få gå ut i min värld en dag till. I dag är den dagen midsommarafton.

Jag har nu varit lejonparten av min tid i Höörs församling. Som så ofta när man är ny på ett ställe så känns det spännande att föreställa sig att man jobbar där. Man ser inte bristerna så tydligt, utan försöker föreställa sig att man var en i teamet, även om man nu bara praktiserar. Idag tänker jag att: Höör, ja där skulle jag allt kunna jobba! Jag har varit på lite grupper, lyssnat på en hel del telefonsamtal, varit på en del hembesök och några möten. Rantat runt på bank och vårdcentral för att hitta rätt person för att hjälpa folk som inte klarar det själva. Och så pratat med och lyssnat på handledaren som har 30 år i yrket.

Om en vecka sådär ska jag börja i Malmö. Stadsmissionen. Jag tror att det blir helt annorlunda.

Igår var det Nordiska ungdomsorkesterns första kammarkoncert. Ett blandat och fint program, med klassiker som Bach och Mozart, Bizet och LELarsson, men också ovanligare musik. En duktig tjej spelade ett eteriskt kinesiskt stycke, t.ex. Min dotter S spelar första fiol och skötte det bra. Jag är stolt! Vill ni höra mer musik så framträder de med hela symfoniorkestern ett par gånger och med den mindre kammarorkestern någon gång: http://www.lund.se/templates/calendar____29349.aspx

Talade också lite med min dotter M som tänker sig att flytta till Göteborg i höst för att fortsätta sina teologiska studier. Hon har ännu inte fått något rum, det har blivit något missförstånd i datahanteringen av ansökan, tror jag. Jag har inte heller något ännu. Kanske kommer den perfekta tvåan nerdimpande. Någonstans i närheten av Bräcke... Vi oroar oss inte ännu, man har väl tillgång till ett tält! Fast visst är det fräscht att ha dusch och wc inom räckhåll! Vi får väl ställa tältet under en gatlykta så att vi kan läsa läxor! Dotter M gör sin grupp-praktik i stiftet, och har idag varit med framme en hel begravning, inte gjort så mycket, men läst nån bön, sa hon. Hon är för kort för alban, utan fick ha röklin på sig. På söndag kväll ska hon predika.

Dotter K är i full gång med sina konfirmander. Hon hämtar musik hemma och ägnar mycket tid åt planering. Hon är musikansvarig för lägret tillsammans med en kille. Jag är så imponerad av mina döttrar. Tur att sonen låter dagarna gå i stilla sommarlovstempo. Så att det märks att skolan är slut. Fast nu ska jag snart väcka honom och låta honom dra igång en diskbänksrensing!

Här är en liten hundraording som jag skrev för två år sen. Den kan nog gälla idag med.

Jädra midsommar!

Nu har vi städat oss svettiga och gästerna kommer snart, humlorna surrar kring fötterna och midsommarstången lutar. Vem vet var detta slutar. Glasen är udda och silvret är svart, det blir ingen stämning, det känner jag på mig och nog flockas molnen på himlen! Det blir säkert regn som vanligt! Då kommer de glada gästernas skara med midsommarklädda små barn och med gubbar och nubbar och gräslök och sill. En tårta därtill. Och solen den skiner och leenden blänker och vet ni jag tänker: Det vänder nog inte mot mörkare tider! Den härliga sommarn har kommit igen! Hurra för midsommaren!

"Tack för sommar och sol, för midsommaryra och blomsterkrans, för vänner och glädje och dans! Tack för vila och ensamhet, regn och tid för eftertanke!"

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, koncert, praktik

OK

2008-06-17T06:27:00.004+02:00

Du är helt Okey, fanns det en låt, om ni minns.
Jag reste till Södra Hoka härmodagen, och hade då sonens ryggsäck med mig. Utanpå denna hade jag spänt min fars gåva, ett ok. En tvärslå att lägga på axlarna och från var axel utgår kedja och krokar för att kunna hänga två hinkar fulla med vatten på. Det är från tiden innan kranen och vattenslöseriet.

Man kan tala mycket omkring ett ok. Om vatten, arbete, solidaritet, världen, liv, ande, korset, och om verktyg för att underlätta arbetet. Så jag tyckte det kunde vara ett fiffigt åskådningsmaterial för en träff mellan blivande präster, kantorer, församlingspedagoger och diakoner. Vi hade fem intensiva och härliga dagar, och på den tredje dagen visste jag plötsligt vad alla 30 hette. Den mänskliga hjärnan är otrolig. Och jag fick glädje av att ha krånglat med mig min rassliga grej.

Fick också besök där uppe av ett par kära väninnor. Det är gott när världarna flyter samman lite. Den känner den och den känner den. Så hör vi ihop mer än vi tror.

En del att bekymra sig över finns det, en god vän har fått ett styre i magen, det är farligare än man ofta tror. Jag hoppas att den här tiden inte ger några men i framtiden. En annan har fått arbeta i grannskapets kaos där 6 lägenheter brunnit upp. En och annan har ekonomiska bekymmer och någon har relationssvårigheter. Så är det när vi har vänner, att vi bryr oss om. Det är viktigt att bli berörd för att kunna dela vänskapen fullt ut. Då kan ett ok vara möjligheten att bära genom förbön.

"Gud, jag ber dig, var nära var och en idag, som jag tyst nämner vid namn."

Höör I come!

2008-06-09T06:41:00.004+02:00

Staden Höörs stavning som tidigare var med ett "ö" lär ha kommit sig av att man förr kunde skriva brev till personer i sin egen stad med gatuadressen och så "Härstädes", eller "Här". Då kom många brev fel och hamnade inte i Luleå eller Västerås, utan i den lilla hålan Hör. Höör har vuxit till sig, har rätt mycket folk och några affärer, ett kultushus, bevars, samt stiftsgården Åkersberg. En lagom stor ort, tycker många som flyttar dit. Inte minst för att pågatågen stannar ofta här.

Jag praktiserar tillsammans med församlingens ena diakon, och tänker lära mig allt hon kan. Idag är andra dagen, vi ska nog runt och se på hennes område idag, om jag minns det rätt. Det är härligt med skärpta, rara och omsorgsfulla människor. Synd att hon ska gå i pension till våren- en del blir pensionsgamla alldeles för tidigt i livet!

Vi hade ett intressant möte med några andra kyrkoråd igår. Ett bra samtal med trådar som för oss vidare. Det är svårt när många ska treva sig fram lite försiktigt, men när vi förstod hur eniga vi var så tog många bladet från munnen och kunde sträcka sig rätt långt. Otroligt!

Det är skolavslutningar i Lund den här veckan. Jag publicerar här en fin bild på sonen i fjärde klass, framför allt beroende på den fina solen bakom honom. Humlorna kommer sig av att skolans namn var Humleboskolan. Man hade alla avslutningar i matsalen, aldrig i kyrkan. Det var jättefina och roliga avslutningar. Numera går han i åttan och är 181 cm lång. Tiden gör en del med oss människor! Tonåringarna har en massa studentuppvaktningar att sköta, det finns ett stort antal gymnasier i vår stad, och de känner också en del ungdomar i Malmö. Så det blir ingen middag hemma den här veckan... Traditionerna växlar har jag förstått, här går alla på alla bekanstas studentfester. Vi hade 150 gäster första gången och "bara" 120 andra- men så gick Sara i gymnasiet i Malmö, så hennes skolkompisar kom inte till oss i Lund. Kycklingfilé och sallad och så... Kladdkaka är ett oslagbart koncept!

Fortsatt sol och vackert väder även idag. Sydsvenskan hotar med moln och svalare framöver i veckan, jag kan inte säga just att jag sörjer. Min gräsmatta kommer gråta glädjetårar när regnet kommer. Och ändå- njuter av sommardagarna vi har just nu. En timme i hammocken. Underbart!

"Din klara sol går åter opp. Jag tackar dig, min Gud. med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud."

GRÖN SÖNDAG

2008-06-08T07:04:00.006+02:00

Solen lyser upp morgonen och stillhet råder i trädgården. Den tredje söndagen efter trefaldighet bär med sig berättelsen om två bröder, en som går och en som stannar. Den ger mig en längtande förälder och en svår konflikt. Svartsjuka och kärlek.

Jag tror att det är viktigt för personlighetens utveckling vilken plats man har i en syskonskara. Om man är ensambarn eller har lärt sig anpassning som mellanbarnen. Om man får bana väg och vara ordningsman som den äldsta, eller kan slippa lite ansvar och utveckla andra förmågor som den yngsta. Allt säger det inte, men man går nog inte opåverkad ut i livet.

Själv är jag äldst av 4. Jag tog på mig stort ansvar för min egen person mycket tidigt, tillbringade många år på skolhem från sex års ålder. Jag kör nog omedvetet över folk ibland. Men har vissa välutvecklade förmågor som är bra också. Som... tja, jag kom inte på nåt nu på morgonen.

Ola Salo är yngst i sin syskonskara. En sån där konstnärssjäl som gått sin egen väg. Var finns du själv i din syskonskara? Tror du att det har påverkat dig? Hur?

Som vuxna har jag och syskonen ofta svårt att inte falla tillbaka i våra roller. Det är så märkligt att vi inte kommer ur det när vi ses. Möjligen stör det oss allt mindre, vi ler lite åt det. Och känner igen oss i filmen Masjävlar som lyfter fram de där svåra underströmmarna av skuldbeläggande, försvar, fångenskap och utbrytningsförsök.

På slutet sägs om en av personerna i filmen: Det är ju bara att säga som det var, hon var ju så JOBBIG! Jag älskade henne.

Vi kan faktiskt älska varandra trots olikheter, vi människor. Ibland till och med se dem som vår gemensamma styrka. När bröder försonar sig med varandra och deras egenheter och förstår att kärleken räcker för dem båda så kan livet gå vidare. Det är det som livet går ut på, att gå en bit på vägen tillsammans ibland.

Bilden är fotograferad på mammas vägg, där finns mormor som fostrade 16 barn, jag och mina syskon, min mamma och hennes äldsta barnbarn, min dotter Marta. Viktiga för mig.

Jag har alltid älskat psalm 161, den om den heliga Anden som talar på så många olika sätt.
I vers fyra heter det:

"Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra."

Läs även andra bloggares åsikter om syskon

Jag är en dålig människa.

2008-06-07T15:11:00.002+02:00

Host, host. Nu har jag hostat sönder flera nätter i rad. Blir allt tröttare. Kanske har det också med att göra att detta är den första helg sen påsk sominte var inbokad med något. Förutom imorgon eftermiddag, då, för då ska vårt kyrkoråd samtala med några andra kyrkoråd om framtiden, men jag har avböjt planerandet och hoppas att det går i hamn utan mitt totala engagemang.

För det är utmattande att hosta och sova dåligt. Det är så sällan jag lider av min astma. Så egentligen är jag en lyckligt lottad person, jag behöver bara akta mig för att springa eller cykla fort i minusgrader, och så ska jag inte bli förkyld. För det sätter sig ofelbart i lungorna. Så imorse tänkte jag att Nu får jag försöka få tag på en doktor fast det är lördag, jag måste ha tag i lite rejält stark hostmedicin, mina astmainhalationer räcker inte, jag inhalerar kortison i stora doser och Bricanyl tills fingrarna darrar. Tror ni inte att jag då hittade en nästan ny flaska i skåpet! Var var den igår??? Pris ske Gud! Det är så skönt att sova på soffan när barnen ser på The Phantom of the Opera, och jag hostar inte så att lungmembarnet svider.

Jag hade ambitioner för den här helgen. De smög sig. Det behövdes kanske lite vila. Men ambitionerna har i alla fall fått lite i gapet, de hungriga vargarna vill gärna ha något var dag. Jag köpte en stegräknare när jag följde med maken på shortsinköpsrunda. Så nu ska vi se till att jag går några fler steg var dag. Fast idag är det inte så många, hittills på ett par timmar 670 steg. Täknar med att komma upp i ett par tusen, det är väl en knapp fjärdedel av vad man behöver? Ge mig gärna råd, ni som vet. Men jag tar själv ansvar för mina hostiga dagar, det blir inga långa rundor då, bara så ni vet.

Idag går kompisarna på Församlingspedagogutbildningnen i Jämshög ut efter sitt sista intensiva år. De har varit enomt duktiga och utvecklats till goda ledare och pedagoger. Jag vet för de har haft en del lektioner tillsammans med oss. Lycka till i livet, Micke, Lotta, Mia och A.Li! Samt alla halvfartingar från hela landet som jag inte känner lika väl. Det hade varit kul att orka kika på deras sändningsmässa och deras stlothet och glädje. Jag hoppas få direktrapporter av andra som var där.

Solen gassar. Hammocken kallar. Farväl!

"Kom till mig, alla ni som är betungade, jag ska ge er ro."

Läs även andra bloggares åsikter om hosta, församlingspedagog

6e juni svenska flaggans dag

2008-06-06T12:16:00.003+02:00

Det var en stillsamt högtidlig känsla i Lund imorse. Inga människor ute, varmt och skönt och tyst.

Jag hade spanat in domkyrkans program i datorn och sett att mässan skulle gå av stapeln som vanligt kl 08.00, och då jag var vaken cyklade jag dit. Det gjorde också två män, och vi drog var och en i dörrarna med samma nedslående upptäckt, låst! Så i satt en halvtimme på en bänk utanför och samtalade om livet, kyrkan, Schartau (statyn framför oss...) och Luther, pilgrimsseglingen som ska gå av stapeln den 16e mellan Råå och Ven. Jan som håller i detta tillsammans med Anna A m fl sa att det är en särskild upplevelse att få lyfta fram tåg och knopar, segel och slag eller vad det nu heter i relation till bibelns texter. Om nån vill resa med i sin jolle så kan jag förmedla kontakt... Det har en mässa vid framkomsten i Vens lilla hamn vid gamla kyrkan.

Efter en liten bön skildes vi och fick sålunda med oss något av dagen, trots att dörrarna var stängda och biskopen uppenbarligen gjorde annat denna nationaldagens morgon.

I eftermiddag blir det konsert med musikskolans körer i Stadshallen. Sonen ska delta med sina baskompisar, han har sträcks upp sig i svarta byxor, vit skjorta och röd slips. Samt sandaler!

Vi hade avslutning med mycket skratt och inte så lite gråt i Jämshögs kyrka i förrgår. Jag är så tacksam över det här halvårets kurs, det har varit en tid fylld av upplevelser, och vi har inte pratat väder och vind, utna viktiga saker mest hela tiden. Fint att se nya människor fördas som fjärilar ur puppor, när tankar mognar och modet får ta plats. Ibland märks verkligen att dett finns tyngd i uttrycket "Sanningen ska göra er fria". Och av Guds nåd har jag också fått vara med som en liten barnmorska vid ett par av dessa "förlossningar". I båt-termer uttalat snarare fått kapa en tross eller två. Släppt båten loss. Det är en fröjd att få vinka av skeppet som seglar mot sin horisont med fyllda segel, vind i aktern och Gud i hågen.

För egen del gjorde jag debut som praktikant i Höörs församling igår, hände på diakonen hela dagen och fick prova på andakt på hemmet och samtal med en kvinna i hennes hem. Det ska nog bli mycket trivsamt.

Idag känns det ändå skönt att kunna börja packa upp, kolla mail, möblera på altanen och starta grillen. Livet är en fest! Idag.

"Tack för nya och gamla vänner. Tack för sol och samvaro. Tack för sömn och ny energi. Tack för barnen."

Läs även andra bloggares åsikter om skolavslutning

nunnor med kläder på...

2008-05-30T18:46:00.003+02:00

Det var några som smsade mig och frågade:
Vad heter nunnornas klädedräkt?

Det är ingen lätt fråga. Lin och dok på huvudet, det vet jag, men själva särken? klänning, dräkt, uniform?

Naturligtvis kom jag på det rätta svaret efter ett par minuter och svarade rappt. Ni kan se det nedan.

Först kan ni blunda och föreställa er en vik i en sjö, blankt vatten och ett par små stenar med fåglar på, grenar hänger ner över era huvuden och fiskar plaskar ringar i vattnet. Solen är på väg ner och aftonsvalkan smeker er, snart blir det kyligt och kvällen kommer. Såna bilder ger vila, tycker jag.

Nu till er nyfikna:
såklart heter klädedräkten:

kyskhetsbälte

"Busa lite gör inget va?"

Bär, bar, buren

2008-05-26T08:37:00.004+02:00

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten
och han nynnar en sång som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler. SvPs 606

Ibland behöver vi bli mer burna än annars, ibland är vi starkare och orkar bära. Så har det räknats ut att mänskligheten har resurser att hjälpa varandra om vi bara öppnar dörrarna och släpper in. Det är så enkelt som så. Låt dig bäras idag om du behöver det. Vila och grubbla inte. Tiden arbetar för dig.

Jag skriver ofta om det jag tänker på i mina poesisidor. kika gärna där ibland. Häromdagen kunde jag glädjas åt att vägen till min framtid verkar öppna sig, frågetecknen blir färre och vägen rätar ut sig. Det är inte alltid så för oss. Ibland är vägen slingrig och nästan inte synlig, mörkret lägger sig över stigen och bara i blixtskenet då och då ser vi klart. Åskan slår och skrämmer oss och regnet som faller gör kinderna våta. Då ska vi komma ihåg att det snart kommer morgnar som är klara, solen lyser och världen verkar nytvättad och ren. Gräset är mjukt. Fram till dess får vi bli burna av honom, som känner var rot och var grop och var sten.

I hans plan finns en väg för dig.

"Gud, var mig nära denna veckan, så nära inpå terminsavslutningen. Mina vänner är på väg ut i sina egna liv och jag i mitt, och ändå hör vi ihop, som brödet som är bakat av många sädeskorn, när det delas ger det liv. Låt oss bära och bli burna efter den kraft som vi har idag. Amen."

Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, framtid

Är du en ö?

2008-05-24T18:26:00.006+02:00

Att vi människor behöver beröra och beröras är för mig en självklarhet.

Sången "no man is an island" ekar i mitt huvud. Här finns en fin blogg-länk som hjälper mig förstå.

http://blog.seattlepi.nwsource.com/whidbey/archives/134871.asp

Den första googlesökningen på frasen gav följande förklaring:

No man is an island

Meaning

Human beings do not thrive when isolated from others. Donne was a Christian but this concept is shared by other religions, principally Buddhism.

Origin

This is a quotation from John Donne (1572-1631). It appears in Devotions Upon Emergent Occasions, Meditation XVII:

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

Så gamla tankar känns nya varje dag. Det är stort. Vänskap handlar om att dela, inte att ge och ta, egentligen. Att dela livet.

"Delandets mästare, som föder tusentals med några bröd och fiskar, som mättar miljoner med bröd och vin, tack för din närvaro i våra liv! "

Läs även andra bloggares åsikter om ö, ensam, dela

Du är inte dum, du, Antje!

2008-05-23T17:06:00.004+02:00

Mässa i domkyrkan.

Som jag minns det talade du om orden. Att vi har arbetat så länge på substantiven. Hur vi ska tala om Gud. Fader, Moder, Herre, Frälsare... men att det står klart idag att prepositionerna är viktiga. Förhållandet. Till, genom, i... Hur man har relationen.

Jag känner att det är nödvändigt att ha en relation. Att livets bok öppnas inför den som har förlossningen, och att blodet som förlöser skuld och renar skam även föder oss till dina barn. Öppen relation.

Min dotter var med mig där, det är gott att ha döttrar och söner, tycker jag. Ni som inte har kan få låna mina lite, eller några andra barn som kan ge er nya sätt att se på saker och ting. Vi fikade en stund och pratade av oss. Det går för länge mellan gångerna.

Ändå måste jag iväg till Göteborg nästa år. Jag ser nu att tiden trots allt går rätt fort.
Tid är ett obehagligt fenomen som går för fort emellanåt. Andas andas andas och känn på Nuet. Just nu känns det så här. Jag är här och upplever detta. Det är inte allt, men viktigt att känna. Ta in och utgå ifrån.

Det luktar gott på altanen. A slipar golvet. Det blir fint. Granbrädor eller tall? Kanske. men för mycket damm för min astma. Så jag slipper hjälpa till! Ska sova lite istället, jobba i natt. Min sista helg med nätter, snart ska jag ta farväl av min tjänst och bara gå in som timvikarie ett tag. Det är också en erfarenhet.

"Tack Gud att du är i och genom och för. Mig. Amen."

En elefant balanserar

2008-05-22T20:25:00.002+02:00

Det finns en hel del att bekymra sig över i världen. På olika nära håll. Men så tänker jag på alla dessa starka kvinnor som bär livet, som bär sin vardag och sina bekymmer och jag bugar mig i vördnad över all denna kraft. Gabriellas urstarka sång som ger oss mod och styrka när det är mörkt. "Jag vill känna att jag lever!"

Själv har jag fått ett bra besked och kan inte annat än jollra lyckligt här i mitt hem. Jag kom in i Göteborg. Det var väl ingen överraskning, men skönt att ha det på pränt. En del att komplettera förväntas, såsom parallell kursverksamhet, praktikintyg och intyg från Svenska kyrkans grundkurs. OK, det kan jag väl ordna. Imorgon ska jag boka rum, hoppas jag får ett. Jag har gott stöd av min omgivning. Det är inte allom förunnat, men förtar inte min glädje dess glans.

På samma sätt så kan man känna livets kraft och skörhet i sin inandning och utandning, i dem man möter, i vänskap och i arbete. Det blir svårt att förklara alla dessa våldsamt starka känslor. Glädje, sorg, hopp och förtvivlan. Men vi har dem alla i vår närhet, eller hur?

Och över oss alla en strålande helg med blå himmel och sol. Jag önskar dig allt gott!

"Gud var med mig när jag behöver din närhet, du som också varit i förtvivlans mörker, du som vandrar vid min sida genom allt. Tack för din starka hand som skyddar mig när jag går."

Ågren

2008-05-18T00:58:00.003+02:00

Ågren är ett fint ord för den där känslan av ånger och ångest som infinner sig när man missat nåt viktigt. Som att inte behandla sin medmänniska med rimlig respekt. Ibland blir det inte så bra som man tänkt sig. Då går man och ältar och har svårt att släppa situationen. Jag suckar högt för mig själv. Det är t.o.m. två olika sammanträden som jag tuggar på. Alla har inte samma känsla för sammanträdesformen. Det glömmer jag lätt. Och att mästra nån är fel metod, jag vet ju det egentligen. Ändå är det så svårt att låta saker vara, och så är jag där och kränker. Har ni varit där också ibland?

Det ska bli skönt när jag rett ut detta färdigt. Pratat ut klart och hittat nya former för umgänge i de situationerna.

En ny chans. Det får man. Det har vi löfte om. Men det förutsätter såklart att man också tar på allvar de brister man har och försöker på nytt. Växer.

"Förlåt!"

Hemmastudier

2008-05-15T08:54:00.004+02:00

Vi har en lärarlös dag, och beklagar oss inte, fått lite hemuppgifter och jag gläder mig åt att hinna greja lite saker som ska grejas med. Det gnisslade lite mer än vanligt i klassen vid vårt medarbetarmöte. Jag tyckte inte att folk deltog i besluten eller lyssnade på argument. Några tyckte att några hade förberett sig för dåligt. Hoppas det blir bättre nästa vecka. Då ska min syrra komma till skolan och uppträda, jag tror hon tänker prata om hela världen. Kulturmöten, således.

Solen fortsätter skina, fåglarna sjunger och jag har köpt mig sandaler. Jeanskjol och blåa strumpor. Måste ringa banken, vi har svårt att hitta alla siffrorna på våra huslån. Dottern (hon som är på bilden) väntar på ett besked. Bankringningar är trista tycker jag. En gång träffade jag en trevlig pensionär, hon sa att hon hade jobbat med människor hela sitt liv. Hon hade jobbat på en bank. Jag som trodde att såna som jobbar på bank jobbar med pengar! Där ser man!

Tänker fortfarande på Zimbabwe, det lutar visst åt nya val. Suck. Annars?

Maskrosorna har slutat blomma. Nu fröar de av sig.

"Låt kärlekens glada budskap spridas lika obetvingligt som maskrosorna och lysa lika starkt!"

Ljuvliga, ljuvliga pingst!

2008-05-10T18:08:00.002+02:00

Vi har ett underbart väder! Linne och kjol och ånger att jag inte har några utmärkta sandaler. Dra maskrosor och klippa lite gräs. Rosengrenar och gammalt pinnaskäp i perennerna. En del pioner är nästan sprickfärdiga. De är så fantastiska!

Vad vi njuter! (fråga: vad gör du vid datorn, då?) (svar: svalkar mig en aning...)

Så blir det pingstgudstjänst med kyrkans alla körer, från barnkören till de äldsta i "fredagskören". Det är väl det som pingsten handlar om, att alla röster ska lova Gud i en salig röra!

Samt att man kanske får lite solbränna trots att man aktar sitt skinn för solens strålar.
Syster G är här med barnen, de och sonen D är i Höllviken över dagen och har ett församlingsprogram. De är kråkor, ugglor, möss, tomtar och troll. Kraaaa, kraa! Det passar alla hesa målbrottsrösterna.

Nu ska här kokas tortellini och göras en gratäng med ostsås och broccoli och tortisar. Gott!
Ha en skön söndag!

"Tack för underbara dagar, de ger kraft för all vardagen!"