tid för ljus

Vi står i tiden

Vi står i tiden
med kroppen i Lucia
ett ben i Johannes
det andra i Maria

och är i mitten
av de fyra veckor
som föregår julen
födelsens tid

Vi står i tiden
där är vårt vara
vi ser oss omkring
med barnögon klara

och är i mitten
av de fyra veckor
som förebådar julen
Kungen är nära

Vi står i tiden
med öppna händer
möts över gränser
mellan alla länder

och är i mitten
av de fyra veckor
som förespeglar julen
Fridens Rike.

"Tack för att du kommer hit, om och om igen."

.tärnan heter Sofie.

Kalles kaviar

Jag blev överfallen häromdagen, helt överrumplad drabbades jag av att första advent inföll. Det är en plåga och glädje som drabbar mig lika överraskande varje år. Fort som sjutton får jag putsa ett fönster i köket och dra ner den blårutiga gardinen, gräva fram den svartröda Uppsalalyktan och stryka en rödrutig liten kappa som ska hänga där.

Sen torkade jag av bordet i vardagsrummet och satte fram adventsstaken som utöver mossa har diverse svampar, såna där som jag gillar! kantareller och annat... mums!

nå, det är ganska lätt att göra julfint hos oss, eftersom det alltid blir sådär bråttom. Vi har en röd soffa med rödsvarta massaifiltar i, en röd matta, och en röd fondvägg i vardagsrummet.

Senare ( idag, kanske? ) får man ta lite i taget av städning. Köket, krukväxterna, damma, bära ut skräp... Sen känner man sig allt nöjdare om mer "på". Tills julkorten trillar in. Skicka inte julkort till oss som får dåligt samvete direkt. Blir det något så är det möjligen ett nyårsbrev. Man får vara glad om julklapparna är inhandlade på julafton...

Nåväl, huvudsaken är väl att man kan ta sig lite tid att umgås med goda vänner. Igår hade vi körövning här med vår lilla sånggrupp Tumaini. Det är så kul att sjunga, och mysigt att umgås. Och häromdagen träffades ordföringarna i samfälligheten, vi har under mandatperioden lärt känna varann och fått stor respekt för varandras arbete. Det var vid detta tillfälle som minnet av forna tiders mat överföll oss. och jag mindes kaviar i stora papp-burkar med lock som mamma köpte och använde till kaviarlåda- en historia med kokt skivad potatis, kaviar, äggstanning och skirat smör.. Det var länge sen jag åt det. kanske kan vi laga det tillsammans när jag reser dit till trettondagen?

Jag blir så sugen att köpa julblommor, men har hållit igen i år- eftersom flera av mina orkideer blommar jättefint.


Miljökonferensen i Köpenhamn börjar märkas i pressen. Kyrkorna uppmanas ringa 350 slag den 13/12 och det ska vi också göra. Tänk om hela Köpenhamn hör Sveriges genklang på mötet. Fast de kanske ringer i Danmark också. Hela världen? då kanske det blir ett stort miljöproblem? Vad tror ni?

"Kyrie Eleison!"

-

Det blir nog vinter i år med...

De sa att det snöade i Skåne i morse. Inte här i alla fall. Men kallt har det blivit och blåsigt. Snart har alla löven fallit ner och ibland cyklar jag genom en sörja av gamla löv. På väg att bli ny jord till nya frön som ska går i vår... får man hoppas!

Det har nu gått två månader på det nya jobbet. Kanske tar det ett år innan man slutar göra allt för första gången. Det är lite bergochdalbana i spänning, men fortfarande mest roligt. Spänningsmomentet heter; kom ihåg.

Kom ihåg betyder att man måste planera på ett annat sätt än jag är van vid- inom vården går en del på rutin och därutöver är det väldigt mycket här och nu. Men nu är det sista datum för fondansökningar, kom ihåg julblomsbeställningarna för besöksgruppen, kom ihåg alla grupper - att förbereda innehåll och form... annonsera och snart är det advent, och har vi nåt till bladet om våren och kan vi planera planeringsdagar?...
Det är gott att ha en kompdag som idag, då kan jag sitta lite lugnt och filosofera hemma. Eller ta mig en runda på stan i kylan, snart, snart. Då kan man reflektera och smälta. Jag gillar mötena med människor, att ha många bollar i luften samtidigt, att blanda nära och långt bort- praktiskt och teoretiskt... Jag vet att det blir mer rutin snart. Folk är dessutom väldigt goa, ingen granskar eller värderar.
Lade in en bild på ett fint fönster, dett finns i Vadstena. Men vi har fina fönster i Allhelgona också. Kom in om ni har vägarna förbi.

Har lite planer på att pigga upp barnhörnan med nån sorts tält-rum. Det ska bli fullt med kuddar och utklädning och lek. Lite palmer och en spegel? Som i en oas. Har ni erfarenhet av något sådant i era kyrkor? Tipsa gärna.

Annars är läget stabilt. Mellandotter S ska flytta i december, så blir vi bara tre i hushållet till våren. Får se sen hur det blir när K slutar sin folkhögskola- om vi ska blir fyra igen, eller inte.
Livet är gott här och nu för mig.

"Du som tänkt ut det så bra, tack för att de nya knopparna redan märks när löven faller. Det ger mig hopp om framtiden när livet ibland känns tungt."

.

Höst och kyla.

Det har blivit rätt kallt. Vantar när man cyklar och regncape i cykelkorgen. Gula löv i träden och de sista hallonen tog jag in idag. Klippte ett äppelträd också.

Vi har tillbringat helgen i Kristianstad med Schuttzsällskapet och sjungit verk av honom och Gabrieli och Monteverdi. Vacker musik, ganska svår, tycker jag. Men med tidstypiska instrument till blev det festligt och grannt!

Funderar rätt mycket på vägar att gå med det nya jobbet, man kan ju tänka på lite olika sätt. Har som många nya väldig lust att rusa på, men tror på att ta små steg i taget i början och lära känna folk och situationer.

En fundering som plötsligt kom är detta med förlåtelse. Det är viktigt i vår kyrka att försonas och att förlåta och att be om förlåtelse. Nåd är ordet för den gåvan att vägen är öppen till ett liv i kärlek. Men många har också börjat fundera över smärtan, sveket. hur gör man när man inte kan få upprättelse. Då minns jag några tankar att det skulle kunna vara nutidens fråga och att vi i vårt sökande efter svar hittar en solidarisk Kristus som delar tillvaron, även denna svekfulla. Undrar om jag tänker underligt, såklart utesluter inte det ena det andra, men att förvänta sig att en person ska be om förlåtelse när den som gjort den personen illa inte ber om förlåtelse.. det är inte så ovanligt hos dem jag talar med.

Sånt kan man grunna på.

Annars finns också möjligheten att dela med sig av goda höstrecept till varandra. Jag gjorde gryta på rullader med vitlöks och örtphiladelphia och tapenade i och så trattkantareller och purjo och paprika i många färger. Lite creme fraiche i och en skvätt rödvin. Salt som enda krydda över detta. Och så ugnsbakade rotfrukter till. Mums!

" Tack för att du finns mitt i och delar allt. "

Resa bort och komma hem.

En gemensam utfärd med kollegor till Vadstena. Förväntat lite mulet väder, 15 grader, inte regn. Rum hos Birgittasystrarna. En psalmvers att meditera över. Vila. Samvaro. Närvaro.


Att resa bort men också att komma hem. Vetskap att de där hemma klarar sig. Då kan man fylla på batterierna. Tanka. Tänka.

bilden är tagen vid Ale stenar en sommardag, känslan att sväva utför stupet och så stiga på uppvindar... fri som en fågel, fri som en fågel (fast jag skulle inte våga segla så i verkligheten)


" En bön om ny värme

Du som gav mig livet
sekund efter sekund
och minut efter annan
Du som lärde mig andas in
och andas ut

Låt mig sitta i ditt knä
tills mitt oroliga hjärta
slår i takt med ditt
och mina spända axlar
mjuknat

Låt mig hålla mina frusna fingrar
nära din varma hud
och lär mig än en gång
att andas in
och sedan andas ut.

Du håller mig i din famn
och viskar varje stund mitt namn.
Ingen tanke är för liten
för att du ska bry dig.
Det är så himla skönt att veta. "

Löven gulnar här i buskarna...

Att vara koltrast är inte så lätt. Och hösten kommer trots det underbara vädret! Man vill se allt men inte synas för mycket, så tänker man... NU ska jag ta det lugnt och ledigt... så kommer det nåt spännande förbi.
Man måste kvittra lite och stoppa näbben i allt möjligt.

Saker på gång... Kvinnor i Svenska Kyrkan är en ganska liten förening, men nu blir det snart årets retrat på killans bönegård- satsa på det till nästa år ni som missade årets chans! Dessutom blir det prat om mat i Höör i november, en kostprofessor och en kostprofet. Kan man säga. Programmet kommer snart upp på hemsidan. Kolla mer på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=66327&ptid=0

Annars... Några ska till Vadstena och leva hos Birgittasystrarna och jag är en av dem. I nästan tre dygn! Lyckliga jag!

Och... Till helgen kommer vänner från Stralsund till Lund. Det är ett gammalt utbyte som hör ihop med världsböndagen. Det är fantastiska kontakter att ha, att vi trots språkförbistringen kan vara syskon när vi träffas!

En del av vännerna har dessutom varit en vecka på Iona. Den där ön i Skottland där man kan fylla på sina andliga batterier. De är rätt uppfyllda av det och jag ser fram emot att höra dem berätta mer.

Sen har firandet gått över i vardag och arbete. En del saker går väldigt bra (andakt med ljuständning och själaringning till orgelmusik och macka = MELLANRUM ) och en del står och stampar (kontakter som ska tas och planeringar som tar tid...). Men det går faktiskt framåt.

Om några minuter blir det övning med Sankt Hanskören för maken och makan. Vi behöver fler sångare, känner ni er manade så kom!. Det är jättekul att sjunga tycker jag!

En dotter kom just med i Akademiska kapellet på sitt bi-instrument: Viola.
En son övar med sin kör och träffar sina kompisar i Kyrkans Unga. En dotter har hålligång i sin del av världen x och en dotter bor vid världens ände: Östersund.
Så är det här ungefär.

" Kom till mig alla ni som arbetar och är betungade, jag ska ge er ro, sa Jesus. men också rörelse, eller hur? Tack för livet! "
.

Bilder

http://micromoll.se/index.php?option=com_content&view=article&id=82:asa-diakon&catid=1:latest-news&Itemid=18

"Bara glädje"