Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten
och han nynnar en sång som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler. SvPs 606
Ibland behöver vi bli mer burna än annars, ibland är vi starkare och orkar bära. Så har det räknats ut att mänskligheten har resurser att hjälpa varandra om vi bara öppnar dörrarna och släpper in. Det är så enkelt som så. Låt dig bäras idag om du behöver det. Vila och grubbla inte. Tiden arbetar för dig.
Jag skriver ofta om det jag tänker på i mina poesisidor. kika gärna där ibland. Häromdagen kunde jag glädjas åt att vägen till min framtid verkar öppna sig, frågetecknen blir färre och vägen rätar ut sig. Det är inte alltid så för oss. Ibland är vägen slingrig och nästan inte synlig, mörkret lägger sig över stigen och bara i blixtskenet då och då ser vi klart. Åskan slår och skrämmer oss och regnet som faller gör kinderna våta. Då ska vi komma ihåg att det snart kommer morgnar som är klara, solen lyser och världen verkar nytvättad och ren. Gräset är mjukt. Fram till dess får vi bli burna av honom, som känner var rot och var grop och var sten.
I hans plan finns en väg för dig.
"Gud, var mig nära denna veckan, så nära inpå terminsavslutningen. Mina vänner är på väg ut i sina egna liv och jag i mitt, och ändå hör vi ihop, som brödet som är bakat av många sädeskorn, när det delas ger det liv. Låt oss bära och bli burna efter den kraft som vi har idag. Amen."
Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, framtid
1 kommentar:
Tack!
Det värmde, och jag behövde det.
Kram
Skicka en kommentar