Hemskt och roligt på en gång.

Det är roligt att jobba. Jag är så glad att jag får jobba på mitt gamla jobb i sommar. Det är roligt att bli igenkänd och att vara omtyckt, att träffa de gamla vännerna och att vara till nytta. Det är också jätteroligt att upptäcka att jag minns en hel del. jag är inte helt senil. Så nu vet ni det.

På sommaren har vi vår glada vikariedoktor som annars bor i min systers stad i mellansverige. Hon blir också nöjd när jag kommer igen. Så är det med goda vänner, man kan vara ifrån varann länge och sen är det som vanligt när man ses. Gott.

Det hemska är att de har ändrat på en massa saker. Så jag hittar inte i skåpen utan får söka och mina vikarierande kollegor har samma bekymmer. Vi förstår inte hur det kan vara bättre med denna anarki. Saker ska väl ligga där de alltid har varit! Precis som hemma hos min mamma när jag besöker henne. Jag hittar ingenting i hennes köksskåp.

Jag tänker en hel del tillbaka på mitt arbetsliv inom landstinget- det har varit i 23 år nu, de första 18 åren på barnonkologen och de sista på Hospis.jag har fått träffa så många fina familjer och så många goa människor. Jag har fått vara nära många i deras kriser och i tider av oro. Men också fått se hur saker kan bli bättre och hur man tillsammans kan klara av sånt som är svårt. En förmån. Och så tänker jag med lite vemod på att om en månad ska jag lämna allt detta. Gå in i ny verksamhet, vara helt nybörjare och hitta nya vägar. Kanske får jag också där dela livet med andra och vara med om glädje och sorg i lika delar. Det blir också meningsfullt och roligt. Det viktigaste är att jag vet att detta är min uppgift framöver. Att vara i Allhelgona. Lika mycket i Guds hand som tidigare men med andra uppgifter.

"Tack."
-