Jag backar.

Det är väl konstigt att tiden alltid krymper när terminen rullat lite. Jag tänker i början att jag ska bara göra det och det, och så bokar jag in några saker i almanackan. Full koll!

Sen fylls det på. Föreningar som jag är med i, styrelseuppdrag, körer... alla genererar mer än de verkar lova, vi ses varannan torsdag... javisst och så ska vi ju planera den där dagen och så blir almanackan fullare och fullare. Jag tycker det känns som om man trasslar in sig.

Jag får dåligt samvete när jag backar ur saker även om jag inte dragit igång dem. Jag vill inte vara en sån där som inte är med. Som bromsar.
Men jag tror att vi ofta måsta våga dra i handbromsen, stanna vårt fordon helt och stänga av motorn. För att hinna tänka efter vad som egentligen är viktigt. Nu ska jag till exempel på mässa i domkyrkan. Det är nog ganska viktigt för mig just idag.

Hej!

" Vi ses!"