Kort sagt!

När vi slutade Svenska Kyrkans Grundkurs i början på juni fick vi många kramar av våra lärare, vi var ju en sån liten och naggande go klass, va. Men vi fick också var och en ett bibelord att ta med sig. Det är en fin tradition att ge ett ord på vägen. Jag lyssnade spänt på allas ord, och funderade snabbt... vad ska jag få? De fick långa och vackra verser, var och en tog tid att läsa och jag såg hur de försökte memorera början på dem medan de lästes upp. Så blev det min tur.

Jesus sade: Följ mig!

Va!? Var det allt? Det som finns så många fina ord, och jag som älskar krångliga vändningar på saker och ting. Så ska jag få en sån där futtig uppmaning. Undrar om de andra skrattar åt mig? Ärligt talat vet jag inte om jag tänkte allt det där, men lite förvånad blev jag. Men också faktiskt väldigt glad. För det är u detta som är meningen med allt kurseriet på sistone. Jag vill ju följa den där kallelsen, min tro på att Jesus vill att jag följer honom.

Så därför bor jag i Göteborg på veckorna och kommer hem över helgen. Om jag inte skriver eller svara på mail beror det på att det är svårt att komma åt datorer där. Jag har så mycket annat på schemat.

Den här bilden tog jag nåt år sen i Oslo,
ser ni att nån skrivit Mamma i dammet
bredvid den vilande kvinnan.
Det tycker jag var en sån godhjärtad hälsning.

En gång när barnen var rätt små hade en av döttrarna kalas och bjöd även in en kompis från musikskolan. Den tjejen blev sen hämtad av sin pappa som överfölls av en studsande glad unge med orden- Pappa, pappa, de är precis som VI! Jag har haft så roooligt! Så känns det att ha börjat på diakoniutbildningen på Bräcke, 18 till som jag, som förstår precis vad jag menar och som uttrycker sin längtan likadant! Hoppas vi blir en riktigt sammansvetsad klass.

I Göteborg bor jag med M från Glanshammar och S från Örebro. Vi är alla jämnt spridda från hela öst/ sydsverige. Jag prickade in oss på kartan. På måndag ska jag åka tåget dit. Vi har fått svåra uppgifter, som t.ex. frågan Vad hoppas jag få ut av kursen?
Igår körde jag hela vägen från Frändefors i Dalsland hem och kom lagom till kyrkorådet. Idag har jag haft bilen på service, hälsat på jobbet, handlat, läst lite, övat i domkyrkan ( de diakonerna som gått ut precis ska vigas den 7e september och jag ska få bära ett ljus...) köpt en ny cykel (moccabrungrön... kanske lite khakifärgad, ska hämta den imorgon!) en 5växlad... och så åkt och hämtat bilen igen. Ja och köpt lite kurslitteratur på Arken. Samt pratat med Marken som jobbar där om några barn som ska komma hit och hälsa på, en kör av föräldralösa barn från Uganda. Vi ska ha ett par boende här nästa helg. Värst vad lediga dagar kan gå undan! Nu ska jag laga middag!

"Jesus sade: Följ mig!"

lapp på lapp

Vår diakon, tillika kompisen U predikade idag på diakonins söndag. Det gjorde hon mycket fint och åskådligt med ett lapptäcke. Vi ger varandra små lappar i livet, möten som kan se ut på olika vis, i olika färger. Och våra lapptäcken kan se olika mycket vårdade ut. Kanterna oregelbundna och storleken vet endast vår Herre något om. Tråden som håller lapparna samman är kärlekens tråd...

Sara blev skjutsad av A till Växjö, hon går andra året på folkhögskolan där. Konstigt att sommarn börjar ta slut och terminerna drar igång. Men lite längtan finns allt!

Marta och jag har packat bilen, imorgon kör jag till Göteborg! Kursstart! Jag ska bara pcka mina kläder, stryka ett par blusar och komma ihåg väckarklockan...

Ha det gott i veckan, alla vänner! Jag har inte datorn med mig. Hörs på fredag!

" Var med oss som ska ut på vägarna, så att vi inte skadar någon eller själva skadas. Amen!"

de sista dagarna

Det låter ödesdigert med "de sista dagarna". Plöstligt slår den en att sommaren börjar ta slut, att livet går vidare in i nya faser och allting ska ändras. Men allt ändrar sig ju faktiskt inte, tack och lov!

Jag gör min sista veckas praktik på stadsmissionen, det har varit mycket lärorikt. Måste försöka få skrivet utvärdering tillsammans med handledaren. Det kan bli svårt, vi är lika lite fokuserade på såna detaljer... Men jag behöver ett intyg, så jag får väl dra i honom.

På måndag börjar skolan i Göteborg. A ringde, hon höll på att packa. Det tänkte jag göra på söndag kväll, vi är nog lite olika, vi blivande klasskamrater. Det är nog utvecklande! Hon sa att hon hoppas på ett aktivt böneliv, och det gör jag med. Det är ju en sån skola.

Vi hade släktträff i helgen, makens kusiner och barn var här. Det gick jättebra. Jag hade dukat med blågröna dukar, en mängd små stenar utlagda som en strand och små båtar, änder, en liten fyr, snäckor... det var kul för barnen som var med att upptäcka detaljerna. Nu är huset i ordning, det är bra när jag reser bort.

Getingarna har hittat våra vindruvor. En del är övermogna och det ramlar skräp på altangolvet. Ikväll ska jag klippa bort alla dåliga klasar, och ta vara på de bra druvorna som dessa ändå har. Sen hoppas jag att de övriga snart blir uppätna. Taket är vackert med vinrankor utan druvor också. Och då blir golvet mer behagligt att gå på...

En dag var en stor padda inne i huset. Hur har den kommit in? Med lite "uppmuntran" kravlade den sig ut igen. Inatt trodde jag att jag hade en mus vid sängen, det lät så konstigt. Men tack och lov, det var en nattfjäril som trasslat in sig bakom rullgardinen. Lätt att släppa ut! Naturen ska vara ute!

Min kompis U kom med en valp. Det var jättesöt. Och så tyst hund som den har jag aldrig mött. Den stod där så tålmodigt medan vi pratade. Nån dag snart ska jag ta rätt på vilken ras det var. Förlåt U, men jag blev lite överrumplad. Det känns å andra sidan helt naturligt att de har en hund...

"Led mig vidare!"

Grönsaker är toppen!

Musik är också bra.

Blanda själva. Här är en bra början.

http://www.youtube.com/watch?v=_GabHGlGm14

Antje och Köpenhamn

Jag gillar att gå i domkyrkan ibland. På fredag morgon är det mässa, oftast i högkoret, där samlas en ganska liten skara och sljusen glittrar i altaruppsatsen, mässan och gemenskapen käns hanterliga. Så igår cyklade jag ner på stan före 8 för att "få en bra start på dagen"...

Välkomnades nere i gången och fick ett blad i handen- Holy Communion stod det. Ganska fullt i hela mittskeppet. Vad är detta?
Det visade sig vara en massa nyatestamentsforskare som hade konferens. Allt lästes på svenska, engelska eller tyska. Dess tre språk behärskas ju helt av vår biskop Antje. Predikade gjorde hon på tyska, bättre än min förståelse hängde med, men ändå, helt begripligt även för en annan. Jag blir så glad när hon målar så enkla bilder för oss människor trots att kyrkan är full av "vetare".

Hon sa att hon löst ett sudoku på nätet genom en svensk tdining och när hon fått in sista siffran så stor det Grattis! Problemet är löst!
Då blev hon glad, och kände ja! Jag är en problemlösare, jag är att lyckönska!
Så läste hon en tysk tidning och löste motsvarande sifferpussel. När sista siffran kom på plats stod det med röda bokstäver: Null fehl!
Det kändes mycket mindre inspireradne att vara en nollfelsmänniska 'n en som man kan gratulera till att vara en problemlösare. Dessutom, sa hon på tyska, så kan man ta bort ett t från det svenska Grattis, och får då nåd. Vi kristna ska inte leva som noll-fels-människor, vi vet att vi gör fel, men av Guds nåd får vi förlåtelse. Då blir vi människor att lyckönska. Grattis!

Idag har mina föräldrar kommit på besök. Det är härligt att a sommar och grönt när de kommer, skönt att kunna vara ute. Pappa åker gärna omkring i rullstol, tyvärr har mamma ont i knäna, så vi kan inte gå så långt. Ändå har vi gjort halva Ströget och Tivoli idag, en skön dag med lagom halvskuggigt väder. God mat, glass och fynd. Nu vilar de lite, det ska jag också göra. Det är jobbigt att resa UTOMLANDS!

Alla andra i familjen har rest kors och tvärs i landet. Vad de kan!

"Tack så mycket för alla upplevelser som ges, både direkt och indirekt som berättelser! Det ger djupare dimensioner åt livet, att samla tankar och fundera lite på dem. Var med alla som är ute och reser, låt inget ont hända dem.
"