Vad står för dörren?

Vi har städat. Även 20åringarna och de osnutna tonåringarna har piskats till bragder aldrig förr sedda, ingen skonas. Och vi har en ful julgran enligt traditionen, med ljus och glitter, som väntar på lillejul den 23e, då får man behänga den med kulor och arvegods, stjärnor och änglar samt diverse ej bortsorterat.

(tomtebilden tagen av dotter Karin i fjol)

I ett rum tuggar en cello skalor och i nästa övar mezzosopranen sina löpningar. Det är skollov! Därför bakar jag en ost och lökpaj, man kan inte tjuvstarta med julmat. Gjorde en rostbiff och den uppskattades- kan vi inte ha det istället för skinka? sa de odrägliga halvkölingarna. På jul. Golvet är blött av såpvatten så jag kan inte diska efter mig, skönt, det enda som finns kvar att syssla med där ingen musicerar är lite data-pyssel, som att blogga om det. Fast jag har inte så mycket att säga. Utom att det viktiga med julen är inte maten eller glittret, utan att vi ses alla och hinner känna varandras närvaro. Inte ens är det säkert att vi hinner prata så mycket viktigt, men att skratta tillsammans åt nån såpa- ja, inte den i köket, utan en annan sort- det är också gott. Att ha tid att se hur de har förändrats de här senaste veckorna sen jag såg dem sist, och att höra om deras drömmar och längtan (ar) (heter det så i pluralis?)

Det är gött med lite ungar. Det är gött med sol också, det hade vi i förmiddags, nu har vädret återgått till normalregn. Då vill man inte ut för allt smör i Småland. Så därför gör jag snart thé och tar fram bröd och leverpastej, ost och lökpajen och kanske nån liten knäck...

Helgdagskväll må infinna sig!

"Frid!"
.

Klassresa

Undrar om de har börjat gå ännu? Kanske tar det inte så lång tid- de kommer ju fram på julafton- behövs det en hel vecka eller bara några dagar? Visserligen är hon sen i graviditeten, men de har ju den där åsnan... Om Josef har en stegräknare så kan vi se att han går... vaddå? 30 000 steg på en dag? mer? mindre? Han får världens kondition. Undrar om de har matsäck med sig för en hel vecka, eller två, och Gud, de vet inte om att de ska till Egypten sen, vem ska sköta firman? och bokföringen, det kan bli en ekonomisk katastrof- men nu är det den där skattskrivningen som ska göras, det är ju 17 att skatteverket inte kan räkna en där man bor, att alla ska fara kors och tvärs som nå andra nomader... Mycket att fundera över och oroa sig för. Tur att det inte var jag när min äldsta dotter föddes för snart 23 år sen. jag minns det som igår. Lite lätt snöfall och ingen trafik när vi körde in på natten... ingen åsna och ingen matsäck...

Min andra fundering idag är yngste sonens klassresa. Han går ut grundskolan och de kan ju välja att resa till Köpenhamn eller Göteborg, men de har valt att åka till Ven i maj. Cykla omkring och göra saker på ön med två lärare och nån förälder som inte är jag för jag kan inte just då. Trevligt tycker jag och alla de andra föräldrarna som mailar "svara alla" för att fröken ska få veta att vi gillar detta prisvärda och förhoppningsvis alkoholfria alternativ. Fröken betyder två och inte just fröknar.

Men det är själva ordet klassresa jag funderar över egentligen. En klassresa brukar väl innebära nåt helt annat. mer över tid, då, liksom. såtillvida måste sonen lämna sina rötter i högskolestaden Lunds docentvärld och bli något annat om han ska göra en sådan resa. Det har jag svårt att föreställa mig. Fast vad tänkte Josef om sin lille son när han föddes. Du ska nog ta över fiman efter pappa, lille påg...

Kolla sen hur det gick i boken om Jesus. Vad den nu hette...

" Du kom till världen... "

Lucia

Det är Lucia imorgon.
Det brukar vara så fint på jobbet... på den tiden jag hade ett jobb...
Lunds Akademiska kör sjunger på Hospis och stannar efteråt på kaffe och lussekatt!

Imorgon ska jag nog titta på TVn.
sen blir det lucia i kyrkan som vi brukar ha, alla körerna. Mysigt. Flickor och glitter och pojkar som håller i stjärnor. Det där med strutar kan vi avstå från, jag förstår min D som vägrat strut länge.

Var på info på stiftet. Det var den första planeringen inför vigningen och en del om att söka jobb. Vi går ut skolan i slutet på maj och vigningen sker i september. Då ska vi ju helst ha tjänster alla 8. Fast tre har redan jobb. Man ska vigas i fin vit alba, får ta på sig stolan och korset med duvan. Det ska uttalas löften, både våra och Guds. Då sluts ett förbund kan man väl säga. Som att tumma på en viktig sak.

Jag började dagen med att skotta snö. Den har nästan töat bort nu, snön, men det var en vacker morgon. Det kan gott få komma lite till inför lucian!

Sängen kallar!

"Tack för julrosorna som blommar under snön! De påminner om livet som aldrig dör."

Gott nytt kyrkoår!

Gott nytt år!

Det är det nya kyrkoåret som slagit till- och den första söndagen har sparkat igång adventstiden. Underbara vita ljus och röda ljusstakar lyser i fönstren och stjärnor här och var! Ingen snö i sikte i Lund, dimma och gråväder, men advent! Vi sjöng in helgen med församlingens körer i lördags eftermiddag, och på söndagen var det en fin gudstjänst med många av de gamla fina psalmerna. Och Otto Olssons Advent på slutet, kanske lite hellre än bra, men hur som helst jättehärligt!

Det har varit en lång helg i ledighet, ja, jag jobbade ett pass på fredagen, och jag tror att jag kom ihåg hur man gjorde!... men annars, skönt med en fyradagarshelg. Besök hos släkt och vänner, goa samtal och god förtäring. Bättre kan man inte ha det!

Idag har vi varit i Malmö och hämtat K:s cellostråke, den har nu nytt tagel och det är inte illa, det går bättre att spela då. Så har jag hälsat på vår vän Anneth från Tanzania som är här på ett par veckors besök. Hon är enormt duktig och inspirerande, har startat ett universitet som utbildar personal till handikapp-skolor och jurister med hjärtat på rätta stället... Se gärna på deras stiftshemssida www.elct-ned.org som min man sköter.

Jag har jättesköna handledsvärmare, de har jag virkat själv i grönt garn, mohair. Det luddar sig mjukt och gott. jag har börjat kolla in gröna kläder, märker jag, det kan väl inte ha med att göra att jag har gått halva tiden snart, på diakonutbildningen... den gröna diakonskjortan har inte varit ett lockande plagg tidigare, men nu börjar jag hitta ett och annat i olika gröna nyanser som ser rätt anständigt ut.

På tal om gröna nyanser, visst har jag tagit fina bilder på min hemstad. De är tagna med mobilen, jättedålig kvalité på kameran, således... men ändå!

Imorgon går tåget 5,13. Tyck lite synd om mig.

Och önska mig lycka till när jag gör första sökning av tjänst... borde skriva ihop ansökan nu, men kommer inte till skott. Roligare att skriva på bloggen, ju.

Kram alla vänner! Ha det fint!

"Var med mig varje dag, nu och alltid! Amen."

full fart framåt!

Jag blev uppringd av SJ. Det blir till att åka med intercitytåg ett slag. X2000-tågen ska rustas. Jag har väl slitit ut dem.

K har haft det jättehärligt hos sin syster.
Och vi hade en finfin dag i Hässleholm på Pompejiutställningen. Det är märkligt att se alla föremålen som inte tuggats av tidens tand, utan fått ligga där stilla under askan. Men lite spooky är det allt...

Nu har jag hunnit med en del kyrkorådsarbete också. Det är skönt att komma nån vart med det som hänger över en. Jag har vattnat blommorna. Redo för avfärd. Tidigt imorgon ska jag resa igen. Rena lakan. Lite rena kläder. Böckerna. Datorn. Vi skriver ett arbete. Det är mycket.

Allt väl önskar jag hela världen. Jag mår gott. det blev en bra helg Mycket vila men också en del som blev gjort. Det är skönt.

"I Bangladesh drunknar folk, Gud, i Californien brinner det... hjälp oss att se vårt ansvar, och gör oss vakna och givmilda. Amen."

Fjorton dagar är väl ingenting...

Jag kunde inte komma hem förra helgen. Det går ingen nöd på mig i Göteborg, jag har en lägenhet som jag delar med två rara tjejer, jag kan ordna mat och sängen är inte skön, men möjlig att sova i. Men jag gick omkring i den och funderade, kan det här vara min drömlägenhet? Lagom stor för mig och barnen... men mannen i mitt liv då? han skulle inte ha fått plats. Då kändes det som om jag hade behövt en lägenhet till bakom ryggen, där skulle allt det som vi har tillsammans få plats, själva livet, liksom. Det handlar om relationer. Ibland går det upp och ibland går det ner. Men när det inte är alls, när jag är borta då saknar jag oss.

Vi sågs i Eskilstuna förra helgen. Min syster hade bjudit in till att fira pappa som fyllt 75. HELA släkten kom. Det var ett par riktigt fina dagar. Men det var därför jag inte kom hem alltså, förra helgen.

Och i kväll ska vår yngsta dotter hälsa på den äldsta i Göteborg. Det känns rätt gott att de har varann.

Men idag har jag satt igång en liten brasa, kollar mail och njuter av lästid. Jag ska tvätta lite och kanske få betalt lite räkningar. Inga storverk. Men njuta av tillvaron.

Vi behöver njuta lite av vår tillvaro nu och då. Få tid för ro. Bön.

Jag hittade en länk på en hemsida. Den kan man prova ett tag, kanske...

http://www.sacredspace.ie/


.

helgon och själar

Vi är just nu mitt emellan alla helgons dag och alla själars dag. Bond har det jobbigt i en gammal klassiker i voo-doo-miljö, men han klarar sig alltid. Jag tittade in på mitt gamla jobb imorse och de hade det slitsamt på avdelningen idag. Ibland blir personalen väldigt tagen av situationer som de inte kan rå på. Det kändes lite jobbigt att bara gå därifrån, är så van att kavla upp ärmarna och hjälpa till. Men jag fick lite samtal och några tårar på mig, det är väl också en sorts insats...

Gladde mig åt att bli sedd och hälsad på i Maria Magdalena, fin mässa, men inte så mycket folk. De flesta som tänker sig till kyrkan lär väl gå på ljuständningsgudstjänster imorgon. Vi ska sjunga med kören.

Det är så gott att göra gryta på en liten bit älgkött, purjo, morot, palsternacka, en massa champinjoner och stora blomkålsknippen. Lite creme fraiche, ett stänk av en viltfond och så några frysta lingon. Mums! Koka köttet länge, det gör hela saken!

Vi har hittills inte haft några häxor och spöken, det är ovanligt. Vi som hade laddat med godis, nu har det nästan blivit ätet ändå. Dyktig David!

Har ni haft några halloweenare hemma hos er?
"Gud, var hos dem som sörjer och saknar. Det är framför allt för dem som vi tänder alla ljusen. "