Det var länge sen jag hörde uttrycket "APOSTLAHÄSTAR".

När jag var barn sa man ibland när man gick till nån lite längre bort att man skulle bruka apostlahästarna. Benen, alltså. Det var bra tyckte man då.
Det var inte heller helt OK att cykla eller åka bil till kyrkan enligt mamma. Man skulle gå lugnt och stillsamt. Sedesamt kanske till och med.

Nu har jag varit iväg tre dagar i Bäckhalla vid Simrishamn och tre dagar på Ivön. Två retreater på raken, med lite inslag av pilgrimsvandring. I ärlighetens namn så var vi mer ordentliga i Bäckhalla med stiftets personal som ledde gruppen, vi var väldigt tysta utom vid tidegärdsbönerna. Jag gillar dem. Älskar att sjunga dem, vilket vi dock inte gjorde. Det kan man däremot faktiskt regelbundet göra om man besöker Killans Bönegemenskap som jag härmed gör reklam för.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=35927&ptid=0

På Ivön blev det mer av lägerskola, vi sov hela klassen och församlingspedagogerna i en stor sal på Föreningsgården. En hel del arbete med viktiga funderingar samt handfast matfixning ägnade vi oss åt också såklart. Ett par vandringar, men i stort sett under milen långa. Allt behöver inte vara sådär utmattande som t.ex. pilgrimsleden i Spanien Santiago de Compostela. Vilken jag iofs gärna kan drömma lite om att gå lite på.

Fast sova på liggunderlag ger inte riktigt någon vettig vila. Jag går då omkring på morgonen stel som en gipsad falukorv, som Berit på jobbet brukar säga... Får nog asa med mig en luftmadrass nästa gång...

Liten pilgrimsvandring

På grus på gräs på vindlande vägar

vyer växlande för varje steg

ett ägg och bröd och lite vatten

ett ord att bära på din väg

en kappa hatt och stav

och skor och ryggsäcken på ryggen

är pilgrimsvandrarattribut

men du kan gå en runda som du är

och ändå möta Gud.

Våren har fattat att det är första maj idag. Det är grönt som bara den ute, gräsmattan vildvuxen

och fruktträden blommar. För att vi inte ska falla i trans av lycka har det regnat som bara den hela dagen. Maken och sonen och jag såg Titanic som vi har på dvd. Det var länge sen. Dels sen vi såg film ihop och ännu längre sen vi såg just den filmen. Den är mycket fin. Ju!

Tidigare på dagen var jag i kyrkan. En första maj med kristi himmelsfärd på samma dag, det blir lite underligt. Men den tidiga påsken styr. Sen såg jag på TV den lilla söta men vemodiga filmen om Elina. Hur hon som kränks får upprättelse. Det är väl att det sker i tid ibland.

Hu för familjen i Österrike som levat i källaren i förnedring så många år. Jag vill helst inte höra. Det har varit många liknande tragedier på senaste tiden, tycker jag. Var rädda om er och medmänniskorna. Lär känna grannarna. Kan det hjälpa? Att få insyn i varandras familjeliv, de flesta har väl lite dammråttor i hörnen och svarta får i släkten, men de riktigt sorgliga sakerna är ju de där hemliga slutna familjerna som ingen har nån insyn i.

Imorgon blir en skön dag. Det har jag förhoppningar på. Jag ska till Arken och handla en sak till en som fyller år snart. Annars? Jo jag har köpt ett fint grönt tak till min hammock. Så den är beredd på att flyttas ut från altanen till uteplatsen snart! Hurra! Sommarn kommer!

"Jesus, var nära de bortglömda. Du har redan varit där och ropat med dem, Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Inte ens i dödsriket går jag ensam. Så svårt det är att förstå!"

Läs även andra bloggares åsikter om Apostlahästar, pilgrim, Österrike