Hemskt och roligt på en gång.

Det är roligt att jobba. Jag är så glad att jag får jobba på mitt gamla jobb i sommar. Det är roligt att bli igenkänd och att vara omtyckt, att träffa de gamla vännerna och att vara till nytta. Det är också jätteroligt att upptäcka att jag minns en hel del. jag är inte helt senil. Så nu vet ni det.

På sommaren har vi vår glada vikariedoktor som annars bor i min systers stad i mellansverige. Hon blir också nöjd när jag kommer igen. Så är det med goda vänner, man kan vara ifrån varann länge och sen är det som vanligt när man ses. Gott.

Det hemska är att de har ändrat på en massa saker. Så jag hittar inte i skåpen utan får söka och mina vikarierande kollegor har samma bekymmer. Vi förstår inte hur det kan vara bättre med denna anarki. Saker ska väl ligga där de alltid har varit! Precis som hemma hos min mamma när jag besöker henne. Jag hittar ingenting i hennes köksskåp.

Jag tänker en hel del tillbaka på mitt arbetsliv inom landstinget- det har varit i 23 år nu, de första 18 åren på barnonkologen och de sista på Hospis.jag har fått träffa så många fina familjer och så många goa människor. Jag har fått vara nära många i deras kriser och i tider av oro. Men också fått se hur saker kan bli bättre och hur man tillsammans kan klara av sånt som är svårt. En förmån. Och så tänker jag med lite vemod på att om en månad ska jag lämna allt detta. Gå in i ny verksamhet, vara helt nybörjare och hitta nya vägar. Kanske får jag också där dela livet med andra och vara med om glädje och sorg i lika delar. Det blir också meningsfullt och roligt. Det viktigaste är att jag vet att detta är min uppgift framöver. Att vara i Allhelgona. Lika mycket i Guds hand som tidigare men med andra uppgifter.

"Tack."
-

Koltrastarna sjunger.

Min granne plockar inte sina körsbär. De hänger där och ropar åt oss hela dagarna: ät upp oss, ät upp oss. Men vi är inte så nära vänner så att jag vill hörsamma uppropet. Det gör däremot traktens fåglar. Dottern som har sitt fönster åt det hållet beklagade sig över morgonkvittret, och jag sa kallt att "det är ju bara en halvtimme vid tre-fyra-tiden och inget att gnälla över!" Men det är lögn. För fåglarna börjar sin frukost då. Den håller på länge. Jag har insett det sedan.

Vädret är oregerligt. Ömsom regn och ömsom vatten. Skurar heter det då. Och sol emellan precis så att man hinner ut och dra fram allt. Nu lyser den igen. Därför lämnar jag bloggandet direkt och går ut i växthuset som vi ska montera ner. Jag ska bara flytta över tusen saker till garaget först.

"Fåglarna prisar sin skapare dagen lång. Att jag har så dålig uthållighet! Lovad vare du, Herre, som har skapat denna världen så underbart vacker!"

Vin

Under taket på altanen har två rankor vin letts in, och druvklasarna ser ovanligt fina ut i år. Dessutom har vi hittat i ett skåp en grej som nog är en alkoholmätare. Om det bara inte var så äckligt att tänka sig att trampa så har vi väl bara att sätta igång och tillverka eget. Det kan väl inte vara så svårt?

Läste på en gång och det var en hel vetenskap. Antar att vi äter dem färska som vanligt och plockar eventuella flaskor på hyllorna hos systemerarna på systemet som alltid.

Det är underligt att det blivit så populärt med vin, riskerna är avsevärda. Ja, jag menar nu inte risken att bli full, det är så uppenbart. Men att man får fel vin till maten. Eller att det är nåt fel på just det man korkar upp. Dessutom kan man få migrän och finnar.

Å andra sidan blir jag lite imponerad av alla de där som reser runt i Frankrike eller Spanien och smakar sig fram genom landskapet. Lär sig och blir kännare. Det skulle man kunna göra. I Skottland, t.ex.

Fast då är det en annan dryck.


Man skulle kunna ha provsmakning av vatten från olika städer. Betygsätta och innehållsdeklarera. Det är verkligen skillnad. Vi har gott vatten, tycker jag. Helt OK till en bättre middag. Behövs inget bubbel och sus och brus. Men där mamma bor är det inte lika gott. Fast jag vill inte hänga ut nån stad så jag säger inte var det är. Tur för er, Uppsala-bor!

När jag var liten bodde jag i Afrika. Där fick man inte dricka vatten som inte var kokt, det lärde vi barn oss tidigt. Jag sa till min bror när det ösregnade: - Gapa, Björn, det här vattnet är kokt!

Så om det ösregnar, vänner: -Gapa!

" Tack för sol och för svalka. Omväxlingen ger kraft."
-

Det är en massa hästar överallt.

Jag tänkte på det i kryptan i Skara domkyrka. Den var fin, kyrkan, och bl.a. gladdes jag åt den fina textil-utställningen som vandrar runt med symboler som broderats i olika länder. I kryptan var det stilla och man kunde sitta på några stolar framför en ikon. Där fanns stenar och ljus och vatten att vila blicken i. På väggen en fantastisk triptyk, en tredelad bild ev ett par ansikten och ett par hästar.

Sen har jag sett hästbilder på många ställen, och det kanhända förstärks av ljudboken som vi läst med öronen i bilen. Ärligt talat så njöt sonen och jag mer an fadern, men t.ex. så satt vi en timme i bilen om kvällen på Mön och lyssnade i mörkret, David och jag. Det var mycket svärd och blod och så... HÄSTAR. Boken var Conn Igguldens Stäppens krigare och handlade om Djingis Khan.

I hagar överallt finns det hästar och jag minns med visst välbehag (glömmer de tråkiga morgontimmarna med mockande och kratsande...) när jag var med i hästklubben på Svenska Skolan i Kodaikkanal i Indien. Hästen hette Lagitina och var en pensionerad travare från Australien, nästan omöjlig att få upp i galopp, men stor och stadig när man red i de branta backarna i bergen. Jag har inte ridit varken förr eller senare, men det är roligt att ha gjort det lite.

För övrigt anser jag...

jag har fått brev och mail från stiftet inför vigningen i september. Det är en massa datum och uppgifter som ska bifogas och ordnas med, och personbevis och utdrag ur rullor. Sen ska det göras en examen och skaffas en svart dräkt och fotograferas och ätas luncher med biskopen och övas och skickas uppgifter och väljas bibelord för dagen. Och ordna en mottagningsfest, måhända. VARFÖR var jag tvungen att krångla till livet så? Det ska bli jättekul.

I eftermiddag tar vi oss en runda till Tivoli. Barnen är nog nästan för stora, men vad ska man göra? Vi kan ju inte lämna dem hemma!!! (det ska bli kul att göra nåt sånt hela familjen)

"Tack för sommar, sol, värme, vila och för tid för samvaro. Hjälp oss vara rädda om varandra. Amen. "
.