Att smälta i eld
befrias från slagg
för att formas.
Imorgon examination.
Ett samtal över ett ämne
relaterat till en bok
och tankarna om framtiden.
På lördag den formella
fantastiska om än något fruktade
Middagen.
Samtidigt nattgäster.
Som får klara sig.
Det är mina närmaste.
Som borde hedras mer.
Ett pussel som inte går ihop.
Och tiden som krymper
mot den där stunden
som kommer att ta slut alltför fort.
De tar slut alltför fort
de där stora ögonblicken
och bevaras i minnet
som ekon.
jag ska få en ring för att minnas
skänkt
att ligga mellan hans tidigare två
Det stod i tidningen att jag...
och jag funderade över
vad ska jag göra där?
Svaret blir enkelt:
påminna dem om att bry sig om varandra.
Mitt jobb blir att påminna dem
om att bry sig om varandra.
Och lite till, kanske. (Jante.)
Mose sa att han inte kunde prata så värst vidare bra.
HA! sa Gud, det vet jag väl! ...men du är vald att vara min mun.
Ta hjälp om du måste. Jag har valt dig.
De här dagarna rusar på.
Och hettan ökar. Slagget sjunker.
Gjutformen står redo.
"Visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den."
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kan konsten att uttrycka dig kära vän. När jag läser det du skriver så upplever jag det som att någon formulerat det som finns inne i mig men inte kommit fram i ord. Härligt! Åsa d.y
Hoppas det gått bra hos domkapitelet!
Tänker på er en massa!
Bamsekram och njut av förberedelserna även om det känns stressigt, det sker bara en gång i hela ditt liv!
Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra (följa) den!
Bamsekram din "syster"
Skicka en kommentar