Vi har städat. Även 20åringarna och de osnutna tonåringarna har piskats till bragder aldrig förr sedda, ingen skonas. Och vi har en ful julgran enligt traditionen, med ljus och glitter, som väntar på lillejul den 23e, då får man behänga den med kulor och arvegods, stjärnor och änglar samt diverse ej bortsorterat.
(tomtebilden tagen av dotter Karin i fjol)
I ett rum tuggar en cello skalor och i nästa övar mezzosopranen sina löpningar. Det är skollov! Därför bakar jag en ost och lökpaj, man kan inte tjuvstarta med julmat. Gjorde en rostbiff och den uppskattades- kan vi inte ha det istället för skinka? sa de odrägliga halvköli
ngarna. På jul. Golvet är blött av såpvatten så jag kan inte diska efter mig, skönt, det enda som finns kvar att syssla med där ingen musicerar är lite data-pyssel, som att blogga om det. Fast jag har inte så mycket att säga. Utom att det viktiga med julen är inte maten eller glittret, utan att vi ses alla och hinner känna varandras närvaro. Inte ens är det säkert att vi hinner prata så mycket viktigt, men att skratta tillsammans åt nån såpa- ja, inte den i köket, utan en annan sort- det är också gott. Att ha tid att se hur de har förändrats de här senaste veckorna sen jag såg dem sist, och att höra om deras drömmar och längtan (ar) (heter det så i pluralis?) Det är gött med lite ungar. Det är gött med sol också, det hade vi i förmiddags, nu har vädret återgått till normalregn. Då vill man inte ut för allt smör i Småland. Så därför gör jag snart thé och tar fram bröd och leverpastej, ost och lökpajen och kanske nån liten knäck...
Helgdagskväll må infinna sig!
"Frid!"
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar