Det nya året börjar sakta i uppförsbacke, har svårt att ta fart... vädret kan inte bestämma sig och timmarna som kunde vara fulla med sysselsättning om orken fanns droppar fram som kalkslam från en stalaktit. Eller stalagmit... vilket det nu är. Jag borde så mycket.
Kanske är det just då man tacksamt ska ta emot såna här dagar som inte störs av några skyldigheter, inga andra människors närvaro, inga trevlighetsförväntningar. Lite sur halvensamhet och hjärnvila.
Jag kunde röjt upp lite i Ms gamla rum, där ligger strykhögar och väntar och sybordet är fullt av jox. Eller lådorna i min sekretär, jag har inte använt något i den på flera år- det skulle gå att slänga rätt av allt utan att jag saknade det. Granen kunde blivit avklädd och kastad och min kurslitteratur läst och kommenterad. Jag kunde ringt nån eller gjort nåt, men uppförsbacken är för stor. Det finns inre tanketrassel som ska redas ut. Helst i ensamhet. Om några timmar blir jag rastlös, jag känner igen det, får gjort en hel massa av ovanstående och kanske rett ut mina grubblerier. Och i eftermiddag är det ett möte som jag ju ser fram emot.
Men just nu är tiden avsatt för tankearbete. Som att starta en cykel i uppförsbacke, lite trögt, men det går om man koncentrerar sig.
Läste en artikel i morse om Ann Heberleins nya bok om att leva med manodepression. Det var i sydsvenskan, en mycket bra artikel. Hon skriver bra, hon. Mycket att fundera över.
Någon som har sett filmen Frozen River? Eller Australien? Det är det fina med nyår, det brukar komma många bra filmer. Kanske jag kan locka maken med mig. När jag nått krönet på den där uppförsbacken.
Så ser det ut inne i nyårsrummet här, nu har jag gläntat på dörren. Stänger igen ett slag, tror jag. Vi hörs.
"orka"
------------------------------------------------
Hej igen. Nu har jag nog tänkt färdigt. Det blev bättre än jag tänkte. Ibland hjälper det att bara släppa taget. Det svåra är att komma på det gång på gång. Minnet är såååå klent!
Hejdå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk vad Jesus lovar oss, han håller oss upprätta vi som är på väg att falla. Men inte nog med det, alla nedböjda reser han också upp. Det är bara för mycket runt omkring mig och tankar som far i mitt huvud, vill dela med mig av positiva tankar till dig.
Hebr.11:1-2
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.
Kramizar Smurfan
Heej vännen! Hoppas du närmat dig krönet...känner igen de där uppförsbackarna... och du...visst är det härligt med ett nytt år! Vi håller tummarna för att det bär med sig glädje och värme. Må så gott! *kraam' Psst,,den där filmen Australia har jag också grunnat lite på...verkar så vacker filmatisering bara att se... och bra skådespelare. :-)
Skicka en kommentar