Vi har tillbringat helgen i Kristianstad med Schuttzsällskapet och sjungit verk av honom och Gabrieli och Monteverdi. Vacker musik, ganska svår, tycker jag. Men med tidstypiska instrument till blev det festligt och grannt!
Funderar rätt mycket på vägar att gå med det nya jobbet, man kan ju tänka på lite olika sätt. Har som många nya väldig lust att rusa på, men tror på att ta små steg i taget i början och lära känna folk och situationer.
En fundering som plötsligt kom är detta med förlåtelse. Det är viktigt i vår kyrka att försonas och att förlåta och att be om förlåtelse. Nåd är ordet för den gåvan att vägen är öppen till ett liv i kärlek. Men många har också börjat fundera över smärtan, sveket. hur gör man när man inte kan få upprättelse. Då minns jag några tankar att det skulle kunna vara nutidens fråga och att vi i vårt sökande efter svar hittar en solidarisk Kristus som delar tillvaron, även denna svekfulla. Undrar om jag tänker underligt, såklart utesluter inte det ena det andra, men att förvänta sig att en person ska be om förlåtelse när den som gjort den personen illa inte ber om förlåtelse.. det är inte så ovanligt hos dem jag talar med.
Sånt kan man grunna på.
Annars finns också möjligheten att dela med sig av goda höstrecept till varandra. Jag gjorde gryta på rullader med vitlöks och örtphiladelphia och tapenade i och så trattkantareller och purjo och paprika i många färger. Lite creme fraiche i och en skvätt rödvin. Salt som enda krydda över detta. Och så ugnsbakade rotfrukter till. Mums!
" Tack för att du finns mitt i och delar allt. "
