Resa bort och komma hem.

En gemensam utfärd med kollegor till Vadstena. Förväntat lite mulet väder, 15 grader, inte regn. Rum hos Birgittasystrarna. En psalmvers att meditera över. Vila. Samvaro. Närvaro.


Att resa bort men också att komma hem. Vetskap att de där hemma klarar sig. Då kan man fylla på batterierna. Tanka. Tänka.

bilden är tagen vid Ale stenar en sommardag, känslan att sväva utför stupet och så stiga på uppvindar... fri som en fågel, fri som en fågel (fast jag skulle inte våga segla så i verkligheten)


" En bön om ny värme

Du som gav mig livet
sekund efter sekund
och minut efter annan
Du som lärde mig andas in
och andas ut

Låt mig sitta i ditt knä
tills mitt oroliga hjärta
slår i takt med ditt
och mina spända axlar
mjuknat

Låt mig hålla mina frusna fingrar
nära din varma hud
och lär mig än en gång
att andas in
och sedan andas ut.

Du håller mig i din famn
och viskar varje stund mitt namn.
Ingen tanke är för liten
för att du ska bry dig.
Det är så himla skönt att veta. "

Löven gulnar här i buskarna...

Att vara koltrast är inte så lätt. Och hösten kommer trots det underbara vädret! Man vill se allt men inte synas för mycket, så tänker man... NU ska jag ta det lugnt och ledigt... så kommer det nåt spännande förbi.
Man måste kvittra lite och stoppa näbben i allt möjligt.

Saker på gång... Kvinnor i Svenska Kyrkan är en ganska liten förening, men nu blir det snart årets retrat på killans bönegård- satsa på det till nästa år ni som missade årets chans! Dessutom blir det prat om mat i Höör i november, en kostprofessor och en kostprofet. Kan man säga. Programmet kommer snart upp på hemsidan. Kolla mer på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=66327&ptid=0

Annars... Några ska till Vadstena och leva hos Birgittasystrarna och jag är en av dem. I nästan tre dygn! Lyckliga jag!

Och... Till helgen kommer vänner från Stralsund till Lund. Det är ett gammalt utbyte som hör ihop med världsböndagen. Det är fantastiska kontakter att ha, att vi trots språkförbistringen kan vara syskon när vi träffas!

En del av vännerna har dessutom varit en vecka på Iona. Den där ön i Skottland där man kan fylla på sina andliga batterier. De är rätt uppfyllda av det och jag ser fram emot att höra dem berätta mer.

Sen har firandet gått över i vardag och arbete. En del saker går väldigt bra (andakt med ljuständning och själaringning till orgelmusik och macka = MELLANRUM ) och en del står och stampar (kontakter som ska tas och planeringar som tar tid...). Men det går faktiskt framåt.

Om några minuter blir det övning med Sankt Hanskören för maken och makan. Vi behöver fler sångare, känner ni er manade så kom!. Det är jättekul att sjunga tycker jag!

En dotter kom just med i Akademiska kapellet på sitt bi-instrument: Viola.
En son övar med sin kör och träffar sina kompisar i Kyrkans Unga. En dotter har hålligång i sin del av världen x och en dotter bor vid världens ände: Östersund.
Så är det här ungefär.

" Kom till mig alla ni som arbetar och är betungade, jag ska ge er ro, sa Jesus. men också rörelse, eller hur? Tack för livet! "
.

Bilder

http://micromoll.se/index.php?option=com_content&view=article&id=82:asa-diakon&catid=1:latest-news&Itemid=18

"Bara glädje"

Processen.

Att smälta i eld
befrias från slagg
för att formas.

Imorgon examination.
Ett samtal över ett ämne
relaterat till en bok
och tankarna om framtiden.

På lördag den formella
fantastiska om än något fruktade
Middagen.

Samtidigt nattgäster.
Som får klara sig.
Det är mina närmaste.
Som borde hedras mer.

Ett pussel som inte går ihop.
Och tiden som krymper
mot den där stunden
som kommer att ta slut alltför fort.
De tar slut alltför fort
de där stora ögonblicken
och bevaras i minnet
som ekon.

jag ska få en ring för att minnas
skänkt
att ligga mellan hans tidigare två

Det stod i tidningen att jag...
och jag funderade över
vad ska jag göra där?

Svaret blir enkelt:
påminna dem om att bry sig om varandra.
Mitt jobb blir att påminna dem
om att bry sig om varandra.

Och lite till, kanske. (Jante.)

Mose sa att han inte kunde prata så värst vidare bra.
HA! sa Gud, det vet jag väl! ...men du är vald att vara min mun.
Ta hjälp om du måste. Jag har valt dig.

De här dagarna rusar på.
Och hettan ökar. Slagget sjunker.
Gjutformen står redo.

"Visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den."
.