En elefant balanserar

Det finns en hel del att bekymra sig över i världen. På olika nära håll. Men så tänker jag på alla dessa starka kvinnor som bär livet, som bär sin vardag och sina bekymmer och jag bugar mig i vördnad över all denna kraft. Gabriellas urstarka sång som ger oss mod och styrka när det är mörkt. "Jag vill känna att jag lever!"

Själv har jag fått ett bra besked och kan inte annat än jollra lyckligt här i mitt hem. Jag kom in i Göteborg. Det var väl ingen överraskning, men skönt att ha det på pränt. En del att komplettera förväntas, såsom parallell kursverksamhet, praktikintyg och intyg från Svenska kyrkans grundkurs. OK, det kan jag väl ordna. Imorgon ska jag boka rum, hoppas jag får ett. Jag har gott stöd av min omgivning. Det är inte allom förunnat, men förtar inte min glädje dess glans.

På samma sätt så kan man känna livets kraft och skörhet i sin inandning och utandning, i dem man möter, i vänskap och i arbete. Det blir svårt att förklara alla dessa våldsamt starka känslor. Glädje, sorg, hopp och förtvivlan. Men vi har dem alla i vår närhet, eller hur?

Och över oss alla en strålande helg med blå himmel och sol. Jag önskar dig allt gott!

"Gud var med mig när jag behöver din närhet, du som också varit i förtvivlans mörker, du som vandrar vid min sida genom allt. Tack för din starka hand som skyddar mig när jag går."