Det är söndag igen. I vår kyrka döptes en liten ettåring med jeans och slips och joggingskor. Han såg så medveten ut. Så är det med små barn. De är medvetnare än man tror, han skrattade när vattnet hälldes upp. Själv hade jag tankarna på en sak- att inte börja hosta. Det är ingen bra förutsättning för en andlig upplevelse, det blir liksom mest fysik och lidande. Inte ens sjunga med i psalmsången. Det som är så kul!
Sen hade männen som har en matlagar och samtalsförening lagat mat till försäljning, överskottet skulle gå till kyrkans hjälparbete. Maten var chilli con carne, jättegod. Jag hade en fin konversation med en farbror som är klok och rar. Han har också bott i Indien lite, och hade en del att säga om det. De har också fått barnbarn och håller på att skriva ner lite memoarer för barnbarnet att ärva. Jag tror att det är bra att göra det, skriva ner lite livsminnen. För när barnen är små är de inte intresserade, men när de är stora så kan det vara för sent. (vilken negativism detta blev, då).
Nu sitter vi vid brasan hemma och njuter av en lugn söndagsstund. Det är kallt ute, men det var en skön promenad. Så länge vi gick sakta, för blir det raskare så kommer hostan genast. Dumma lungor! Det är alltid så efter förkylningar att hostan biter sig fast. Man kanske ska ta sig en kaffekopp och så grubbla lite på hemtentan... Var rädda om er därute i verkligheten!
" Omständigheterna tvingar en ibland att ta det lite lugnt. Lär mig att vara tacksam, Gud, även för påtvingade pauser - du som också tänkte på vilodagen som en möjlighet och vilade den 7e dagen. "
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar