Grönt är vackert!

Det är grönt ute. Gräset är vackert och nyklippt och buskarna står som en vägg mot cykelstigen. Över allt hänger ett grönt tak ner i form av grenar från träden. Avenbok och kastanj är det mest här. Smat blommande fruktträd.

Maken och jag tog en snabb runda på ett växthus, så jag har ett dussin krukor med blommor och tomater som ska grävas ner. Men först en gudstjänst. Vi fick förfrågan om någon kunde sjunga i micken, för de hade en liten ensemble som skulle kompa psalmen "Det spirar i Guds örtagård". Den psalmen kan jag, men den går fasligt högt, så jag ä rinte rätt person för jobbet. Den är väldigt vacker. Ser fram emot att lyssna.

Jag har tjuvstartat lite på jobbet- knyter kontakter och lyssnar på de kloka. Bara precis känner mig för försiktigt med fingertopparna. Det ska planeras reflektionsgrupper för hemtjänstpersonal. Så jag börjar genast veva igång tema-tankarna. Häftigt!

Fick i present av mina barn en knippe häften med uppbyggande och stärkande berättelser under temat: Det är aldrig kört! (Arguments förlag) Och en jazzig skiva. De vet vad som kan behövas.

I eftermiddag ska barbershopgänget öva igen. Sen ska jag packa och dra mina färde, som det heter. Tåget går vid 8 i kväll. Sen hemkomst till Sommarvädersvägen, således. Men det blir sovmorgon imorgon, kankse ända till 8? Om jag inte vaknar av ljuset. Jag är glad att få stiga upp om morgnarna...

Igår kväll fick jag bonat halva vardagsrumsgolvet. Idag ska vi flytta över möblerna till den sidan och ta andra halvan. Förberedelser för studentfirande pågår!


" Tack för den vilsamma gröna färgen i naturen. Det är en läkedom för själen att gå ut."

något nytt börjar så smått

Välsignelsen

Din hand på min panna

din omsorg runtom mig

och över allt orden

"Herren välsigne dig..."

Sedan ett steg och ett till

ut i ny verklighet.

Herren mig nådig.

-

Snart fredag igen!

Nu har jag kommit hem. Igen. Det tar några timmar med tåget, resan är inte så svår, men tiden som spills innan för att man plötsligt blivit färdig tidigare. Så det är så skönt att kursen snart är slut. Bara två veckor kvar. Samtidigt denna ångest- sen börjar livet! Och alla sprids som agnar för vinden. Särskilt jag. Det har blivit rutin att resa upp på måndag morgon, ta sig till Bräcke, sova i Biskopsgården, och så trava mellan dessa båda poler dag efter dag. Så komma hem på torsdag kväll och sedan ... fredag!


Imorgon går jag i mässan i domkyrkan i Lund. Det är en befrielse att få gå in i sitt eget stift igen. Som genom en port. Lämna det gamla och inträda. Vilka vackra ord! Inträda i det nya. Jag har egentligen väldigt svårt för uppbrott. Det blev lite väl många sådana under barndomen. Jag blir stressad inombords, rädd att jag ska förlora alla vänner och inte hinna med och att jag sedan ska stå där akterseglad och tom inombords. Så visst är det kluvet- äntligen och redan!

Efter mässan blir det sista gången med själavård. Också ett uppbrott. Jag kanske hittar en annan person framöver, men för den här gången. Också det lite sorgligt men mest ett leende, det har varit en god tid.

Och sedan ska jag till Liberiet som uttalas liberiiiiiet här i Lund... där kan man sitta och fika och prata. Där har jag stämt träff med sjukhusdiakonen för vi ska jobba lite ihop om en grej. Kulikul!

Sen får det nog bli lite trädgård om vädret tillåter. Längtar! Äppelträden blommar redan!


På lördag blir det andra grejer. På söndag sång.
Sedan tåget till Bräcke igen. Sista gången. För nästa vecka ska jag bila upp och hämta hem alla mina saker. Då ska vi städa ut lägenheten och skiljas åt, Örebroarna och jag. Så det!

"När jag blir sådär rädd för uppbrott, Herre, visa mig min väg. Då vill jag gärna gå den. Amen."

min födelsedagsbön

Morgonbön

Jag reser mig i enkel tacksamhet
och sträcker upp mot himmelen
mitt ansikte och sträcker mina händer
mot Dig som kraft till arbetsdag mig sänder.

En lovsång inombords i hemlighet.

Tack Gud för nattens sömn
och att Du tänder
min dag och ger mig lust att leva den.

"Amen"

Månaden Maj.

Månaden maj har alltid varit min månad. Har ni också en särskild relation till den månad ni föddes? Just nu blommar det i alla träd och buskar här i Lund. Koltrastarna har glada dagar med partnerskap och kosttillskott. Solen skiner i ett.

Själv skiner jag ikapp med solen. Klart att det är en glädje att ha fått det jobb man önskar sig. Samt ett visst mått av bävan. Vad och hur. Är det som behöver göras. Men mitt i detta omtumlande så lätt att glömma bort vad det är att vara ett tecken. Ett tecken på närvaro och barmhärtighet. Mitt i en orolig tid kan tecknet få vara lugnet. Så breder ett lugn ut sig även inom mig. Det är ju inte göra som jag ska göra mest. Det blir nog en massa göra också. Jag behöver inte stå där med händerna fulla av lösningar och grupper. Vara är nog till att börja med. Närvara.

Alla glada tillrop. Det är många som säger det, vi är så glada att du kommer. DU. Så skönt att tas emot så. Träffade kyrkoherden och E som går i pension och gjorde upp lite planer för övertagandet. En vecka innan midsommar får vi gå igenom allt. Sedan börjar jag i slutet av augusti med avbrott för vigningen. Då blir det högtidligt i domkyrkan med biskop Antje. Sen börjar vardagen. I barmhärtighetens tecken. Lite fint faktiskt. Jag brukar tänka att diakoni- det är att vi bryr oss om varandra. Tänker ni att det räcker?

"Tack Gode Gud för maj månad och överflöd av ljus, färger, dofter, ljud. Du fyller min bägare till brädden med din nåd. Amen!"

vila inom sikte

Jag vill inte trötta ev. läsare (ja, nu vet jag att många slutar läsa vid just såna där inledningar) med alltför många detaljer om stressfaktorer i mitt liv just nu. Men det handlar om tentamina, omvärldsanalyser, guidning av ledningsgrupp från Sydafrikanska lutherska kyrkan, snart besked om jobb samt ev. ansökningar av andra tjänster såsom Genarp och Hyllie?... och därtill lite sy-projekt, bantningsprojekt (minus 4 kg första veckan lchf-kost) om det bara vill fortsätta neråt!... jaja, engagemang i trädgård samt ungdomarnas konserter. Allt mycket givande och trevligt för att inte säga underbart kul! men ack så många tankar på en och samma gång!

Nåväl! Imorgon går tåg och två bussar mot Vadstena. Där ska klassen delas i två hälfter, de mer naturnära vandrarna och de mer inåtvända deltagarna i tidebönerna och liknande. jag har valt den stillsammare varianten utan prestation! Sol vill vi ha!

"Tack för ljusning i Zimbabwe!"

Sex veckor kvar.

nedräkning
nedräkning
nedräkning


Solen fortsätter att glädja oss. Kallt om nätterna men underbart dagtid. Dags för penséer? Absolut, jag är nog sist av alla här!

Jag har ett stort hus inombords fullt med rum att upptäcka. Upptäcker jag ju mer jag tänker på dem. Fulla med förmågor och oväntade viljor. Smyger omkring och smakar på framtiden. Det är svårt att inte ha fått besked om tjänst, så det blir fantasier mest. Jag tror att det där huset tidigare var rätt bebott av barn, men i takt med att de flyttar hemifrån vårt vanliga irl-hus så öppnas utrymmen för möjligheter. Jag kanske kunde... och om jag gör så här... eller javisstja...

Min äldsta doter ringde hem häromnatten, hade blivit av med handväska och mobiltelefon, men Gud ske pris! Tim som hittade den var en ärlig person! Och efter alla missförstånd i olika mobiltelefoner satt bara lättnaden kvar i modershjärtat- hon låg inte död i en buske! Utan lever på oberörd som alltid. Men jag blev berörd!

Idag ska Rabarberna, vår barbershopgrupp öva i flera timmar, vi ska sätta programmet! Det är inte så svårt. Men sen ska vi har klädsel. Ujuj. Jag är inte byggd för 30talsklänningar. Vi ska sjunga på en fest i juni. Det blir kul!

Annars...
Allt rätt väl. Hostar. mycket. Dumma förylning plus astma.

"Tack för din skyddande hand!"