vila inom sikte

Jag vill inte trötta ev. läsare (ja, nu vet jag att många slutar läsa vid just såna där inledningar) med alltför många detaljer om stressfaktorer i mitt liv just nu. Men det handlar om tentamina, omvärldsanalyser, guidning av ledningsgrupp från Sydafrikanska lutherska kyrkan, snart besked om jobb samt ev. ansökningar av andra tjänster såsom Genarp och Hyllie?... och därtill lite sy-projekt, bantningsprojekt (minus 4 kg första veckan lchf-kost) om det bara vill fortsätta neråt!... jaja, engagemang i trädgård samt ungdomarnas konserter. Allt mycket givande och trevligt för att inte säga underbart kul! men ack så många tankar på en och samma gång!

Nåväl! Imorgon går tåg och två bussar mot Vadstena. Där ska klassen delas i två hälfter, de mer naturnära vandrarna och de mer inåtvända deltagarna i tidebönerna och liknande. jag har valt den stillsammare varianten utan prestation! Sol vill vi ha!

"Tack för ljusning i Zimbabwe!"

Sex veckor kvar.

nedräkning
nedräkning
nedräkning


Solen fortsätter att glädja oss. Kallt om nätterna men underbart dagtid. Dags för penséer? Absolut, jag är nog sist av alla här!

Jag har ett stort hus inombords fullt med rum att upptäcka. Upptäcker jag ju mer jag tänker på dem. Fulla med förmågor och oväntade viljor. Smyger omkring och smakar på framtiden. Det är svårt att inte ha fått besked om tjänst, så det blir fantasier mest. Jag tror att det där huset tidigare var rätt bebott av barn, men i takt med att de flyttar hemifrån vårt vanliga irl-hus så öppnas utrymmen för möjligheter. Jag kanske kunde... och om jag gör så här... eller javisstja...

Min äldsta doter ringde hem häromnatten, hade blivit av med handväska och mobiltelefon, men Gud ske pris! Tim som hittade den var en ärlig person! Och efter alla missförstånd i olika mobiltelefoner satt bara lättnaden kvar i modershjärtat- hon låg inte död i en buske! Utan lever på oberörd som alltid. Men jag blev berörd!

Idag ska Rabarberna, vår barbershopgrupp öva i flera timmar, vi ska sätta programmet! Det är inte så svårt. Men sen ska vi har klädsel. Ujuj. Jag är inte byggd för 30talsklänningar. Vi ska sjunga på en fest i juni. Det blir kul!

Annars...
Allt rätt väl. Hostar. mycket. Dumma förylning plus astma.

"Tack för din skyddande hand!"

Annandagen var en Annan dag...

Solen och stillheten. Eftermiddag med ro och toner. Livet. Kraften återvänder. Ännu en del andningsproblem som efter varje förkylning- så är det med gamla astmatiker, det straffar sig att ta emot virus. Men inte ens morgonens aura gav någon huvudvärk, jag har en välsignat lindrig migrän.

Vi började som man ska när det är födelsedag med glassbåt och frukostmacka i soffan i vardagsrummet, presentöppning och gratulationer och sonen som fyller 16 år blev glad åt all sysselsättning och garederobsutfyllnad som överläts åt honom.

Sedan var det Emmausmässa. Det betyder hos oss att församlingen samlas i ring och lyssnar på samtalet mellan Jesus och de två lärjungarna som diskuterade påskens händelser. Fint, men kanske lite sorgligt. Mer av födelsedagsfest!

Kanske bottnar min känsla av vemod också något i avskedet, det stundande, och även i den ännu inte skrivna tentamen. Jag reser ikväll till Göteborg igen, vi ska ägna veckan åt närstudier av en stadsdel. Det blir skönt att vistas ute mycket. (Snälla vädrets makter, inget regn...)

Under allt även förhoppningen om att tjänsten ska bli min. Den där som jag vill ha. Och beskedet dröjer, jag vet att det ska dröja tio dar till men det var ju värst vad tiden känns gummibandsartad. Superseg. Å andra sidan kan man ju få hoppas medan man inte vet. När Någon Annan fått tjänsten vet man visserligen men står där med lång näsa. Det är ju inte heller roligt.
Vår klass börjar noja till sig lite, de flesta behöver en tjänst för att bli diakonvigda och det är inte någon rusning på lystna arbetsgivare. Såklart behöver man också en tjänst för att försörja sig. Men huvudmotivet efter all denna tid med studier och praktiker, konferenser och samtal är såklart att bli färdiga diakoner. Att få pröva sig fram i en ny yrkesroll, att hitta sitt eget sätt att vara. Det är 7 veckor kvar. Tiden blir visst snabbare på våren! Haha, jag som nyss skrev att tiden var seg. Snacka om velighet!

"Ta mig i din starka hand, och håll mig stilla där. Ge mig vila och ny kraft. Amen."

Det har blivit påsk helst plötsligt!

Äntligen! Fastan är bruten. Jag är omgiven av olika fasteidkare, men själv har jag varit dålig på hela grejen. Passionstiden är ändå något verkligt för mig. En vila och ett annat djup i vardagen. Så bryter påsken in.

Igår var jag ännu sjuk. Vaknade också i morse med huvudvärk och matthet, men nu, nu har det liksom släppt. Kanske lite slak, en storförkylning hör till livets lagom prövningar, man kan få beklaga sig, lida av den höga temperaturen och oförmågan och så efter några dagar är man så gott som ny igen. Halleluja!

Vi åt en liten påskbuffé av det som vi kunde gräva ut ur kylskåpet. En kall och underligt kryddad köttfärslimpa- ja jag vet, men jag hade inget luktsinne igår... och lite ägg och romsås, en potatisgratäng, geggig och tung, för jag körde den i matberedaren. Sallad och så falafel. Några skivor rökt lax. Tunnbröd och ost. Påskmust. Något för alla.

Nu kan laktovegetarianen återgå till normalvegetarisk kost, kaffeabsolutisterna dricka denna livets nödvändighet, godisrestriktiverna härja fritt och jag kan strunta i vilket. Bara njuta av de galna koltrastarna som har hakat upp sig i tvåtonsläge. Solen som inte värmer om aftonen, men satte fart på altanlivet i middags, sav-droppandet från vinrankan.

Ute växer gräset. Dags att krafsa i rabatterna. Bort med skräp. Imorgon efter kyrkan måhända? En hemtenta i pedagogik först, det är verkligen ingen stor sak, men lite att fundera över. Vad är det att lära sig något i livet? om livet? Hur gör man för att lära sig?


"Visa mig Herre din väg och gör mig villig att vandra den."

Risig påsk.

Jag är så sjuk. Förkyld och över 39 grades feber. Tyck lite synd om.

"PIP"