Min granne plockar inte sina körsbär. De hänger där och ropar åt oss hela dagarna: ät upp oss, ät upp oss. Men vi är inte så nära vänner så att jag vill hörsamma uppropet. Det gör däremot traktens fåglar. Dottern som har sitt fönster åt det hållet beklagade sig över morgonkvittret, och jag sa kallt att "det är ju bara en halvtimme vid tre-fyra-tiden och inget att gnälla över!" Men det är lögn. För fåglarna börjar sin frukost då. Den håller på länge. Jag har insett det sedan.
Vädret är oregerligt. Ömsom regn och ömsom vatten. Skurar heter det då. Och sol emellan precis så att man hinner ut och dra fram allt. Nu lyser den igen. Därför lämnar jag bloggandet direkt och går ut i växthuset som vi ska montera ner. Jag ska bara flytta över tusen saker till garaget först.
"Fåglarna prisar sin skapare dagen lång. Att jag har så dålig uthållighet! Lovad vare du, Herre, som har skapat denna världen så underbart vacker!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar