Äntligen! Fastan är bruten. Jag är omgiven av olika fasteidkare, men själv har jag varit dålig på hela grejen. Passionstiden är ändå något verkligt för mig. En vila och ett annat djup i vardagen. Så bryter påsken in.
Igår var jag ännu sjuk. Vaknade också i morse med huvudvärk och matthet, men nu, nu har det liksom släppt. Kanske lite slak, en storförkylning hör till livets lagom prövningar, man kan få beklaga sig, lida av den höga temperaturen och oförmågan och så efter några dagar är man så gott som ny igen. Halleluja!
Vi åt en liten påskbuffé av det som vi kunde gräva ut ur kylskåpet. En kall och underligt kryddad köttfärslimpa- ja jag vet, men jag hade inget luktsinne igår... och lite ägg och romsås, en potatisgratäng, geggig och tung, för jag körde den i matberedaren. Sallad och så falafel. Några skivor rökt lax. Tunnbröd och ost. Påskmust. Något för alla.
Nu kan laktovegetarianen återgå till normalvegetarisk kost, kaffeabsolutisterna dricka denna livets nödvändighet, godisrestriktiverna härja fritt och jag kan strunta i vilket. Bara njuta av de galna koltrastarna som har hakat upp sig i tvåtonsläge. Solen som inte värmer om aftonen, men satte fart på altanlivet i middags, sav-droppandet från vinrankan.
Ute växer gräset. Dags att krafsa i rabatterna. Bort med skräp. Imorgon efter kyrkan måhända? En hemtenta i pedagogik först, det är verkligen ingen stor sak, men lite att fundera över. Vad är det att lära sig något i livet? om livet? Hur gör man för att lära sig?
"Visa mig Herre din väg och gör mig villig att vandra den."
1 kommentar:
meningen i slutet av din text har varit min matra under mitt år på Bräcke!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Skicka en kommentar