Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud,
med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud.
Din sol går opp för ond och god, för alla som för mig,
o, må jag så i tålamod och kärlek likna dig.
De gamla sångerna vaknar till liv ibland alldeles av sig själv, det kan vara en sån här härlig vårdag med strålande sol från klar blå himmel.
Så plötsligt drabbar insikter en, detta lärde jag mig utan att helt förstå- jag tror att jag som barn inte ifrågasatte tålamodet. Nu vet jag hur gott det är när kraften finns för att orka med och hur lätt tålamodet tryter.
Din klara sol... jag bodde i Afrika som barn och solen ifrågasattes aldrig. Regnet däremot, det var oberäkneligt och kunde komma i korta skurar eller i långa hårda regntidsperioder. Ibland gick det år emellan regnen och majsskördarna slog fel. Men solen strålade oftast rakt ner över våra solblekta huvuden och kokte sanden och brände oss rosa.
Idag har vi suttit ute på ett par lektioner på min folkhögskola, i Jämshög. Det är gassande varmt rakt i solskenet, men isande kallt på den sida som vetter mot skuggan. Vintern lägger frost i gräset om morgnarna. Och ändå känner jag att längtan efter sommarens enkla liv får sitt svar, ja, säger våren, snart, snart kan du lägga jackan och tröjan, snart kan du bre ut din handduk i gräset och sträcka ut din kropp för att lapa lite värme. Vi får alla plats på grässlänterna, handduk vid handduk om vi vill, vattenflaskor och läxböcker och susande björkar som sakta sjunger oss till en eftermiddagslur.
Så enkelt och lätt sprider Gud sin nåd över oss alla, den som törstar får ta emot. Lägg ut din handduk och gör plats för solen i ditt liv. Knäpp dina händer och ta emot Guds rika välsignelse. Ditt liv ska fyllas av glädje och kraft när du går med honom på Vägen. Kanske sjunger din barndoms psalmer inom dig med starka ord, som du först nu förstår vidden av.
"Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar