Högsommar

Jag var i Edinburgh på missionskonferens. Vi var tre från vårt håll. Det var en fantastisk manifestation, en proklamation och roligt att känna att vi trots våra olika kulturella yttringar har en gemensam längtan och en kristenhet.

Jag läste idag om Göran Skytte och Wilfred Stinissens samtal som tydligen blivit en bok. Kanske har vi blivit mer öppna för andras vägar till frälsning.

Skottland är vackert, men det är minsann Sverige med. Rosorna prunkar på min pergola och gräset torkar i sommarvärmen. Det är som det brukar. Eldningsförbud råder, men man kanske kan få grilla lite spett på vår utegrill i kväll. Det lär vara tillåtet.

Pappa slog i huvudet men överlevde och syrran har rest till Amsterdam med ett par barn och tittade in här på vägen. Själv jobbar jag lite till innan semestern, och det känns bra. Skönt att skjuta på höststarten. Tror att det ska bil en resa till Östersund och kanske Tronheim. Någon tonåring följer nog med oss.

I huset bor tillfälligt en brahmin som forskar på BMC. Det är intressant. Vi har också väldigt olika kulturer. Självklara saker visar sig från båda håll överraskande underliga. Nyttig övning i tolerans.


Sånt kan livet vara mitt i sommaren när midsommarfesten och midsommarblommorna tagit slut och vindruvorna sakta mognar på altanen.


"Gud, lär mig att inte ständigt längta efter "sen", utan allt oftare minnas att leva i "nu".
Amen."

.

Vi har vår i luften! Var har ni er?

Nu är den här, våren, igår var det soligt och varmt ute, idag är det mulet, men ändå!

Och det är mycket att göra, konferenser och marknader och sånggrejer och så. Blir livet efter påsk lugnare?

En dotter på besök. En dotter på ingående i veckan. Det är fint.

Om ett par veckor är jag där igen. Iona.




"Tack för gemenskap Tack för vila som ger nya krafter Tack för årstiderna och ljuset!"

.

Vårfloden

Det droppar från taken och slaskar på vägarna i Lund. Fåglarna hittar kanske något litet grönt innerst under buskarna. Och vård utetak som knäcktes av snötyngd suckar av lättnad när droppe efter droppe lämnar det i en sinande tåreström. Många oroar sig nog för vårfloden som kommer, och hade jag haft källare med saker i hade jag nog burit upp nu. Men vårt hus står dikt an mot terra firma.

OS pågår. Ingen är gladare än pappa som har att göra inomhus då mitt i snöhalkan. Och själv är jag lite curlingfreak, det är väl det enda jag kan följa, de förklarar så bra. Så då känns et som att man begriper sig på det. Men sätt inte en sån där sten i handen på mig... Just nu syns guldmedaljen i rutan. Inte helt fel, alls!

Vårterminen har kommit igång. Varje vecka fylls av uppgifter. Samtidigt är det dags för reflektionen, verksamhetsberättelsen. Det känns gott att sammanfatta i text de tankar som samlat sig sedan jag började i september. Vad som är viktigt och oundgängligt och vad som får ta mindra plats. Glädjeämnen och orosmoln. De förra är betydligt fler. Det är nog som mormors ena favoritpsalm- Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt... Det är gott att ha ett sådant jobb.

Bilden är från häromåret- vi har inga såna blommor ännu, inte ens i Lund!

Den här helgen är jag ganska ensam. Maken är i Göteborg efter en vända till Östersund, där har vi ett par döttrar utspridda. Och den dotter som inte bor så har rest till Stockholm för att spela Beethoven med Kungliga Akademiska Kapellet på sin viola. Bra att vara violast, då blir man ofta efterfrågad. En ovanlig fiol, liksom. Sonen är lägerledare, sportlovsläger på Södra Hoka. Dock har huset ett par timmar varit fullt ändå idag. Fullt av sång, för såggruppen The Rhubarb singers övade hos mig idag. Vi ska sjunga på en helgsmålsbön före palmsöndagen. Hoppas att det går bra.

Vi brukar bjuda på the och en kaka när vi träffas, min kaka ville inte stelna efter 40 minuter, då fick den 20 minuter till... då ville den kliva ur formen. Mycket märklig såg den ut när den till slut bekände färg och svalnade. Dock smakade den fint. The är en sån förlåtande dryck.

Nu längtar jag efter vårblommor, violer, och snödroppar. Till och med vintergäck had jag gillat i år. Det var en rejäl vinter! Nu har vi gått in i fastan. En tid att få reflektera. Att vandra in mot ett större allvar. Och samtidigt mot en större förväntan på påskens under, där livet och kärleken segrar. Kan ni ana violerna på bilden som jag tog förra året? massor av blå blommor intill buskagen.

Jag har sökt lite barnsånger som talar om detta utan att vara för svåra eller för ... ska vi säga - religiösa. Som man skulle kunna navända till förskolebarn som kommer för att se på påsklandskapet i kyrkan. Men som kanske inte har någon relation till berättelsen. Jag skulle vilja hitta just det där med ljuset och växandet. För att kunna berätta påskberättelsen med. Det finns inte jättemånga såna. ( som bä bä vita lamm och blinka lilla stjärna hjälper mig att berätta julevangeliet för de små - lätta sånger som leder in på talet om herdarna t.ex. eller de vise männen...) Kanske kan min kompis Bertil och jag fixa ett par själva. Jag gör orden och han noterna. Han har lovat försöka. Härligt med såna vänner. (Även om det skiljer 30 år mellan oss så märks det inte precis- så pigg vill jag också bli.)

Så... mera sol, tack! Plask plask i trädgården!

"Tack, Gud, för att vårljuset som kommer får ge oss en förmak av ljuset som väntar oss. Amen."

Decennieskifte

Nu har vi provat på det nya decenniet några dagar. För min del har det varit ganska kyligt. Var hos mina föräldrar en vecka och det var utanför Uppsala som minst nära 28 minusgrader utanför sovrumsfönstret. En spännande kväll med kvicksilvret krypande nedåt timme för timme. Och syrran och jag frös om fötterna när tåget mot staden var en halvtimme försenat. Trots pälsade skodon.

Det är skönt med vitt utanför vardagsrummet, en vinter utan snö alls känns mörk och intetsägande. Å andra sidan vet jag att många fryser mer än jag, och gläder mig även när våren kommer sen i februari- mars. Idag ska jag plocka bort julen, dvs ta undan alla röda dukar och granen. som snart inte behöver lysa upp våra morgnar, för solen kommer. Och så ljusa dukar på borden och en bukett tulpaner, då blir det ljust och lätt. Så lättlurad är jag.

Den andra terminen på mitt nya jobb drar igång i veckan. Jag har planerat noga, hoppas att inget är glömt. Det har blivit lite mer efterhand, vilket nog är tur, man kan ju inte rulla tummarna, va? Men ändå tycker jag att det finns en del luckor som kan fyllas med samtal och det är viktigt att ha tid för sådana. Tillgänglighet.

Jag fick finfina tyger av mamma till vår barnhörna i kyrkan. Det blir en inhägnad av juteväv som fylls med vackra kuddar, ett lysande stjärnfall och en spegel, samt en korg med böcker och en korg med utklädningskläder i bibelstil. Det är till dessa som jag fick fina tyger, randiga, guldiga och naturfärgade, samt broderade bitar till prinsessklänningen. Kungamantel och liknande blir det. Samt enklare plagg och en multifärgad rock till Josef. jag riktigt längtar efter att börja sy igen.

Om jag ska tala om decenniet för övrigt så är det inte bara kul- det går mycket energi åt att värma upp stugorna, spara i gengäld på lyset, vänner. Miljön behöver alla tag vi kan ta. Nya som gamla. Bråk i kyrkan står det om i tidningen och om folk som har svårt att försörja sig i andra länder. Engagera dig- alla goda krafter behövs!

"Tack för ljuset som kommer. Tack för att inget mörker vinner över ljuset, du Kristus som är världens ljus och har segrat över allt. Var även ljuset i mitt liv. Amen."
.