Flyg lilla fågelunge!

Det finaste jobbet som finns måste vara att lyfta upp en unge i handen och hjälpa den få luft under vingarna så att den kan flyga iväg själv. Det minns jag att jag fick säga när jag lekt ett par veckor på ett barnhem i Tanzania, där hade de en barnskötarutbildning, och jag såg stoltheten hos de unga tjejerna när de fick beröm för sin viktiga insats.

Idag har jag sett en liten 6-veckors bebis med tändstickssmala fingrar, vart och ett med en liten alldeles riktig nagel på! Och jag har sett en juniorgrupp spela med sin dynamik, lite bus och mycket omsorg, samsas kring mellanmålet och lekt utelekar som de organiserade i stort sett själva. På samlingen inför hemgång sjöngs "Jag vill som en blomma stark tränga tyst igenom asfaltsvägens hårda mark och slå ut i blom". En fin sång om överlevnad i en hård värld. En kille bad att vi skulle sjunga "Du är en bön", en rätt ny psalm om hur oron kan sjunka undan i närheten av Gud. Modigt. Det kändes fint när alla ritade ett leende i sanden innan de gick hem.

Heden mellan Revinge och Södra Sandby lockade när jag körde över den, men jag steg inte ur bilen och gick en promenad, fast jag närapå gjorde det... jag höll tiden och gjorde det jag skulle i stället. En annan dag... Det är fint med öppen mark. Också.

Vi har haft besök i hemmet av ett par svärmorsdrömmar, två 16- 17-åringar från Berlin som spelade i en orkester på besök. De var belevade och artiga mot vuxna, och trevliga och skämtsamma mot jämnåriga, och det är tur att de reste. Här finns gott om unga damer i grannskapet! Konserten igår var riktigt bra, sådär som ungdomskonserterna ofta är, en härlig blandning av frisk musik. Kanske någonstans en inte helt stämd ton, men friskt framfört och ofta alldeles utmärkt vackert! Duktiga ledare, nu har de jobbat tappert med orkesterbesöket i 5 dagar! Jag unnar dem verkligen vila.

Påskliljorna. Det är härligt med våren, ju. Påskliljorna och penseerna som folk har i sina utekrukor. Jag vill också ha. Penseer alltså, påskliljor har jag ju här och var. Kanske hinner jag med ett handtag i trädgården imorgon eftermiddag. Hoppas att vädret blir milt och stilla. (risk för kyla och regn hörde jag, tyvärr!) För övrigt vill jag bara säga att det är en ynnest att gå i skola och att göra praktik. Prova på nåt annat än det vanliga. Prata med nya människor och lyssna på nya tankar. I like.

Har ni funderat ut nåt användbart aprilskämt? Själv fick jag igång en beredskap på jobbet förra året, då tryckte jag upp finfina informationsblad med Brandsäkerhetsverkets emblem eller nåt sånt, och varnade för en stor rökdykarövning på eftermiddagen. Folk hann bli riktigt oroliga innan de såg på datumet för övningen. Kanske kan man sätta upp hälsovårdsinspektionsvarning på kylskåpet i personalrummet på min praktikplats? Törs man det? Knappast... Man måste nog ha etablerat en position innan man kan leka bort respekten så. Men det vore spännande!

Så går mars mot sin ände och jag mot min säng. Ha det gott i april!

"Tack för alla fina barn! Alla barn är allas barn och framtiden hänger på att vi ger dem mycket kärlek! Hjälp mig komma ihåg det ofta!"

Tussilago farfara

Tussilagon som lyste i diket på min väg hem från Dalby idag... den har ju ett sånt kul namn. Tussus är hosta på latin. Och dess host-hävande verkan gav den det svenska namnet hosthäv. Som sedan kallades för hästhov.

Andningsbesvär

Hur intrikat det är, systemet att byta luft
gammal ut och ny in och i membranen vädras det
alveolerna ventilerar och kapillärerna suger upp
och syret förs iväg.

Redan från ditt första andetag fungerade det
och du tänkte aldrig nånsin på hur
förrän den dagen du drabbades av ditt första stora astmaanfall
och tvingades andas som genom ett sugrör.

Då prisar man sin lycka att man lever i en tid
som har tillgång till de avsvällande
och till de luftrörsvidgande preparaten
man så lätt inhalerar.

Visst- detta är otympliga ting att skriva verser om
men inte desto mindre fantastiska och undransvärda;
andningen- hur den går till i sin enkelhet
och den medicinska utvecklingen.

Annars hade jag nog mått bra av en huvudvärksblomma istället. Fast man kan sova några timmar, det brukar hjälpa. Bra även då man tänker sig att jobba efterföljande natt. Det tänker jag mig.

Dagen i församlingen gav mest en del tid att bläddra i papper- församlingsintruktionen och diakonens uppgifter m.m. Samt trevliga samtal kring runda fikabordet.

Min stora tjej är hemma, hon har dragit ut en visdomstand men verkar lika klok som vanligt. Synd att kaffet är slut. Vi får ta en kopp te ihop sen istället.

" Tack för goda samtal och lysande tussilagoblommor. Och tack för att kroppen är så finurligt hopsatt så att vi kan andas syre med våra lungor! "

Läs även andra bloggares åsikter om astma, tussilago, dotter

Dra sig undan. Retreat.

Att blåsa till reträtt. När trupperna ska hämta andan. Att samla nya krafter och ingjuta mod. Det känns långt idag till 25/4 men jag vet att tiden rusar fram. Bäckhalla i Gladsax Grästorp utanför Simrishamn väntar på mig. Undrar vilka mer som ska dit. Det blir svårt för den nyfikna jag att bära tystnad. Får ta till lite disciplin. Ajaj. Men oj vad glad jag blev när lappen kom i posten idag. Det är ett steg närmare.

Annars läser jag om eremitaget i en bok jag fick låna av en kursare, vår mest ökennära klasskamrat. Det är en bok som lyfter vikten av att gå in i det avskalade. Jag tror på tanken. Men i praktiken är jag en sällskapsvarelse. Vilar dock i orden och tanken. Det är också nyttigt.

Jag fick en god dag idag, det var stort prästamöte i Lund, och alla elvor och rundkragar lär vara här. Så jag fick ledigt från auskultationen, och ska dit imorgon först igen. Då hann jag med de tyska ungdomarna som gästar sonens orkester, och så hann jag med mina tonåringar som skulle till sina skolor, men bäst av allt, jag hann med min syster som stannade till på vägen mellan två jobb. Det är gott att prata med henne. Vi växer ännu.

Nu har jag varit på mässa i min egen församling, fått lite god lunch och samtalat med diakoniassistent och kanslist. Det är bra att pejla läget när man har lite tid. Alltid lär man sig nåt. Även en ordförande behöver insikt.

Imorgon räknar jag med någon halvdag på auskultationen och sedan ska jag ju vila till nattpasset. En helg med lite äventyr- en 50årsuppvaktning på lördag eftermiddag och ett Ionamöte. Söndagen blir det orkestrarnas konsert och knytisfest. Det är många saker som ska tas hänsyn till. Sömnen blir lågt prioriterad. Det låter inte så bra. Vi får väl se vad jag orkar. Ibland tänker jag att Sova, det kan jag göra i evigheten. Men kanske kommer Evigheten fortare till mig om jag inte tar hand om mig ordentligt...

Fick just besked att dottern tyckte det gick bra på sin stora Hebreiskatenta. Hon ska fira med rött och vitt vin. Nu när fastan är förbi går det nog an att slå sig lös och festa lite. Min gissning är att tentanderna blir så trötta efter allt pluggande så att de somnar innan de ser bottnen på glaset. Så kan det också vara! Den som sover syndar icke. Så mycket.

De sju minusgrader som skrämde mig klockan sex imorse har klivit upp på plusstrecket. Nu kan väl våren komma!! Det behövs!

" Tack för alla kontakter och relationer! Ge mig styrka att då och då gå in i öknens vila och hämta andan. Mod att möta den som är jag och den som är Du. "

Läs även andra bloggares åsikter om relationer, retreat, öken, bön

Strålande väder och snöchock...

Det blev en jättefin Emmausmässa i S. Sandby. Många konfirmander, lite annat folk, ett par psalmer varav en som jag aldrig sjungit- men den var fin! Sv Ps 742. Det gick också mycket bra med sjungningarna och textläsandet, det var roligt att läsa meditationen. Så när vi skulle gå ut ur kyrkan så snöade det. Jättemycket.
Det var rent ohemult stora snöflingor, makabert vällde de fram mot bilen där vi kröp på vägen mot Lund. Tills vi kom upp vid Vattentornet. Där slutade det snöa- Helt underligt.

Idag lyser solen över världen. Det känns som en riktigt bra start på en auskultationsperiod. Jag är inte van att "titta på" när det händer nåt, jag brukar vara med och jobba. Så det sak bli lite annorlunda att vara en gäst mest. Kanske kan jag inte låta bli att bära lite bänkar eller koka lite kaffe...? Idag börjar jag med nån barngrupp. Dagen till ära har jag en rosa skjorta över min randiga tröja. Fattas bara clownnäsa?

"Som när snön faller över människorna i Norden gav du folket manna i öknen, på morgonen låg det vitt och fint över marken. Tack för att din nåd faller lika ymnigt över oss varje morgon!"

Emmaus och konst.

Tack för en underbar dag igår. Det var konstrunda, vackert väder, ljuvliga bilder och en skön resa med goa samtal. Rekommenderar verkligen Skånes konstrunda i påsktid. Det finns utställningar i varje lada. Man kan som mormor skulle ha sagt: göra ögonen ett kalas!

Idag är det annadag påsk. Emmausvandring. Jag ska få hålla en reflektion i afton. Så här reflektarar jag berättelsen:

På min vardagsväg till affären ser jag många som är ute och går. En hel del cyklar eller joggar också, men allt som oftast möter jag dem, vandrarna som är ute, kanske med sina stavar, två och två i ivrigt samspråk. De har mycket att prata om. Vägen och tiden ger dem utrymme för ett riktigt bra samtal. Solen lyser. Fåglarna kvittrar i buskagen och vägen blir lätt att gå.

Lärjungarna som var på väg till Emmaus hade också mycket att prata om. Kanske sa de till varandra:

”Vilken tur vi har haft! Tur att vi inte blandade oss så mycket. Det var ju så lätt att trilla dit, men vi höll huvudet kallt och var lite försiktiga. Det är bra nu så här efteråt.

Det är ändå konstigt att vi kunde gå på det. Vi trodde ju verkligen på att han skulle slå igenom. Att romarna skulle få igen. Att han, Jesus, skulle bli mäktig och ta tillbaka landet. Det fanns ju till och med de som verkligen trodde att han var Messias. Skönt att vi höll oss lite avvaktande till det, åtminstone.”

De oroar sig kanske lite också. Kanske finns det någon som vet att de lyssnat på förrädaren. Någon som tänker ange dem efteråt.

”Fast vi lyssnade ju mest bara. Det är bra att vara så där lite lagom med. Då kan man lätt backa ur om det går snett.”

”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” Säger Jesus. ”Vad har hänt?”

Och så berättar de om allt som de hade trott och hoppats på, och hur snöpligt allt kommit på skam. Hur några kvinnor påstått att Jesus lever. Och att han hur som helst var försvunnen.

Jesus kallar inte till sig änglahären, trumpeterna och segermolnet. Inga triumfbågeprocessioner. Han kallar inte till presskonferens: Nu är jag här och segern är min!

Utan han förklarar tålmodigt för vandrarna medan de går tillsammans vad det är de har sett och hört. Han möter dem i deras egen verklighet. Och när han bryter brödet med dem känner de igen honom.

Nu är dagens fråga till oss:

Vad gör vi när vi känner igen honom, han som har dött och uppstått för oss? När vi fått höra hans ord och fått smaka av brödet som han bryter. Sitter vi då kvar, försiktigt avvaktande, för säkerhets skull? Kanske har vi sett fel, kanske ska han hängas och förnedras och dö och allt visar sig vara en bluff? Kanske blir vi också utpekade som hans lärjungar…

Eller gör vi som Kleopas och hans kompis? De skyndar sig in till staden, de går ett steg längre in mot lärjungakretsen, de letar rätt på de elva och alla de andra och de berättar allt. Uppfyllda och hänförda berättar de om vandringen och att han gett sig till känna när han bröt brödet.

Vad kan vi göra?

Jag kan ta mig tid att ringa en kompis som jag har försummat. Ska vi gå en promenad? Och så höra på berättelsen om hur min kompis har det. Vad som bekymrar henne eller honom. Så gör Jesus. Jag kan dela bröd med andra. Fika med någon som hungrar på sällskap eller dela mitt levebröd med någon långt borta. Jag får också dela brödet med alla de andra lärjungarna i nattvarden. När Jesus delar sitt bröd med oss ger han sig till känna. Amen.

"Jag vill så gärna ta mitt lärjungaskap på allvar. Men lättja och rädsla gör mig försiktig. Gå med mig på min egen vandring och hjälp mig ofta se dig klart."

toppendag!

Imorgon blir det snökaos i syd spår aftonbladet.
Men idag är den strålande gnistrande frostmorgon med hög och stilla luft. Jag njuter av dagen. Tänk vad en natts sömn kan göra skillnad!

Ser fram emot denna sista skoldag på tre veckor. Vi ska bli undervisade av klassen "församlingspedegogerna". De får fria händer. Tjoho!

"Jag ger dig denna nya dag, o Herre! Använd mig och den i din plan."

Nedförsbacke eller uppförslut.

Den Stilla veckan har sin gång. Vita tisdagen, dymmelonsdagen, skärtorsdagen. Snart är det långfredag och en lördag som vi låter barnen leta ägg i gräset i väntan på själva påsken.

Jag är mycket trött idag.

Det finns dagar då man bär mer än sig själv, då man oroar sig och bär, om än osynligt, på bördor som ingen annan vet om, som egentligen mer tillhör någon annan. Såna dagar finns då och då i livet, och hör till. Man får bara komma ihåg att lägga bördan ifrån sig när den tiden är inne så att den inte tär.

Jag brukar tycka mycket om den här tiden före påsk, i år är den mer än vanligt påtaglig. Tynger. Jag tycker egentligen om det också. Men längtar väldigt efter min familj, och det känns skönt att vara på väg hem imorgon. Skönt att själva helgen firas ledig från jobb och plugg och bara i sångens och närvarons tecken.

Ynglingen som gjorde rökutveckling förra veckan i grannlägenheten (host host) flyttade idag och lämnade efter sig en handfull märkliga växter som avskedsgåva... Undrar om de överlever tre veckors frånvaro om man häller på en försvarlig skvätt vatten innan avfärd. Kanske ska ta ned värmen också...

Själv ska jag göra en auskultationsperiod i en församling. Det betyder att jag ska vara med i verksamhet men inte arbeta utan se på under tio dagar. Södra Sandby har tacknämligt lovat ta emot mig. Det blir nog jätteintressant. Hej barntimmeledare och kantor, vaktmästare och kyrkoråd... här kommer en nyfiken SKG-are!

(bilden ovan är min dörr där hemma... längtar dit ikväll!)

" Du som lovat att jag får lägga mina bördor på dig, och att den som är trött och utarbetad kan få ro hos dig, ikväll kommer jag och lägger fram det jag tänker på. Var min herde så är jag ditt lamm och sover tryggt i fållan inatt. "