Flygande start!

Hej!

Nu ska jag berätta varför jag åker så väldigt mycket fram och tillbaka! Jag reste till Göteborg i måndags, som vanligt på morgonen, för jag hade ju lektioner på Bräcke. Sen sov jag över i övernattningslägenheten. Och så gick jag på lektioner på tisdagen. Det var inget ovanligt alls. Men sen reste jag hem igår kväll och ska åter dit ikväll och sen hem igen imorgon.

För idag har jag varit på intervju i en grannförsamling. Jag vill så gärna ha jobbet! De vill tänka lite nytt och de vill arbeta mer med vuxna ännu inte pensionerade. Och jag pratade på i intervjun så gott jag kunde. Vi vår se om nån månad hur det gått!


Men hon som rart tog emot mig berättade med sorg att hon gör sig beredd att gå i pension om något år. Då berättade jag om ett par damer som jag sett på tåget för ett tag sedan.

Den ena kom fram till hon som satt nära mig och sa med glad min- "Nu är jag också pensionär!"

"Åååååååh! Vad roligt! Grattis!" sa den andra med strålande ansikte.

och sen pratade de om nån konferens de skulle på i Blekinge och babblade glatt på med varandra.

Det känns hoppfullt för oss som blir äldre dag för dag, eller hur?!

"Lär mig leva livet fullt ut, varje dag!"

Maria är en vanlig tjej.

Marie bebådelse.
Det sägs många ord om Maria. Att hon var så ung. Att hon var ren. Att hon var märkvärdig på något vis. Men hon var nog en väldigt vanlig tjej. "Herren har sett till sin ringa tjänarinna..." Och det är liksom vitsen, barnet föddes hos några väldigt vanliga och växte upp som en av de andra grabbarna i byn.

Under kläderna är alla nakna, säger en kompis´ mamma, ett enkelt sätt att uttrycka det. Ingen av oss är märkvärdigare än någon annan och en vacker dag är du just här där jag är och tvärtom. Därför måste vi kunna se varandra med alla våra trasigheter och räcka ut en hand till vår granne. För det är inte bara i semestertider och i rånrisk som grannar behöver varandra.

Nu börjar min söndag med en grapefrukt, kaffe och en smörgås. Därute har snödropparna blommat ut och ersatts av de lite större snöklockorna. Och strax ska vi till kyrkan och öva. Den som vill ha lite tråkigt sen på långfredagen när den långa dagen kommer kan komma och lyssna på oss när vi gör Jesu kristi 7 ord på Korset av Schuttz. Fast det är ganska vackert. Vi är sådär en 8 personer som sjunger och en liten stråkensemble till. Sankt Hans kyrka i Lund kl 18.

"Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den!"

Dop och chilli.

Det är söndag igen. I vår kyrka döptes en liten ettåring med jeans och slips och joggingskor. Han såg så medveten ut. Så är det med små barn. De är medvetnare än man tror, han skrattade när vattnet hälldes upp. Själv hade jag tankarna på en sak- att inte börja hosta. Det är ingen bra förutsättning för en andlig upplevelse, det blir liksom mest fysik och lidande. Inte ens sjunga med i psalmsången. Det som är så kul!

Sen hade männen som har en matlagar och samtalsförening lagat mat till försäljning, överskottet skulle gå till kyrkans hjälparbete. Maten var chilli con carne, jättegod. Jag hade en fin konversation med en farbror som är klok och rar. Han har också bott i Indien lite, och hade en del att säga om det. De har också fått barnbarn och håller på att skriva ner lite memoarer för barnbarnet att ärva. Jag tror att det är bra att göra det, skriva ner lite livsminnen. För när barnen är små är de inte intresserade, men när de är stora så kan det vara för sent. (vilken negativism detta blev, då).

Nu sitter vi vid brasan hemma och njuter av en lugn söndagsstund. Det är kallt ute, men det var en skön promenad. Så länge vi gick sakta, för blir det raskare så kommer hostan genast. Dumma lungor! Det är alltid så efter förkylningar att hostan biter sig fast. Man kanske ska ta sig en kaffekopp och så grubbla lite på hemtentan... Var rädda om er därute i verkligheten!

" Omständigheterna tvingar en ibland att ta det lite lugnt. Lär mig att vara tacksam, Gud, även för påtvingade pauser - du som också tänkte på vilodagen som en möjlighet och vilade den 7e dagen. "