Det har nu gått två månader på det nya jobbet. Kanske tar det ett år innan man slutar göra allt för första gången. Det är lite bergochdalbana i spänning, men fortfarande mest roligt. Spänningsmomentet heter; kom ihåg.
Kom ihåg betyder att man måste planera på ett annat sätt än jag är van vid- inom vården går en del på rutin och därutöver är det väldigt mycket här och nu. Men nu är det sista datum för fondansökningar, kom ihåg julblomsbeställningarna för besöksgruppen, kom ihåg alla grupper - att förbereda innehåll och form... annonsera och snart är det advent, och har vi nåt till bladet om våren och kan vi planera planeringsdagar?...
Det är gott att ha en kompdag som idag, då kan jag sitta lite lugnt och filosofera hemma. Eller ta mig en runda på stan i kylan, snart, snart. Då kan man reflektera och smälta. Jag gillar mötena med människor, att ha många bollar i luften samtidigt, att blanda nära och långt bort- praktiskt och teoretiskt... Jag vet att det blir mer rutin snart. Folk är dessutom väldigt goa, ingen granskar eller värderar.
Lade in en bild på ett fint fönster, dett finns i Vadstena. Men vi har fina fönster i Allhelgona också. Kom in om ni har vägarna förbi.Har lite planer på att pigga upp barnhörnan med nån sorts tält-rum. Det ska bli fullt med kuddar och utklädning och lek. Lite palmer och en spegel? Som i en oas. Har ni erfarenhet av något sådant i era kyrkor? Tipsa gärna.
Annars är läget stabilt. Mellandotter S ska flytta i december, så blir vi bara tre i hushållet till våren. Får se sen hur det blir när K slutar sin folkhögskola- om vi ska blir fyra igen, eller inte.
Livet är gott här och nu för mig.
"Du som tänkt ut det så bra, tack för att de nya knopparna redan märks när löven faller. Det ger mig hopp om framtiden när livet ibland känns tungt."
.
