En gemensam utfärd med kollegor till Vadstena. Förväntat lite mulet väder, 15 grader, inte regn. Rum hos Birgittasystrarna. En psalmvers att meditera över. Vila. Samvaro. Närvaro.
Att resa bort men också att komma hem. Vetskap att de där hemma klarar sig. Då kan man fylla på batterierna. Tanka. Tänka.
bilden är tagen vid Ale stenar en sommardag, känslan att sväva utför stupet och så stiga på uppvindar... fri som en fågel, fri som en fågel (fast jag skulle inte våga segla så i verkligheten)
" En bön om ny värme
Du som gav mig livet
sekund efter sekund
och minut efter annan
Du som lärde mig andas in
och andas ut
Låt mig sitta i ditt knä
tills mitt oroliga hjärta
slår i takt med ditt
och mina spända axlar
mjuknat
Låt mig hålla mina frusna fingrar
nära din varma hud
och lär mig än en gång
att andas in
och sedan andas ut.
Du håller mig i din famn
och viskar varje stund mitt namn.
Ingen tanke är för liten
för att du ska bry dig.
Det är så himla skönt att veta. "
1 kommentar:
En mycket fin bön, har du skrivit den själv.
Skicka en kommentar