koltrastbubbel
vad var det som gjorde det så starkt den här gången
som jag satt och väntade på bussen
färgerna så intensiva att det sved
regnet hängde bakom blåsvarta moln
avvaktande
i en kupa av stillhet lyste solen
tände levande eld i lönnarna
asfaltens fuktiga glittrande yta
markerade en gräns
bara ett steg
och jag hade gått över in i den andra dimensionen,
så kändes det
mitt hjärta växte,
ville sprängas
om jag hade varit en riktig koltrast
hade jag sjungit obehindrat
nu lät jag ögonblicket sjunka in sakta
som när man öppnar en flaska kolsyrat vatten
så att smaken ska stanna kvar
ingen var där men jag
och närvaro
Kan det vara så enkelt att meningen med tillvaron är den där längtan efter nån annan. Kanske ligger det mycket sådan törst i vår natur. Barnet som söker blickar och ler mot ett leende. Så när allt blir stilla kan vi uppleva det inom oss och runtomkring oss, att Gud är också nära.
Hösten, de här otroligt färgstarka dagarna, de har vi väl absolut fått för att tanka färg, snart kommer novemberdimman här i Skåne, då gäller det att ha förråden fyllda. När man går till torget och inte kan se vem man möter, om det är en granne eller en främling. Men till all lycka dröjer det sen inte länge tills vi får tända adventsljusen. Då blir det varmt och gott igen, tycker jag. Fast jag vet att det inte gäller alla.
Maning
för vindarna och för att mörkret ska få rum
den köld som lär oss tålamod och väntan
precis som väntan på ett evangelium
det budskapet att livet alltid segrar
tron på att kärleken och värmen vinner mark
att efter natten känns det som ett löfte
när mörkret viker för en liten låga stark
Jag är så glad att jag får bo i Sverige
för här är dödens närhet tydlig varje år
berättelsen att livet vaknar åter
blir levande beskriven varje vår
och ändå är det lika mörkt om natten
i hela vida världen om man liten är
och ensamhet och kärlekstörst är samma
om man är långt borta på jorden eller här
Så när det åter faller gyllne löv om hösten
tänk då en liten stund på den som ensam går
och den som fryser för han saknar husrum
just nu när vintern kommer med sin kyla svår
Min önskan är att varje barn blir mättat
att varje människa kan få nånstans att bo
att den som ensam är kan få ett ljus i mörkret
att den som gråter kan få känna tröst och ro
Så tänt ett ljus och skriv ett brev till någon
och lägg i bössorna din allra sista slant
och hälsa på din granne varje morgon
för kärleken är evigt delbar, inte sant?
"Alltid bra med en påminnelse!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar