Nu är det snart slut!

Snart slut på 2008.

Det var ett händelserikt år för mig!
Positiva saker- ett halvår på folkhögskola i Jämshög, praktik på sommaren och en av två terminer på Diakonutbildningen i Göteborg. Massor av nya vänner men alldeles för lite tid med alla mina gamla goa. Hoppas på bättring. Och bot.

Barnen blir äldre och klokare. Jag blir äldre och mer glömsk tycker jag. Men kom på att jag på lovet skulle läsa tre böcker och en artikel samt skriva uppgifter i tre olika ämnen, den sista om etik tar musten ur mig. Tur att vi kan köpa påskmust sen när julmusten är slut! Inte så konstigt att minnet är fullt och trasslar...

I världen är det ekonomisk kris. Om man inte har nån ekonomi så märks det kanske inte, det är väl ständig kris. Jag tänker mycket på mitt barndomsland Zimbabwe.

I Klagovisorna står det:

Ack, övergiven ligger hon,
den förr så folkrika staden.
En änka liknar hon,
hon som var främst bland folken.
Drottningen bland länder
gör nu trältjänst.

Det stämmer bra, och jag ser inte hur framtiden ska öppnas. Det gäller också andra platser på jorden som jag har starka känslor för- Gazaborna har ett rent helvete just nu. Ingen lösning på den konflikten heller...

Må vi lägga oss på knä och be om hjälp:

"Herre, du ser vår nöd, vänd ditt ansikte till oss. Ge fred till dina barn som går under utan dig."

Det känns för sorgligt- jag hoppas på bättre tider!

Så här, t.ex:

Nyfött år Välkommen!

Nu släcktes ljusen och världen lades i natt
men bakom horisonten randas morgon

nu gick ett år- eder och domslut
det nya föds till raketer

nu lägger stillhet sig över jorden
så sover världen och tiden vänder blad

skakar av sig nattkyla och dagg
uppstår till morgonens små eldar

det nya året bryter in
föds till samma gamla Tellus.

Hur jul är.

Julnatten var nog bäst. Det är en fröjd att sjunga "Gloria!" och känna stämmorna flätas samman. Vi är inte världens bästa kör, men vi gör vad vi kan för att fylla kyrkan med sång och det är härligt.

Julafton är lite svårare, då. Den är så belastad med förväntningar, och visst åt vi gott och umgicks, men en förälder har också koll på att ungdomarna har det kul och de gick lite upp och ner med det av olika anledningar. Men i stort sett var vi nöjda. Nu har ju julen egentligen bara börjat, det är ett par tre veckor kvar till 20-dag Knut... så vi forsätter njuta av granen, den är ju jättefin! och läsa våra nya böcker och äta en och annan dadel eller - ja, säg det inte, men vi har lite choklad hemma också... Svärmor och barnens faster har bakat jättemånga julkakor, och de ligger fint i frysen, jag glömmer lätt bort att ta fram dem.

Igår var det annandagsfest i Kyrklängan, det var gott om folk i olika åldrar, och vi fick sillar och skinka och köttbullar och så den där underbara rotfruktsgratängen med ströbröd som alla spanar efter när de kommer in... duktiga personalen! Sen blev det kaffe och vaniljglass med hallonsås. Och lite kolor. Enkelt och utmärkt.

Vi spelade i en liten orkester också, några fioler, ett klangspel, ett par blockflöjter och en klarinett. Och så en trumpet. Samt ett par claves och en liten trumma. Det blev underbar julmusik, ni skulle ha hört! Sen gjorde två en sån där liten show där en sitter och har små stövlar på händerna och den andre sticker in sina händer bakifårn, sen ska de tillsammans gvätta ansiktet på den med stövlarna och sen äta frukost... vi skratta så vi kikna! Enkelt och kul!

Idag är det konsert. Vi ska på Jesus Christ Superstar i Malmö. Det blir härligt! Barnen kan ju alla låtarna utantill redan... Måste kolla busstider, för vår nya bil är för liten för alla 6. Tur att malmöbussen går förbi nära oss!

Sen ska vi öva med Tumaini, och sjunga i gudstjänst imorgon i Sandby nånstans. Det är också roligt, men nånstans känner jag som min äldsta dotter - när ska man hinna plugga egentligen??? Det var ju inte meningen att börja stressa mitt på julen! Så därför- nu ska jag ta det lugnt och läsa tidningen... Härligt!

God fortsättning!

" Menlösa barns dag förgick i år, men inte utan en tanke på dem som fortfarande lider efter Den Stora Tsunamin. Gud, läk deras sår och torka deras tårar. Ge dem nytt mod och hopp att livet trots allt är värt att leva, att kärlek finns och kan växa till hos dem. "

Vad står för dörren?

Vi har städat. Även 20åringarna och de osnutna tonåringarna har piskats till bragder aldrig förr sedda, ingen skonas. Och vi har en ful julgran enligt traditionen, med ljus och glitter, som väntar på lillejul den 23e, då får man behänga den med kulor och arvegods, stjärnor och änglar samt diverse ej bortsorterat.

(tomtebilden tagen av dotter Karin i fjol)

I ett rum tuggar en cello skalor och i nästa övar mezzosopranen sina löpningar. Det är skollov! Därför bakar jag en ost och lökpaj, man kan inte tjuvstarta med julmat. Gjorde en rostbiff och den uppskattades- kan vi inte ha det istället för skinka? sa de odrägliga halvkölingarna. På jul. Golvet är blött av såpvatten så jag kan inte diska efter mig, skönt, det enda som finns kvar att syssla med där ingen musicerar är lite data-pyssel, som att blogga om det. Fast jag har inte så mycket att säga. Utom att det viktiga med julen är inte maten eller glittret, utan att vi ses alla och hinner känna varandras närvaro. Inte ens är det säkert att vi hinner prata så mycket viktigt, men att skratta tillsammans åt nån såpa- ja, inte den i köket, utan en annan sort- det är också gott. Att ha tid att se hur de har förändrats de här senaste veckorna sen jag såg dem sist, och att höra om deras drömmar och längtan (ar) (heter det så i pluralis?)

Det är gött med lite ungar. Det är gött med sol också, det hade vi i förmiddags, nu har vädret återgått till normalregn. Då vill man inte ut för allt smör i Småland. Så därför gör jag snart thé och tar fram bröd och leverpastej, ost och lökpajen och kanske nån liten knäck...

Helgdagskväll må infinna sig!

"Frid!"
.

Klassresa

Undrar om de har börjat gå ännu? Kanske tar det inte så lång tid- de kommer ju fram på julafton- behövs det en hel vecka eller bara några dagar? Visserligen är hon sen i graviditeten, men de har ju den där åsnan... Om Josef har en stegräknare så kan vi se att han går... vaddå? 30 000 steg på en dag? mer? mindre? Han får världens kondition. Undrar om de har matsäck med sig för en hel vecka, eller två, och Gud, de vet inte om att de ska till Egypten sen, vem ska sköta firman? och bokföringen, det kan bli en ekonomisk katastrof- men nu är det den där skattskrivningen som ska göras, det är ju 17 att skatteverket inte kan räkna en där man bor, att alla ska fara kors och tvärs som nå andra nomader... Mycket att fundera över och oroa sig för. Tur att det inte var jag när min äldsta dotter föddes för snart 23 år sen. jag minns det som igår. Lite lätt snöfall och ingen trafik när vi körde in på natten... ingen åsna och ingen matsäck...

Min andra fundering idag är yngste sonens klassresa. Han går ut grundskolan och de kan ju välja att resa till Köpenhamn eller Göteborg, men de har valt att åka till Ven i maj. Cykla omkring och göra saker på ön med två lärare och nån förälder som inte är jag för jag kan inte just då. Trevligt tycker jag och alla de andra föräldrarna som mailar "svara alla" för att fröken ska få veta att vi gillar detta prisvärda och förhoppningsvis alkoholfria alternativ. Fröken betyder två och inte just fröknar.

Men det är själva ordet klassresa jag funderar över egentligen. En klassresa brukar väl innebära nåt helt annat. mer över tid, då, liksom. såtillvida måste sonen lämna sina rötter i högskolestaden Lunds docentvärld och bli något annat om han ska göra en sådan resa. Det har jag svårt att föreställa mig. Fast vad tänkte Josef om sin lille son när han föddes. Du ska nog ta över fiman efter pappa, lille påg...

Kolla sen hur det gick i boken om Jesus. Vad den nu hette...

" Du kom till världen... "

Lucia

Det är Lucia imorgon.
Det brukar vara så fint på jobbet... på den tiden jag hade ett jobb...
Lunds Akademiska kör sjunger på Hospis och stannar efteråt på kaffe och lussekatt!

Imorgon ska jag nog titta på TVn.
sen blir det lucia i kyrkan som vi brukar ha, alla körerna. Mysigt. Flickor och glitter och pojkar som håller i stjärnor. Det där med strutar kan vi avstå från, jag förstår min D som vägrat strut länge.

Var på info på stiftet. Det var den första planeringen inför vigningen och en del om att söka jobb. Vi går ut skolan i slutet på maj och vigningen sker i september. Då ska vi ju helst ha tjänster alla 8. Fast tre har redan jobb. Man ska vigas i fin vit alba, får ta på sig stolan och korset med duvan. Det ska uttalas löften, både våra och Guds. Då sluts ett förbund kan man väl säga. Som att tumma på en viktig sak.

Jag började dagen med att skotta snö. Den har nästan töat bort nu, snön, men det var en vacker morgon. Det kan gott få komma lite till inför lucian!

Sängen kallar!

"Tack för julrosorna som blommar under snön! De påminner om livet som aldrig dör."

Gott nytt kyrkoår!

Gott nytt år!

Det är det nya kyrkoåret som slagit till- och den första söndagen har sparkat igång adventstiden. Underbara vita ljus och röda ljusstakar lyser i fönstren och stjärnor här och var! Ingen snö i sikte i Lund, dimma och gråväder, men advent! Vi sjöng in helgen med församlingens körer i lördags eftermiddag, och på söndagen var det en fin gudstjänst med många av de gamla fina psalmerna. Och Otto Olssons Advent på slutet, kanske lite hellre än bra, men hur som helst jättehärligt!

Det har varit en lång helg i ledighet, ja, jag jobbade ett pass på fredagen, och jag tror att jag kom ihåg hur man gjorde!... men annars, skönt med en fyradagarshelg. Besök hos släkt och vänner, goa samtal och god förtäring. Bättre kan man inte ha det!

Idag har vi varit i Malmö och hämtat K:s cellostråke, den har nu nytt tagel och det är inte illa, det går bättre att spela då. Så har jag hälsat på vår vän Anneth från Tanzania som är här på ett par veckors besök. Hon är enormt duktig och inspirerande, har startat ett universitet som utbildar personal till handikapp-skolor och jurister med hjärtat på rätta stället... Se gärna på deras stiftshemssida www.elct-ned.org som min man sköter.

Jag har jättesköna handledsvärmare, de har jag virkat själv i grönt garn, mohair. Det luddar sig mjukt och gott. jag har börjat kolla in gröna kläder, märker jag, det kan väl inte ha med att göra att jag har gått halva tiden snart, på diakonutbildningen... den gröna diakonskjortan har inte varit ett lockande plagg tidigare, men nu börjar jag hitta ett och annat i olika gröna nyanser som ser rätt anständigt ut.

På tal om gröna nyanser, visst har jag tagit fina bilder på min hemstad. De är tagna med mobilen, jättedålig kvalité på kameran, således... men ändå!

Imorgon går tåget 5,13. Tyck lite synd om mig.

Och önska mig lycka till när jag gör första sökning av tjänst... borde skriva ihop ansökan nu, men kommer inte till skott. Roligare att skriva på bloggen, ju.

Kram alla vänner! Ha det fint!

"Var med mig varje dag, nu och alltid! Amen."