Fjorton dagar är väl ingenting...

Jag kunde inte komma hem förra helgen. Det går ingen nöd på mig i Göteborg, jag har en lägenhet som jag delar med två rara tjejer, jag kan ordna mat och sängen är inte skön, men möjlig att sova i. Men jag gick omkring i den och funderade, kan det här vara min drömlägenhet? Lagom stor för mig och barnen... men mannen i mitt liv då? han skulle inte ha fått plats. Då kändes det som om jag hade behövt en lägenhet till bakom ryggen, där skulle allt det som vi har tillsammans få plats, själva livet, liksom. Det handlar om relationer. Ibland går det upp och ibland går det ner. Men när det inte är alls, när jag är borta då saknar jag oss.

Vi sågs i Eskilstuna förra helgen. Min syster hade bjudit in till att fira pappa som fyllt 75. HELA släkten kom. Det var ett par riktigt fina dagar. Men det var därför jag inte kom hem alltså, förra helgen.

Och i kväll ska vår yngsta dotter hälsa på den äldsta i Göteborg. Det känns rätt gott att de har varann.

Men idag har jag satt igång en liten brasa, kollar mail och njuter av lästid. Jag ska tvätta lite och kanske få betalt lite räkningar. Inga storverk. Men njuta av tillvaron.

Vi behöver njuta lite av vår tillvaro nu och då. Få tid för ro. Bön.

Jag hittade en länk på en hemsida. Den kan man prova ett tag, kanske...

http://www.sacredspace.ie/


.