Den lilla som förebild

Störst i himmelen är ett barn.
Det är det bakvända tänkesättet att det som vi tror är viktigast, ägandet, makten, prestigen inte alls är till nån nytta. Utan närhet, enkelhet, beröring, ärlighet och ren kärlek är sånt som betyder något.

Det har varit ganska mycket i malmö under veckan, en hel del kontakter på olika språk, en del stök och en finfin utfärd. Det är inte så lätt att hjälpa till när man inte förstår vad någon vill, det är bra att kunna många språk, uppenbarligen. Jag kan ganska många... och ändå räcker det inte till.

Idag har vi övat i sånggruppen Tumaini. Vi ska sjunga på Hven på söndag, för min A är sommarvikarie som kantor där då. Vi gillar att sjunga ihop. Hoppas vädret blir fint så båtresan blir uthärdlig. Vi ska sjunga Blennows fina sång
Vem är störst och vem är bäst, men är först och vem kan mest? Lär dig detta, stora karl´n, störst i himlen är ett barn!
i en fin sättning som A har gjort. Det passar mycket bra till söndagens text.

"Tack för barnen. De krånglar inte till allt så förbaskat. Som det stod på en kylskåpsmagnet: Det här är så enkelt så ett barn kan begripa det. Ta hit en femåring! Det är gott att barnen finns."