nunnor med kläder på...

Det var några som smsade mig och frågade:
Vad heter nunnornas klädedräkt?

Det är ingen lätt fråga. Lin och dok på huvudet, det vet jag, men själva särken? klänning, dräkt, uniform?

Naturligtvis kom jag på det rätta svaret efter ett par minuter och svarade rappt. Ni kan se det nedan.

Först kan ni blunda och föreställa er en vik i en sjö, blankt vatten och ett par små stenar med fåglar på, grenar hänger ner över era huvuden och fiskar plaskar ringar i vattnet. Solen är på väg ner och aftonsvalkan smeker er, snart blir det kyligt och kvällen kommer. Såna bilder ger vila, tycker jag.

Nu till er nyfikna:
såklart heter klädedräkten:





kyskhetsbälte

"Busa lite gör inget va?"

Bär, bar, buren

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten
och han nynnar en sång som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler. SvPs 606

Ibland behöver vi bli mer burna än annars, ibland är vi starkare och orkar bära. Så har det räknats ut att mänskligheten har resurser att hjälpa varandra om vi bara öppnar dörrarna och släpper in. Det är så enkelt som så. Låt dig bäras idag om du behöver det. Vila och grubbla inte. Tiden arbetar för dig.

Jag skriver ofta om det jag tänker på i mina poesisidor. kika gärna där ibland. Häromdagen kunde jag glädjas åt att vägen till min framtid verkar öppna sig, frågetecknen blir färre och vägen rätar ut sig. Det är inte alltid så för oss. Ibland är vägen slingrig och nästan inte synlig, mörkret lägger sig över stigen och bara i blixtskenet då och då ser vi klart. Åskan slår och skrämmer oss och regnet som faller gör kinderna våta. Då ska vi komma ihåg att det snart kommer morgnar som är klara, solen lyser och världen verkar nytvättad och ren. Gräset är mjukt. Fram till dess får vi bli burna av honom, som känner var rot och var grop och var sten.

I hans plan finns en väg för dig.

"Gud, var mig nära denna veckan, så nära inpå terminsavslutningen. Mina vänner är på väg ut i sina egna liv och jag i mitt, och ändå hör vi ihop, som brödet som är bakat av många sädeskorn, när det delas ger det liv. Låt oss bära och bli burna efter den kraft som vi har idag. Amen."

Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, framtid

Är du en ö?

Att vi människor behöver beröra och beröras är för mig en självklarhet.

Sången "no man is an island" ekar i mitt huvud. Här finns en fin blogg-länk som hjälper mig förstå.

http://blog.seattlepi.nwsource.com/whidbey/archives/134871.asp

Den första googlesökningen på frasen gav följande förklaring:

No man is an island

Meaning

Human beings do not thrive when isolated from others. Donne was a Christian but this concept is shared by other religions, principally Buddhism.

Origin

This is a quotation from John Donne (1572-1631). It appears in Devotions Upon Emergent Occasions, Meditation XVII:

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

Så gamla tankar känns nya varje dag. Det är stort. Vänskap handlar om att dela, inte att ge och ta, egentligen. Att dela livet.

"Delandets mästare, som föder tusentals med några bröd och fiskar, som mättar miljoner med bröd och vin, tack för din närvaro i våra liv! "

Läs även andra bloggares åsikter om ö, ensam, dela

Du är inte dum, du, Antje!

Mässa i domkyrkan.

Som jag minns det talade du om orden. Att vi har arbetat så länge på substantiven. Hur vi ska tala om Gud. Fader, Moder, Herre, Frälsare... men att det står klart idag att prepositionerna är viktiga. Förhållandet. Till, genom, i... Hur man har relationen.

Jag känner att det är nödvändigt att ha en relation. Att livets bok öppnas inför den som har förlossningen, och att blodet som förlöser skuld och renar skam även föder oss till dina barn. Öppen relation.

Min dotter var med mig där, det är gott att ha döttrar och söner, tycker jag. Ni som inte har kan få låna mina lite, eller några andra barn som kan ge er nya sätt att se på saker och ting. Vi fikade en stund och pratade av oss. Det går för länge mellan gångerna.

Ändå måste jag iväg till Göteborg nästa år. Jag ser nu att tiden trots allt går rätt fort.
Tid är ett obehagligt fenomen som går för fort emellanåt. Andas andas andas och känn på Nuet. Just nu känns det så här. Jag är här och upplever detta. Det är inte allt, men viktigt att känna. Ta in och utgå ifrån.

Det luktar gott på altanen. A slipar golvet. Det blir fint. Granbrädor eller tall? Kanske. men för mycket damm för min astma. Så jag slipper hjälpa till! Ska sova lite istället, jobba i natt. Min sista helg med nätter, snart ska jag ta farväl av min tjänst och bara gå in som timvikarie ett tag. Det är också en erfarenhet.

"Tack Gud att du är i och genom och för. Mig. Amen."

En elefant balanserar

Det finns en hel del att bekymra sig över i världen. På olika nära håll. Men så tänker jag på alla dessa starka kvinnor som bär livet, som bär sin vardag och sina bekymmer och jag bugar mig i vördnad över all denna kraft. Gabriellas urstarka sång som ger oss mod och styrka när det är mörkt. "Jag vill känna att jag lever!"

Själv har jag fått ett bra besked och kan inte annat än jollra lyckligt här i mitt hem. Jag kom in i Göteborg. Det var väl ingen överraskning, men skönt att ha det på pränt. En del att komplettera förväntas, såsom parallell kursverksamhet, praktikintyg och intyg från Svenska kyrkans grundkurs. OK, det kan jag väl ordna. Imorgon ska jag boka rum, hoppas jag får ett. Jag har gott stöd av min omgivning. Det är inte allom förunnat, men förtar inte min glädje dess glans.

På samma sätt så kan man känna livets kraft och skörhet i sin inandning och utandning, i dem man möter, i vänskap och i arbete. Det blir svårt att förklara alla dessa våldsamt starka känslor. Glädje, sorg, hopp och förtvivlan. Men vi har dem alla i vår närhet, eller hur?

Och över oss alla en strålande helg med blå himmel och sol. Jag önskar dig allt gott!

"Gud var med mig när jag behöver din närhet, du som också varit i förtvivlans mörker, du som vandrar vid min sida genom allt. Tack för din starka hand som skyddar mig när jag går."

Ågren

Ågren är ett fint ord för den där känslan av ånger och ångest som infinner sig när man missat nåt viktigt. Som att inte behandla sin medmänniska med rimlig respekt. Ibland blir det inte så bra som man tänkt sig. Då går man och ältar och har svårt att släppa situationen. Jag suckar högt för mig själv. Det är t.o.m. två olika sammanträden som jag tuggar på. Alla har inte samma känsla för sammanträdesformen. Det glömmer jag lätt. Och att mästra nån är fel metod, jag vet ju det egentligen. Ändå är det så svårt att låta saker vara, och så är jag där och kränker. Har ni varit där också ibland?

Det ska bli skönt när jag rett ut detta färdigt. Pratat ut klart och hittat nya former för umgänge i de situationerna.

En ny chans. Det får man. Det har vi löfte om. Men det förutsätter såklart att man också tar på allvar de brister man har och försöker på nytt. Växer.

"Förlåt!"

Hemmastudier

Vi har en lärarlös dag, och beklagar oss inte, fått lite hemuppgifter och jag gläder mig åt att hinna greja lite saker som ska grejas med. Det gnisslade lite mer än vanligt i klassen vid vårt medarbetarmöte. Jag tyckte inte att folk deltog i besluten eller lyssnade på argument. Några tyckte att några hade förberett sig för dåligt. Hoppas det blir bättre nästa vecka. Då ska min syrra komma till skolan och uppträda, jag tror hon tänker prata om hela världen. Kulturmöten, således.


Solen fortsätter skina, fåglarna sjunger och jag har köpt mig sandaler. Jeanskjol och blåa strumpor. Måste ringa banken, vi har svårt att hitta alla siffrorna på våra huslån. Dottern (hon som är på bilden) väntar på ett besked. Bankringningar är trista tycker jag. En gång träffade jag en trevlig pensionär, hon sa att hon hade jobbat med människor hela sitt liv. Hon hade jobbat på en bank. Jag som trodde att såna som jobbar på bank jobbar med pengar! Där ser man!

Tänker fortfarande på Zimbabwe, det lutar visst åt nya val. Suck. Annars?

Maskrosorna har slutat blomma. Nu fröar de av sig.

"Låt kärlekens glada budskap spridas lika obetvingligt som maskrosorna och lysa lika starkt!"

Ljuvliga, ljuvliga pingst!

Vi har ett underbart väder! Linne och kjol och ånger att jag inte har några utmärkta sandaler. Dra maskrosor och klippa lite gräs. Rosengrenar och gammalt pinnaskäp i perennerna. En del pioner är nästan sprickfärdiga. De är så fantastiska!

Vad vi njuter! (fråga: vad gör du vid datorn, då?) (svar: svalkar mig en aning...)

Så blir det pingstgudstjänst med kyrkans alla körer, från barnkören till de äldsta i "fredagskören". Det är väl det som pingsten handlar om, att alla röster ska lova Gud i en salig röra!

Samt att man kanske får lite solbränna trots att man aktar sitt skinn för solens strålar.
Syster G är här med barnen, de och sonen D är i Höllviken över dagen och har ett församlingsprogram. De är kråkor, ugglor, möss, tomtar och troll. Kraaaa, kraa! Det passar alla hesa målbrottsrösterna.

Nu ska här kokas tortellini och göras en gratäng med ostsås och broccoli och tortisar. Gott!
Ha en skön söndag!


"Tack för underbara dagar, de ger kraft för all vardagen!"

Neo-dag

Vi hade en härlig dag tillsammans, neoklassen och vi i SKG. Neo- elverna har alla något funktionshinder, men många av dem har länge varit sugna på att prata livsfrågor, och det gör ju vi i Svenska Kyrkans Grundkurs hela tiden.

Vi fick dansa i kapellet och göra namnövningar, sen satt vi i ring i salen (som vi kallar vårt klassrum) och svarade på frågor i Heta Stolen. Vår grupp gjorde en stor gemensam skylt som vi hängde upp på altaret, det stod PRÄSTBYRÅN på den, och där kunde man handla glass och godis. För sommaren är nåt som vi alla längtar efter.

En kyrka målades också på bilden, det var flera som sa att kyrkan i Karlshamn är så fin. Några hade gift sig där, och en person ville berätta enskilt under rasten om sin brors begravning. Han målade en likbil också. Han hade mycket frågor kring döden, och då hade han ju kommit till rätt person, för jag har varit med en hel del i den änden av livet.

På förmiddagen var jag ifrån gruppen lite, jag fick vara lärare för en pensionärsgrupp som studerar engelska. jag pratade långsamt men intensivt i en timme om olika sätt att tala engelska i världen. De intygade att de förstod. Jag hoppas att de tyckte det var intressant, jag berättade en del om min uppväxt och skolgång i det engelska systemet. Afrikansk och indisk engelska är tacksamt att härma. Men svenskar som säger Wery Vell, det är också kul! Vi har våra fallgropar!

Lite sordin över dagen, kompis C las in på sjukhus och inte förräna på kvällen fick jag besked att han skrivits hem. Man månar om sina klasskamrater på den här kursen.

Aftonen bjöd på ett presidium. Förberedelser inför kyrkoråd nästa vecka. Vad kan man säga? Vi jobbar på. Spännande är det i alla fall.

Nu har jag sovit gott i egen binge, badat och ätit frukost. Tänderna nästa, tandläkaren väntar. Fast jag hinner med en mässa i dômen först. Att missa en mässa är att missa en massa!

"Tack för denna strålande dag!"

Det var länge sen jag hörde uttrycket "APOSTLAHÄSTAR".

När jag var barn sa man ibland när man gick till nån lite längre bort att man skulle bruka apostlahästarna. Benen, alltså. Det var bra tyckte man då.
Det var inte heller helt OK att cykla eller åka bil till kyrkan enligt mamma. Man skulle gå lugnt och stillsamt. Sedesamt kanske till och med.

Nu har jag varit iväg tre dagar i Bäckhalla vid Simrishamn och tre dagar på Ivön. Två retreater på raken, med lite inslag av pilgrimsvandring. I ärlighetens namn så var vi mer ordentliga i Bäckhalla med stiftets personal som ledde gruppen, vi var väldigt tysta utom vid tidegärdsbönerna. Jag gillar dem. Älskar att sjunga dem, vilket vi dock inte gjorde. Det kan man däremot faktiskt regelbundet göra om man besöker Killans Bönegemenskap som jag härmed gör reklam för.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=35927&ptid=0

På Ivön blev det mer av lägerskola, vi sov hela klassen och församlingspedagogerna i en stor sal på Föreningsgården. En hel del arbete med viktiga funderingar samt handfast matfixning ägnade vi oss åt också såklart. Ett par vandringar, men i stort sett under milen långa. Allt behöver inte vara sådär utmattande som t.ex. pilgrimsleden i Spanien Santiago de Compostela. Vilken jag iofs gärna kan drömma lite om att gå lite på.

Fast sova på liggunderlag ger inte riktigt någon vettig vila. Jag går då omkring på morgonen stel som en gipsad falukorv, som Berit på jobbet brukar säga... Får nog asa med mig en luftmadrass nästa gång...

Liten pilgrimsvandring

På grus på gräs på vindlande vägar

vyer växlande för varje steg

ett ägg och bröd och lite vatten

ett ord att bära på din väg

en kappa hatt och stav

och skor och ryggsäcken på ryggen

är pilgrimsvandrarattribut

men du kan gå en runda som du är

och ändå möta Gud.

Våren har fattat att det är första maj idag. Det är grönt som bara den ute, gräsmattan vildvuxen

och fruktträden blommar. För att vi inte ska falla i trans av lycka har det regnat som bara den hela dagen. Maken och sonen och jag såg Titanic som vi har på dvd. Det var länge sen. Dels sen vi såg film ihop och ännu längre sen vi såg just den filmen. Den är mycket fin. Ju!

Tidigare på dagen var jag i kyrkan. En första maj med kristi himmelsfärd på samma dag, det blir lite underligt. Men den tidiga påsken styr. Sen såg jag på TV den lilla söta men vemodiga filmen om Elina. Hur hon som kränks får upprättelse. Det är väl att det sker i tid ibland.

Hu för familjen i Österrike som levat i källaren i förnedring så många år. Jag vill helst inte höra. Det har varit många liknande tragedier på senaste tiden, tycker jag. Var rädda om er och medmänniskorna. Lär känna grannarna. Kan det hjälpa? Att få insyn i varandras familjeliv, de flesta har väl lite dammråttor i hörnen och svarta får i släkten, men de riktigt sorgliga sakerna är ju de där hemliga slutna familjerna som ingen har nån insyn i.

Imorgon blir en skön dag. Det har jag förhoppningar på. Jag ska till Arken och handla en sak till en som fyller år snart. Annars? Jo jag har köpt ett fint grönt tak till min hammock. Så den är beredd på att flyttas ut från altanen till uteplatsen snart! Hurra! Sommarn kommer!

"Jesus, var nära de bortglömda. Du har redan varit där och ropat med dem, Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Inte ens i dödsriket går jag ensam. Så svårt det är att förstå!"

Läs även andra bloggares åsikter om Apostlahästar, pilgrim, Österrike