Äggskal

Det händer då och då i livet att det märks mer än annars hur otroligt sköra vi människor är. Spröda som porslinsdockor. Då marken skakar under oss och tillvaron rämnar. Märkligt nog kan en hel del resa sig efter kriserna och finna nån sorts vardag igen, leva genom kaos och skapa en ny tillvaro. En del blir starkare. Andra lite mer känsliga.

Så händer det något som påminner oss om då. En situation som behöver en reaktion. Vips är man där igen med all sin trasighet och avgrunden öppnar sig framför fötterna.

Allt
har jag tryckt ihop,
trängt in
och packat samman
i äggskalet.

Det man kan göra är att bygga upp äggskalet igen, bit för bit lappa ihop och stryka över huden, se till att bli så hel som möjligt. Någon gång då man inte är så utsatt kan man väl prata om det som hände, reda ut, vad var det som väcktes inom mig, och hur ska jag hantera det. Så står man lite mer rustad nästa gång det händer.


Smek mig över ytan,
så sprickorna inte syns.
Håll om mig hårt, tills bitarna fastnar.
Visa mig formen,
smek mig igen.
Se mig, för jag ser ingenting själv.

Det skramlar så tomt därinne.
Smek mig, håll mig hårt!
En våt liten kyckling därinne
Växer sig större då.

Vem är jag för dig?
Ett äggskal?
Som du kan kasta bort?
Eller kanske den runda formen
Runt något viktigt och fint?

Jag är vad du hjälper mig vara,
Smek min sårade själ,
Håll mig hårt och andas-jag vill dig väl!
Ta mig försiktigt i handen,
Låt mig ligga stilla
Med ryggraden nära din puls
Och hämta värme.
Och smek mig mjukt, mjukt.
Låt mig vara med.

En dag när jag blivit stark och hel igen,
Gör jag detsamma för dig!


Som väl är står man aldrig ensam i kaos. Gud är där. Han har redan varit i förnedringens, smärtans och dödens närhet, och vill hålla om dig, vill bära dig. Vila något i det.

bär sekunderna

utanom inom tidens ram
är du
som andas mig
livet
bär en dag till
mot evighet
sekund
efter annan


"Jag är aldrig helt ensam. Idag känns det gott och väl, men då och då ramlar jag, Gud. Tack för att du är där och tar emot."