Vårfloden

Det droppar från taken och slaskar på vägarna i Lund. Fåglarna hittar kanske något litet grönt innerst under buskarna. Och vård utetak som knäcktes av snötyngd suckar av lättnad när droppe efter droppe lämnar det i en sinande tåreström. Många oroar sig nog för vårfloden som kommer, och hade jag haft källare med saker i hade jag nog burit upp nu. Men vårt hus står dikt an mot terra firma.

OS pågår. Ingen är gladare än pappa som har att göra inomhus då mitt i snöhalkan. Och själv är jag lite curlingfreak, det är väl det enda jag kan följa, de förklarar så bra. Så då känns et som att man begriper sig på det. Men sätt inte en sån där sten i handen på mig... Just nu syns guldmedaljen i rutan. Inte helt fel, alls!

Vårterminen har kommit igång. Varje vecka fylls av uppgifter. Samtidigt är det dags för reflektionen, verksamhetsberättelsen. Det känns gott att sammanfatta i text de tankar som samlat sig sedan jag började i september. Vad som är viktigt och oundgängligt och vad som får ta mindra plats. Glädjeämnen och orosmoln. De förra är betydligt fler. Det är nog som mormors ena favoritpsalm- Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt... Det är gott att ha ett sådant jobb.

Bilden är från häromåret- vi har inga såna blommor ännu, inte ens i Lund!

Den här helgen är jag ganska ensam. Maken är i Göteborg efter en vända till Östersund, där har vi ett par döttrar utspridda. Och den dotter som inte bor så har rest till Stockholm för att spela Beethoven med Kungliga Akademiska Kapellet på sin viola. Bra att vara violast, då blir man ofta efterfrågad. En ovanlig fiol, liksom. Sonen är lägerledare, sportlovsläger på Södra Hoka. Dock har huset ett par timmar varit fullt ändå idag. Fullt av sång, för såggruppen The Rhubarb singers övade hos mig idag. Vi ska sjunga på en helgsmålsbön före palmsöndagen. Hoppas att det går bra.

Vi brukar bjuda på the och en kaka när vi träffas, min kaka ville inte stelna efter 40 minuter, då fick den 20 minuter till... då ville den kliva ur formen. Mycket märklig såg den ut när den till slut bekände färg och svalnade. Dock smakade den fint. The är en sån förlåtande dryck.

Nu längtar jag efter vårblommor, violer, och snödroppar. Till och med vintergäck had jag gillat i år. Det var en rejäl vinter! Nu har vi gått in i fastan. En tid att få reflektera. Att vandra in mot ett större allvar. Och samtidigt mot en större förväntan på påskens under, där livet och kärleken segrar. Kan ni ana violerna på bilden som jag tog förra året? massor av blå blommor intill buskagen.

Jag har sökt lite barnsånger som talar om detta utan att vara för svåra eller för ... ska vi säga - religiösa. Som man skulle kunna navända till förskolebarn som kommer för att se på påsklandskapet i kyrkan. Men som kanske inte har någon relation till berättelsen. Jag skulle vilja hitta just det där med ljuset och växandet. För att kunna berätta påskberättelsen med. Det finns inte jättemånga såna. ( som bä bä vita lamm och blinka lilla stjärna hjälper mig att berätta julevangeliet för de små - lätta sånger som leder in på talet om herdarna t.ex. eller de vise männen...) Kanske kan min kompis Bertil och jag fixa ett par själva. Jag gör orden och han noterna. Han har lovat försöka. Härligt med såna vänner. (Även om det skiljer 30 år mellan oss så märks det inte precis- så pigg vill jag också bli.)

Så... mera sol, tack! Plask plask i trädgården!

"Tack, Gud, för att vårljuset som kommer får ge oss en förmak av ljuset som väntar oss. Amen."