Flödande nåd.

Sjöng ni inte den också i skolan? Fröken Lena trampade orgeln och vi tog i med barnarösterna:

Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud,
med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud.
Din sol går opp för ond och god, för alla som för mig,
o, må jag så i tålamod och kärlek likna dig.

De gamla sångerna vaknar till liv ibland alldeles av sig själv, det kan vara en sån här härlig vårdag med strålande sol från klar blå himmel.

Så plötsligt drabbar insikter en, detta lärde jag mig utan att helt förstå- jag tror att jag som barn inte ifrågasatte tålamodet. Nu vet jag hur gott det är när kraften finns för att orka med och hur lätt tålamodet tryter.

Din klara sol... jag bodde i Afrika som barn och solen ifrågasattes aldrig. Regnet däremot, det var oberäkneligt och kunde komma i korta skurar eller i långa hårda regntidsperioder. Ibland gick det år emellan regnen och majsskördarna slog fel. Men solen strålade oftast rakt ner över våra solblekta huvuden och kokte sanden och brände oss rosa.

Idag har vi suttit ute på ett par lektioner på min folkhögskola, i Jämshög. Det är gassande varmt rakt i solskenet, men isande kallt på den sida som vetter mot skuggan. Vintern lägger frost i gräset om morgnarna. Och ändå känner jag att längtan efter sommarens enkla liv får sitt svar, ja, säger våren, snart, snart kan du lägga jackan och tröjan, snart kan du bre ut din handduk i gräset och sträcka ut din kropp för att lapa lite värme. Vi får alla plats på grässlänterna, handduk vid handduk om vi vill, vattenflaskor och läxböcker och susande björkar som sakta sjunger oss till en eftermiddagslur.

Så enkelt och lätt sprider Gud sin nåd över oss alla, den som törstar får ta emot. Lägg ut din handduk och gör plats för solen i ditt liv. Knäpp dina händer och ta emot Guds rika välsignelse. Ditt liv ska fyllas av glädje och kraft när du går med honom på Vägen. Kanske sjunger din barndoms psalmer inom dig med starka ord, som du först nu förstår vidden av.

"Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud!"

Jag backar.

Det är väl konstigt att tiden alltid krymper när terminen rullat lite. Jag tänker i början att jag ska bara göra det och det, och så bokar jag in några saker i almanackan. Full koll!

Sen fylls det på. Föreningar som jag är med i, styrelseuppdrag, körer... alla genererar mer än de verkar lova, vi ses varannan torsdag... javisst och så ska vi ju planera den där dagen och så blir almanackan fullare och fullare. Jag tycker det känns som om man trasslar in sig.

Jag får dåligt samvete när jag backar ur saker även om jag inte dragit igång dem. Jag vill inte vara en sån där som inte är med. Som bromsar.
Men jag tror att vi ofta måsta våga dra i handbromsen, stanna vårt fordon helt och stänga av motorn. För att hinna tänka efter vad som egentligen är viktigt. Nu ska jag till exempel på mässa i domkyrkan. Det är nog ganska viktigt för mig just idag.

Hej!

" Vi ses!"

4e påsktiden

Halleluja!
Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig.

Så börjar psaltarpsalmen för 4e söndagen i påsktiden som det heter imorgon, detta är ur Psaltaren 147.

Det känns extra bra just idag då vi ska få en extra duvning i kyrkokören, en heldag med Eva Lis Carlsson. Vi ska öva på Magnificat och en del annat av Bach. En del av det är egentligen lite för svårt, men o vad det är ljuvligt när stämmorna smälter samman och klangen tätnar! Man får en känsla av hur det kan ha varit i de stora katedralerna i Tyskland, jag har varit i Tyringen och kikat på läktare i flera våningar.
Soli Deo Gloria, Bara åt Gud giv ära, så signerade Bach alla sina verk. Det är så jag vill att den här dagen ska bli.

S.G.D. "soli Deo gloria"

Bachs signatur

Det är mellan tonerna
i pausen och efterklangen
som känslan växer

det är mellan tonerna
efter ansatsen
i valvens ekande rum

det är i spänningen
klangerna skälver
kvardröjande

det är när stråkarna
redan lämnat strängen
men innan de landat åter

som jag förstår
hur stor din vishet är
Bach.

Det har varit tre sköna vårveckor i hemmet, inget engagemang i trädgården, våren stannade liksom upp, men på altanen finns åtminstone kuddar i hammocken om solen skulle komma tillbaka. Den första kaffekoppen utomhus en våreftermiddag är en av livets höjdare. I sin enkelhet!

Det har varit intensiva veckor, så här kan det inte få fortsätta. Fast om man ger var sak sin tid och inte sneglar framåt eller bakåt så brukar kraften räcka till väldigt mycket.

Hur som helst så ser jag fram emot att imorgon packa min veckopackning och vara på väg. Skolan blir en stor del av livet när man går en kurs. Familjen har sitt eget liv numera. Det är också något att tacka för. Soli Deo gloria!

"Tack för vår och vänner. Tack för ljuvlig musik. Tack för livet!"

Läs även andra bloggares åsikter om Bach, sångövning, våren

Svart som natten

Så ser det ut i min almanacka den här veckan. Svart som natten, varenda rad fullklottrad av attgörasaker.

Nästa vecka verkar en nyans ljusare, men jag vet att jag lurar mig själv. Jag har jättemycket att läsa som har fått vara till "senare". Fast jag är en hejare på att läsa snabbt... Kanske kan jag ta mig igenom den också med hjärnan i ett stycke.

Sen är det ett par helger till som är rätt dubbelbokade med nattjobb och familj och uppdrag. Men det blir lindrigare faktiskt framöver.

Det har varit en slitsam vår med arbete och plugg och ordförandeskapet i kyrkorådet samtidigt. Och jag vill ju gärna hinna med mina telningar. David fyller år på söndag, 15 är en stor dag.

Skönt att äntligen vara färdig med auskultationen, det har varit mycket intressant, men rätt tröttande också, minsann. Avslutade med två begravningar, och gav sen bort en fin fruktkorg som tack för den här tiden. Det gillade de! Jag har haft det jättebra!

Gjorde världens jättegod fisksoppa med aioli till kvällsmat. Vi gillar fisksoppa!

Nu blir det en tidigkväll. Imorgon behöver jag vara utvilad. Då ska jag ju prata med hjärnskrynklaren. Sen är jag fri hela dagen. Utom allt det där jag hade tänkt göra. På stan.
Kulikul!

För jag kan ju inte bara skriva och klaga hela tiden! Jag har det ju jättebra, intressant och roligt. Elände att man ska bli trött av sånt!

" Kom till mig alla ni som arbetar, jag ska ge er ro... så nu kommer jag och ber om lite ro, går det?"

Frukter

Det gick bra på stadsmissionen. Jag blev inte utkastad.
Jag kom på att jag känner ett par Bengtar som hjälper till där ibland. Märkligt vad pusselbitar har en tendens att hamna på plats efterhand. Prästen P tyckte det var prima att jag var syrra, då kanske jag kan göra nytta på mottagningen också. Jojjo. Hit med såren ska jag plåstra!

Nej, jag vet att man inte ska skämta om det man inte känner till. Jag ska faktiskt vara där i sommar för att lära mig ett och annat. Det lär jag nog göra.

Har också flyttat på ett par veckors församlingspraktik i Höör och kommer således vara där från sommarlovets första dag, den 5e juni. Helgledigt, dock. Det tackar jag väldigt mycket för. Har nu jobbat två helger av tre hela våren. Och ska fortsätta så hela april och maj månad. Pust. Man har inte mycket till liv... Fast såklart allt är bra om man jämför. Jag får betalt för att vara på hospis, det får inte patienterna.

Nu ska jag handla lite frukt till avskedspresent till arbetslaget där jag auskulterat. De vill vara nyttiga. Och frukt är väl en fin gåva. Vacker att se på, luktar och smakar gott. Det har varit en givande tid. Nu är jag trött. Imorgon är sista dan, två begravningar och sen adjö. Förutom att jag ska vara på en gudstjänst på söndag. Det tycker jag hör till. Det blir kul.


För övrigt... ja det rullar på med ett styrelsemöte och en körövning som krockar ikväll, hinner kanske med lite av vart. Och imorgon kväll presidium som förbereder nästa veckas kyrkoråd. Lördag en bautakördag som krockar med en obligatorisk skoldag öppet hus i Jämshög. Men jag kommer inte, har för länge sedan lovat komma på kördagen och altarna behöver mig. Dessutom fyller sonen 15 på söndag. Så då behöver jag vara hemma. Ska då också vara i ovan nämnda gudstjänst samt öva tillsammans med barbershopgruppen Rabarberna på kvällen. Man har sina fröjder!

Sålunda sker avfärd till skolan först måndag morgon i gryningen. Det är ljuvligt att se dimmorna lätta över slätterna.

Förresten... min kompis Bertil Hallin ringde mig en timme efter att jag skrivit till honom i ett ärende, vi försöker kombinera ord och toner. Han hade inte läst mitt mail då. Visst är sånt underligt? Hans namn är större än mitt, så jag är vederbörligt hedrad. Vi har bl.a. en söt vaggvisa på gång. Kanske ett alternativ för barndop? Önskan om välgång och trygghet är väl aldrig fel för ett litet barn?

"Det är gott att ha mycket att göra, men också skönt med god vila emellanåt. Gör mig observant på mina och andras behov av att varva ner då och då. Tack för musikens läkande kraft!"

Läs även andra bloggares åsikter om tonsättare, stadsmission, persongenomgång

Kyrkogårdar

Jag fick gå med en tjej på kyrkogårdarna igår eftermiddag. De är väldigt vackra, Södra Sandby, Hardeberga och Revinge. Typiska skånska kyrkogårdar där alla gravar är omgärdade av små buxbomshäckar och täckta med vit singel. Det är mycket att räfsa.
Hon körde en runda med en gammal buss och kollade läget, tömde gamla ljus och blommor från minneslunderna och tog bort vissna kransar. Hon gick också ett varv i församlingshemmen, kollade värmen och att allt såg hyfsat ut. Vi hade ett gott samtal i bilen. Det verkar vara ett härligt jobb.

Idag ska jag först till Malmö och tala med en präst på stadsmissionen. Det är jag lite nervös för, Malmö är verkligen en stor stad. Men det ska säkert gå bra.

Sen ska jag åter till S Sandby på eftermiddagen, de firar alla 80, 85 och 90åringar med tårtkalas i församlingshemmet. Jag får väl hälla upp kaffe!

Och efter det är det kyrkans unga. Sen blir det skönt att koma hem kan jag tänka. Jag har bara två saker kvar att göra på min auskultation, det ena är att vara med om två begravningar tillsammans med vaktmästaren. Svart klädsel gäller. Det andra är att delta i en vanlig gudstjänst på söndag.
Min grabb fyller 15 också på söndag. Firas som vanligt på morgonen med frukost, glassbåt och paket i vardagsrummet.

Sen börjar vardagen i skolan igen. Hej, Jämshög, here I come. (Jag skulle ha varit där på öppet hus på lördag, men jag kan inte det så de får visa upp skolan utan mig. Det lär väl gå bra!)

Annars?
Två orosmoln:
Zimbabwe. Vad händer egentligen?
och
Stjärnholm. Var har tösabiten blivit av? HOPPAS att inget allvarligt har hänt!

"Gud, var med dem som lider i Zimbabwe. Väntan på besked är svår och lång. Var också med lilla Engla som är ute i en farlig värld. Håll din skyddande hand över henne."

Snabbvisit.

En och annan bästa vän dyker upp ibland. Igår var det Helena från Vänersborg som jobbar i Trollhättan. Känner ni henne? Hon går otroligt fort för att ha så små fötter och tänker väldigt snabbt för att vara så gammal... (ett år äldre än jag) Vi var tre som var bästisar i gymnasiet. Jag träffar henne då och då säg sådär vart tredje år, och det är lika självklart att bara fortsätta umgås var gång. Och därmed aldrig särskilt sorgligt att skiljas.

Den tredje personen har nyligen dött. Honom har jag inte hållit kontakten med alls. Jag har tänkt på honom ofta, men våra vägar korsades aldrig. Det känns väldigt sorgligt. Han har jobbat i London och ska begravas i Danmark, en minnesstund ska hållas i Kristinehamn. Och jag kan inte komma. Kanske får det vara så ibland att fina vänner bara får behålla sin plats i hjärtat?

Så hittar man nya vänner och oroar sig för att de gamla ska blekna och tiden inte ska räcka till för dem man redan har. Men så är det inte. Min nyare bästis och jag ska "boka tid" för en fika i veckan. Det behövde vi aldrig förr, men det är så när man har stora familjer och intensivt arbete, att tiden inte är en självklar ägodel att slösa med. Däremot ska mötena värderas högt.

Var rädd om dina vänner, hör av dig med en hälsning och fråga efter hur de har det. En dag är det plötsligt alldeles för sent.

"Tack för vänskapens gåva. Lär oss ta vara på stunderna. Jag är så dålig på att hålla kontakt, hjälp mig att komma ihåg dem som betyder något i mitt liv."

Läs även andra bloggares åsikter om Vänner, minnesstund

Ikea och Malmö runt.

De har finfina lakan där. På Ikea. Så det var svepskälet till att jag körde dotter Marta dit. Sen tog vi en sväng om mysfabriken Nilssons fiolbyggare och köpte en detalj. Det är fint i Malmö också, men väldigt väldigt platt!

Jag har förgäves försökt nå de där på Stadsmissionen. Får göra ett nytt drag på måndag. Suck. Jag behöver verkligen få förankrat det där med praktiken. Allt är så mycket lättare när livet inte bara består av frågetecken!

Nu har jag tillbringat två av tre veckor i en grannförsamling. Det är roligt att vara nyfiken auskultant. Man får fråga och folk svarar på alla mina underliga frågor. Det ger jättemycket. Måste komma ihåg att handla en korg med frukt till sista dagen! De har verkligen bjudit på sig själva! Nästa vecka är det lite småpyssel, en dag på kyrkogården med deras chief, en dag på 80- 90årskalas och en dag med begravningar i Hardeberga och i Sandby. Avslutar med en gudstjänst på söndagen. Tur att jag har ledigt från jobbet en helg av tre i alla fall. Det har blivit ganska lite vanliga gudstjänster den här terminen. Desto mer ovanliga.

Det var mysigt på ålderdomshemmet, de gamla var trevliga och jag fick läsa och sjunga för dem. Sen fikade vi lite gott kaffe med veteskiva. Mums! Jag får nog lägga in promenader efter varje sådan andakt om jag får en församlingstjänst sedan...

I natt blir det lite jobb igen. Och imorgon. Det känns lite underligt att komma bara på helgnätter, som om man är en gäst på sitt eget jobb. Jag har glömt att kolla vem jag jobbar med, och det spelar inte så stor roll. Det är kul med lite omväxling. Kanske borde jag försöka sova en aning. Man blir trevligare om man inte är trött redan innan passet börjar...

Fortsätter att hoppas på en bättre framtid för Zimbabwe, mitt barndoms land. Tänk om de äntligen, äntligen kan se framtiden ljusna. Någon sa att Zimbawier inte är stridslystna, utan tålmodiga och fredsälskande. Låt oss hoppas att det räcker. För hur orkar man ha tålamod att vänta en dag till?

"Gud, jag själv är så otroligt otålig. Tack för att friheten får hägra för Zimbabwe, att demokratin får en chans och att livet kan få återvända. Tack för att du aldrig vänder någon ryggen som kallar på dig. "

Zimbabwe!

Vi håller andan.
Tänk om
det
ÄNTLIGEN
kan
vända i
Zimbabwe...

"Gud, det behövs mycket arbete för att förbättra omdtändigheterna i Zimbabwe. Du vet att det finns många bra människor där som bara väntar på att kunna göra en insats för sitt land. Var med dem i deras insatser för en framtid!"

Bakterievarning!

Ni har väl uppmärksammat socialstyrelsens uppmaning att rensa i kylskåpet! Inga grönsaker får förvaras i närheten av några kött/ mjölkprodukter. Det räcker dock att separera så att man t.ex. har leverpastejen på översta hyllan och gurkan på den undre.

Stickkontroller kommer genomföras i hela landet under dagen, hela primärvårdens samlade resurser tas i anspråk för detta. Allt för att undvika ytterligare spridning av den svåra infektionen B-Eheq som drar fram i Europa som en epidemi.

Jag vill inte att någon av er riskerar att ha missat dett viktiga upprop. Var beredda på kontroll.








-

April April!