Gullholmen nästa!

Idag gär jag min sista dag i Höör. Det har varit en underbar tid, tack kära M som orkat prata med mig varje sekund i nästan fyra veckor!!! Tack alla arbetskamrater för trevlig samvaro, tack alla ni, som jag fick besöka i era hem! Det har varit en god tid.

I eftermiddag reser Rabarberna mot Orust och Gullholmen. Vi ska öva hela lördagen och sjunga i helgsmålsbön i kyrkan. Det blir denna sommarens semestertur, om jag gissar rätt. Tyvärr behöver jag resa ner redan på söndagen. Men en kortsemester är också en semester. Jag har med mig lite dikter att tala över, har inte bestämt än vad jag ska säga. Ni har utrymme för förslag i kommentarrutorna.

"Gud, var med alla som kör på de stora vägarna i sommar. Var med mig när jag kör så att jag inte skadar någon annan eller mig själv. Ta hand om alla vilsna som söker efter sitt mål, sin mening. Semestertider kan vara väldigt svåra, Gud. Var med oss alla."

Här är dikterna:

Pussel

När jag lyfte ut den sista biten
vände på den lite
och lade den tillbaka
på ett annat sätt
slutade ytan bubbla sig

livspusslet blev skönt att beröra

mitt pussel har ingen ram
bitarna i kanten sträcker ut sina tentakler
och söker
DIG

här och var hänger vi vid varandra
vi som betyder något
för mig

som ett pussel liknar verkligheten
liknar jag den
som ÄR
med alla färgskiftningar
som livet bjuder.

sjung mig

sjung mig stillsamt bara
var mig varsamt nära
lek mig väna lekar
lär mig höra lite då

res mig sakta räta
led mig tursamt vandra
håll mig mjuka tårar
låt mig gråta lite så

blås din sträng av såpa
bubbla upp mot himlen
andas upp och sväva
glittra gläns i solen

sjung mig stillsamt
lär mig höra
lär mig höra

Kanske finns det ett annat ord än Gud
för dig
men mjuka händer är verkligen mjuka

Gud har mjuka händer

Gud har vakna ögon
som ett nyfött litet barn
ser med dagsfrisk öppen blick

Gud har mjuka händer
som en åldrad kvinnas smeker
dig i nattens djupa dal

Gud har gammelmorfars röst
som darrigt sjunger till din tröst
dig till sömns i stjärnesal

Gud har starka fötter
spåren sköljts av havets vågor
spåren av den väg ni gick

vägen genom livet
genom nattens mörker
genom öde marker

vägen hem.

i ögonens rop

ja, du läste rätt

i de stumma ögonens rop

du läste rätt

att hon är din syster

ja, du läste rätt

på den kutige mannens rygg

du läste rätt

att han är din bror

kärleken som bor

hos människorna växer

när du sträcker ut din arm

för att hjälpa

kärleken i dig själv

tar också form och växer

när du är nära lidandet

för att hjälpa

så enkelt är det möte

som sker mellan dig och gud

att han välsignar dig

i detta ögonblick

att gud tar på sig din skam

reser upp dig från din bädd

och ber dig gå

så gå i guds frid

och lev ditt liv

rakryggad och fri

nära nära nära

Har du en blogg? Coolt, morsan!

Sonen 15 och jag köpte falafel igår, i hålet i väggen som kallas Lundafalafel. Då gjorde vi det. Spottade på stan!

Vi fick syn på en som jag trodde jag kände igen från Fäladsgårdens fritids. Jag är ju dum på kändisar! Det var Robin ifrån Robins.

Tänk, sa sonen, att man kan ägna sig åt spotting i Lund!

Sen satt vi vid stadshallen och åt upp våra rullar med gröna falafel i. De var goda.

Efter att ha handlat byxor åt världens smalaste 181-cms-kille åkte vi hem. Då påminde han mig om vår fina spottingträff. (kan det heta så) Och jag sa att det nästan hade platsat på min blogg.
Det var då han fällde rubrikens kommentar. Det gjorde han bara för att göra mig glad, det är jag säker på. Vilken Grabb!

Nu måste jag rusa till busen!
ha det livat och glatt!

Hej!

"Hej Gud. Det blåser väldigt mycket idag. Undrar varför. Hejdå!"

Slemmigt!

Vad är det för skillnad på en snigel och en BMW?
På snigeln sitter slemmet på utsidan.

Jag blir så glad när jag kommer ihåg en rolig historia, det är så sällan! Men mördarsniglarna och jag är inte överens om deras livsvillkor. Så jag har en hatkampanj mot dem. Detta vädret gör saken värre, mycket regn och mörker ger mer sniglar i gräsmattan. Elände!

D och jag har ÄNTLIGEN hittat fina byxor till hans konfirmation. Svarta linnebyxor storlek 29/32. Tillhörande vit slimmad kortärmad skjorta och en blommig slips i svart och grått. Han är nöjd. Jag med!!!!!!!!!!!!

Nu ska han märka sina kläder. Jag får nog märka lite också om jag gissar rätt. Det är det sista av mina barn som ska på konfaläger. Hurra, hurra! Så göra vi när vi märker våra kläder, märker våra kläder, märker våra kläder... Lägg märke till den käcka anpassningen av midsommarvisan!

Nu ska jag attackera mina skräphögar på övervåningen, jag har tappat bort mitt gymnasiebetyg. Jag vet att jag lade det där nånstans... för ett halvår sen. Jag var fiffig och lade papper färdigkopierade i ett kuvert och så pillade jag ner betyget där också men jag har glömt varför. Sen lade jag det på ett säkert ställe. Fullständigt helsäkert. Suck. Vet ni hur mycket papper jag har sorterat den senaste tiden? Det måste vara ungefär som på skattekontoret inför årsskiftet! Har ni söktips?

Kanske kan sonen och jag njuta av en lugn afton, maken jobbar länge tack vare försäkringskassans tandvårdsreform men han lät glad på telefonen för de hade nog levererat programmet till sist. Tårta avnjöts. Vi kan göra popcorn eller plättar hemma. Det blir inget lätt val. Och se på Foyle och Sam som löser alla gåtorna med ett leende. Toppenafton!

Ha det gott alla vänner!
Åsa

"Gud om jag inte var så slarvig skulle jag nog vara lättare att umgås med. Men jag får visst ta mig som jag är. Det gör ju du. Tack och lov!"

olika referensramar

Hej. Jag ska skriva nåt krångligt här, för att det är nåt jag har funderat över på sista tiden. Det är inte jag som mår dåligt den här gången, men ingen av oss går säker, det vet jag också om. Nu ska ni veta att jag är sjuksköterska och har haft många år på mig att sta ställning i detta som jag skriver om, så om det verkar jätteläskigt så läs inte eller bry er inte, men om ni också känner nån som det berör så ta till er det ni vill, eller skriv en kommentar om varför jag har rätt eller fel. För jag kanske missar nån viktig ståndpunkt! Det händer.


Vi har olika referensramar. Det som är självklart för den ena behöver inte vara självklart för den andre, och det som var naturligt för mig förut behöver jag inte alls kännas vid numera. Saker beror på så mycket.

Det är såklart därför som vi blir oroliga av så olika saker. Jag blir orolig av sånt som du rycker på axlarna åt, och han eller hon blir oroliga för sånt som jag klarar av utan att baxna.

Cancerskräcken har jag jobbat nära i 25 år, och jag har sett alla sorters reaktioner i samband med den. Den reaktion som sårar mest är avståndstagandet. Men så vanligt, så vanligt. När det enda viktiga att göra är att vara nära den som går i livet med cancern i närheten, att tala om att jag tänker på dig, jag finns här, vill du berätta hur du har det?

Cancer botas oftast numera. Men ändå får den som får beskedet alltid ägna stort arbete åt att göra upp inom sig med livet och döden. Många som har pressade liv stänger dörren om och försöker låtsas som ingenting. De talar inte ens med sina närmaste om sjukdomen. Det kan de inte rå för. Det är starka skyddsmekanismer som sätter in. Men förr eller senare kommer det fram, och i spåren följer vännernas chock, rädsla och utanförskap.

Om de bara håller ut i vänskapen och väntar in alla kaoskänslorna så kan de oftast så småningom tala om det som har hänt.
"När jag fick höra om vad du gått igenom kände jag
rädsla
besvikelse
ilska
sorg
skräck
...
och jag förstår att du har haft en jobbig tid. Jag önskar att jag fanns där för dig då. Nu är jag här, vill du prata så lyssnar jag. Mest av allt är jag orolig över att förlora dig, min vän."

Det vore väl skönt om vi var så raka med varann.

Men jag förstår att det inte är så lätt. Jag har egna rädslor som hindrar mig från att vara rak med mina vänner i vissa lägen.

Jag tror att vi behöver göra upp inom oss med alla gömda konstigheter, hemligheter som man inte vågar visa för andra. För var knut vi löser upp står vi stadigare och ser en bild i spegeln av en mognare människa. Kanske gör det också det lättare att våga stå inför vår Herre på domens dag, om det nu blir en sån, folk tror visst lite olika om det med... att vi har försökt lösa våra knutar och leva så öppet och ärligt som möjligt. Och inte döma varandra, det räcker så bra med att var och en tar hand om sina egna knutar. Vem vet vad den andra har med sig i bagaget?

Så här kan det ju vara:

Sköldpaddan skrattar

sköldpaddan skrattar

visst, men på sitt eget vis;

otroligt långsamt

Vänta in sköldpaddans tempo och du ska se att du kan förstå hur den tänker... Eller kanske inte?

"Du som vandrat i dödsskuggans dal, med dig fruktar jag intet ont, för du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg."

En söndag som vilken söndag som helst...

Vad du är söt min kära lilla... Idag fick jag en kram sådär bara helt utan att be om det, av den som jag gillar, gillar allra mest. Kom genast att tänka på barndomens visor.

Har ni också Gullan Bornemark i barndoms-öronen? Jag kunde alla hennes låtar utantill så bra att jag redan vid första tonen av introt kunde vara beredd på rätt ord och rätt ton. Den andre favoriten i musikväg var Bertil Hallin, han som tonsatt Faraos dotter och en hel hoper andra bibelvisor. Honom har jag träffat för ett tag sen. Vi skulle göra sånger ihop- jag text och han musik. Det är inte så alldeles enkelt, det behöver smältas ihop ett tag och så bytas nån ton eller textgnutta här och där. Men roligt har vi! Det blir nog inte så många med den här farten. Har ni förslag på saker som vi borde skriva om så tipsa mig gärna nedan! En fin vaggvisa kommer med all säkerhet inom kort.

I trädgården står de sista resterna av midsommarstångsfägringen, och huset känns ännu något så när städat. En njutning! Jag sorterar pappershögar, inget favoritnöje, precis, men alltid skönt när man vänt igenom dem och åtgärdat det mest högprioriterade. Och kastat minst en tredjedel av pappersmängden! Den här fina pallen och blommorna såg jag en gång i Arild. Dit kan man åka och gå omkring och njuta, fa av hamnen och båtarna!

men ikväll, då ni!

då ska dotern predika första gången

jaja, hon har hållit andakter förr, så jag vet att hon kan men jag och fadern ska sitta i bänk och känna oss stolta prick kl 19

Annars? Idag reste K till Öland. Hon blir borta nio dagar. När hon kommer hem har D rest till Blekinge. EN splittrad syskonskara. Fast M ska jobba lite som vaktmästare i St Hans i sommar. Där kan ni kolla om hon rattar ljudet rätt på söndagarna. Och S ska flytta grejer på scen i juli/ augusti på Drottningsholmsteatern. Ni som frekventerar denna kan hälsa henne från mig.

Sommarens bästa vila är väl egentligen att ta det lungt och ha det kravlöst. Det går hemma också om man koncentrerar sig. Därför ska vi göra det. Koncentrera semestern till en och annan helg i lugn och ro. Ni vänner som inte hör av oss, vi vilar. Det är livsnödvändigt. Maken och jag tar det nog lugnt mellan arbetsinsatserna. Vi orkar och hinner inte med några stora projekt. Hoppas det blir lite sol ibland.

Imorgon börjar sista veckan på praktiken i Höör. Sen blir det Malmö! Hej och hå!

" Var med alla oss som inte kommer iväg på nån jättesemester, hjälp oss att njuta alldeles nog av vår vanliga svenska sommar! "

Midsommar!

Glad midsommar!

En blogg består väl i en människas tankar, min blogg i mina. Då är det kanske underligt att hänvisa till andras tankar, men jag njuter så av att vakna till "tankar för dagen"
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=1165
Annika Borg talar på midsommar aftonens morgon och det får ni ju inte missa.

Midsommarhelgen är Johannes Döparens tid. Det talas ibland om att "leva i sitt dop". Jag tror att det betyder att jag varje dag försöker leva så sant och riktigt som möjligt, så nära mitt jag och min tro som möjligt, att jag inte låtsas mig bättre än jag är, för det fyller ingen funktion. Precis sådan jag är, med mina brister men också med mina förmågor står jag dagligen inför Jesu ansikte och ber honom om att komma till användning. Då minns jag det dop jag är döpt i, och kan fortsätta leva i tacksamhet över nåden att Gud förlåter alla mina brister och ser bort från dem. Han fyller mig med kraft. I glädje över detta kan jag få gå ut i min värld en dag till. I dag är den dagen midsommarafton.

Jag har nu varit lejonparten av min tid i Höörs församling. Som så ofta när man är ny på ett ställe så känns det spännande att föreställa sig att man jobbar där. Man ser inte bristerna så tydligt, utan försöker föreställa sig att man var en i teamet, även om man nu bara praktiserar. Idag tänker jag att: Höör, ja där skulle jag allt kunna jobba! Jag har varit på lite grupper, lyssnat på en hel del telefonsamtal, varit på en del hembesök och några möten. Rantat runt på bank och vårdcentral för att hitta rätt person för att hjälpa folk som inte klarar det själva. Och så pratat med och lyssnat på handledaren som har 30 år i yrket.

Om en vecka sådär ska jag börja i Malmö. Stadsmissionen. Jag tror att det blir helt annorlunda.




Igår var det Nordiska ungdomsorkesterns första kammarkoncert. Ett blandat och fint program, med klassiker som Bach och Mozart, Bizet och LELarsson, men också ovanligare musik. En duktig tjej spelade ett eteriskt kinesiskt stycke, t.ex. Min dotter S spelar första fiol och skötte det bra. Jag är stolt! Vill ni höra mer musik så framträder de med hela symfoniorkestern ett par gånger och med den mindre kammarorkestern någon gång: http://www.lund.se/templates/calendar____29349.aspx

Talade också lite med min dotter M som tänker sig att flytta till Göteborg i höst för att fortsätta sina teologiska studier. Hon har ännu inte fått något rum, det har blivit något missförstånd i datahanteringen av ansökan, tror jag. Jag har inte heller något ännu. Kanske kommer den perfekta tvåan nerdimpande. Någonstans i närheten av Bräcke... Vi oroar oss inte ännu, man har väl tillgång till ett tält! Fast visst är det fräscht att ha dusch och wc inom räckhåll! Vi får väl ställa tältet under en gatlykta så att vi kan läsa läxor! Dotter M gör sin grupp-praktik i stiftet, och har idag varit med framme en hel begravning, inte gjort så mycket, men läst nån bön, sa hon. Hon är för kort för alban, utan fick ha röklin på sig. På söndag kväll ska hon predika.

Dotter K är i full gång med sina konfirmander. Hon hämtar musik hemma och ägnar mycket tid åt planering. Hon är musikansvarig för lägret tillsammans med en kille. Jag är så imponerad av mina döttrar. Tur att sonen låter dagarna gå i stilla sommarlovstempo. Så att det märks att skolan är slut. Fast nu ska jag snart väcka honom och låta honom dra igång en diskbänksrensing!

Här är en liten hundraording som jag skrev för två år sen. Den kan nog gälla idag med.

Jädra midsommar!

Nu har vi städat oss svettiga och gästerna kommer snart, humlorna surrar kring fötterna och midsommarstången lutar. Vem vet var detta slutar. Glasen är udda och silvret är svart, det blir ingen stämning, det känner jag på mig och nog flockas molnen på himlen! Det blir säkert regn som vanligt! Då kommer de glada gästernas skara med midsommarklädda små barn och med gubbar och nubbar och gräslök och sill. En tårta därtill. Och solen den skiner och leenden blänker och vet ni jag tänker: Det vänder nog inte mot mörkare tider! Den härliga sommarn har kommit igen! Hurra för midsommaren!


"Tack för sommar och sol, för midsommaryra och blomsterkrans, för vänner och glädje och dans! Tack för vila och ensamhet, regn och tid för eftertanke!"


Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, koncert, praktik

OK

Du är helt Okey, fanns det en låt, om ni minns.
Jag reste till Södra Hoka härmodagen, och hade då sonens ryggsäck med mig. Utanpå denna hade jag spänt min fars gåva, ett ok. En tvärslå att lägga på axlarna och från var axel utgår kedja och krokar för att kunna hänga två hinkar fulla med vatten på. Det är från tiden innan kranen och vattenslöseriet.

Man kan tala mycket omkring ett ok. Om vatten, arbete, solidaritet, världen, liv, ande, korset, och om verktyg för att underlätta arbetet. Så jag tyckte det kunde vara ett fiffigt åskådningsmaterial för en träff mellan blivande präster, kantorer, församlingspedagoger och diakoner. Vi hade fem intensiva och härliga dagar, och på den tredje dagen visste jag plötsligt vad alla 30 hette. Den mänskliga hjärnan är otrolig. Och jag fick glädje av att ha krånglat med mig min rassliga grej.

Fick också besök där uppe av ett par kära väninnor. Det är gott när världarna flyter samman lite. Den känner den och den känner den. Så hör vi ihop mer än vi tror.

En del att bekymra sig över finns det, en god vän har fått ett styre i magen, det är farligare än man ofta tror. Jag hoppas att den här tiden inte ger några men i framtiden. En annan har fått arbeta i grannskapets kaos där 6 lägenheter brunnit upp. En och annan har ekonomiska bekymmer och någon har relationssvårigheter. Så är det när vi har vänner, att vi bryr oss om. Det är viktigt att bli berörd för att kunna dela vänskapen fullt ut. Då kan ett ok vara möjligheten att bära genom förbön.

"Gud, jag ber dig, var nära var och en idag, som jag tyst nämner vid namn."

Höör I come!

Staden Höörs stavning som tidigare var med ett "ö" lär ha kommit sig av att man förr kunde skriva brev till personer i sin egen stad med gatuadressen och så "Härstädes", eller "Här". Då kom många brev fel och hamnade inte i Luleå eller Västerås, utan i den lilla hålan Hör. Höör har vuxit till sig, har rätt mycket folk och några affärer, ett kultushus, bevars, samt stiftsgården Åkersberg. En lagom stor ort, tycker många som flyttar dit. Inte minst för att pågatågen stannar ofta här.

Jag praktiserar tillsammans med församlingens ena diakon, och tänker lära mig allt hon kan. Idag är andra dagen, vi ska nog runt och se på hennes område idag, om jag minns det rätt. Det är härligt med skärpta, rara och omsorgsfulla människor. Synd att hon ska gå i pension till våren- en del blir pensionsgamla alldeles för tidigt i livet!

Vi hade ett intressant möte med några andra kyrkoråd igår. Ett bra samtal med trådar som för oss vidare. Det är svårt när många ska treva sig fram lite försiktigt, men när vi förstod hur eniga vi var så tog många bladet från munnen och kunde sträcka sig rätt långt. Otroligt!

Det är skolavslutningar i Lund den här veckan. Jag publicerar här en fin bild på sonen i fjärde klass, framför allt beroende på den fina solen bakom honom. Humlorna kommer sig av att skolans namn var Humleboskolan. Man hade alla avslutningar i matsalen, aldrig i kyrkan. Det var jättefina och roliga avslutningar. Numera går han i åttan och är 181 cm lång. Tiden gör en del med oss människor! Tonåringarna har en massa studentuppvaktningar att sköta, det finns ett stort antal gymnasier i vår stad, och de känner också en del ungdomar i Malmö. Så det blir ingen middag hemma den här veckan... Traditionerna växlar har jag förstått, här går alla på alla bekanstas studentfester. Vi hade 150 gäster första gången och "bara" 120 andra- men så gick Sara i gymnasiet i Malmö, så hennes skolkompisar kom inte till oss i Lund. Kycklingfilé och sallad och så... Kladdkaka är ett oslagbart koncept!

Fortsatt sol och vackert väder även idag. Sydsvenskan hotar med moln och svalare framöver i veckan, jag kan inte säga just att jag sörjer. Min gräsmatta kommer gråta glädjetårar när regnet kommer. Och ändå- njuter av sommardagarna vi har just nu. En timme i hammocken. Underbart!

"Din klara sol går åter opp. Jag tackar dig, min Gud. med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud."

GRÖN SÖNDAG

Solen lyser upp morgonen och stillhet råder i trädgården. Den tredje söndagen efter trefaldighet bär med sig berättelsen om två bröder, en som går och en som stannar. Den ger mig en längtande förälder och en svår konflikt. Svartsjuka och kärlek.

Jag tror att det är viktigt för personlighetens utveckling vilken plats man har i en syskonskara. Om man är ensambarn eller har lärt sig anpassning som mellanbarnen. Om man får bana väg och vara ordningsman som den äldsta, eller kan slippa lite ansvar och utveckla andra förmågor som den yngsta. Allt säger det inte, men man går nog inte opåverkad ut i livet.

Själv är jag äldst av 4. Jag tog på mig stort ansvar för min egen person mycket tidigt, tillbringade många år på skolhem från sex års ålder. Jag kör nog omedvetet över folk ibland. Men har vissa välutvecklade förmågor som är bra också. Som... tja, jag kom inte på nåt nu på morgonen.

Ola Salo är yngst i sin syskonskara. En sån där konstnärssjäl som gått sin egen väg. Var finns du själv i din syskonskara? Tror du att det har påverkat dig? Hur?

Som vuxna har jag och syskonen ofta svårt att inte falla tillbaka i våra roller. Det är så märkligt att vi inte kommer ur det när vi ses. Möjligen stör det oss allt mindre, vi ler lite åt det. Och känner igen oss i filmen Masjävlar som lyfter fram de där svåra underströmmarna av skuldbeläggande, försvar, fångenskap och utbrytningsförsök.

På slutet sägs om en av personerna i filmen: Det är ju bara att säga som det var, hon var ju så JOBBIG! Jag älskade henne.

Vi kan faktiskt älska varandra trots olikheter, vi människor. Ibland till och med se dem som vår gemensamma styrka. När bröder försonar sig med varandra och deras egenheter och förstår att kärleken räcker för dem båda så kan livet gå vidare. Det är det som livet går ut på, att gå en bit på vägen tillsammans ibland.

Bilden är fotograferad på mammas vägg, där finns mormor som fostrade 16 barn, jag och mina syskon, min mamma och hennes äldsta barnbarn, min dotter Marta. Viktiga för mig.

Jag har alltid älskat psalm 161, den om den heliga Anden som talar på så många olika sätt.
I vers fyra heter det:

"Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra."

Läs även andra bloggares åsikter om syskon

Jag är en dålig människa.

Host, host. Nu har jag hostat sönder flera nätter i rad. Blir allt tröttare. Kanske har det också med att göra att detta är den första helg sen påsk sominte var inbokad med något. Förutom imorgon eftermiddag, då, för då ska vårt kyrkoråd samtala med några andra kyrkoråd om framtiden, men jag har avböjt planerandet och hoppas att det går i hamn utan mitt totala engagemang.

För det är utmattande att hosta och sova dåligt. Det är så sällan jag lider av min astma. Så egentligen är jag en lyckligt lottad person, jag behöver bara akta mig för att springa eller cykla fort i minusgrader, och så ska jag inte bli förkyld. För det sätter sig ofelbart i lungorna. Så imorse tänkte jag att Nu får jag försöka få tag på en doktor fast det är lördag, jag måste ha tag i lite rejält stark hostmedicin, mina astmainhalationer räcker inte, jag inhalerar kortison i stora doser och Bricanyl tills fingrarna darrar. Tror ni inte att jag då hittade en nästan ny flaska i skåpet! Var var den igår??? Pris ske Gud! Det är så skönt att sova på soffan när barnen ser på The Phantom of the Opera, och jag hostar inte så att lungmembarnet svider.

Jag hade ambitioner för den här helgen. De smög sig. Det behövdes kanske lite vila. Men ambitionerna har i alla fall fått lite i gapet, de hungriga vargarna vill gärna ha något var dag. Jag köpte en stegräknare när jag följde med maken på shortsinköpsrunda. Så nu ska vi se till att jag går några fler steg var dag. Fast idag är det inte så många, hittills på ett par timmar 670 steg. Täknar med att komma upp i ett par tusen, det är väl en knapp fjärdedel av vad man behöver? Ge mig gärna råd, ni som vet. Men jag tar själv ansvar för mina hostiga dagar, det blir inga långa rundor då, bara så ni vet.

Idag går kompisarna på Församlingspedagogutbildningnen i Jämshög ut efter sitt sista intensiva år. De har varit enomt duktiga och utvecklats till goda ledare och pedagoger. Jag vet för de har haft en del lektioner tillsammans med oss. Lycka till i livet, Micke, Lotta, Mia och A.Li! Samt alla halvfartingar från hela landet som jag inte känner lika väl. Det hade varit kul att orka kika på deras sändningsmässa och deras stlothet och glädje. Jag hoppas få direktrapporter av andra som var där.

Solen gassar. Hammocken kallar. Farväl!

"Kom till mig, alla ni som är betungade, jag ska ge er ro."

Läs även andra bloggares åsikter om hosta, församlingspedagog

6e juni svenska flaggans dag

Det var en stillsamt högtidlig känsla i Lund imorse. Inga människor ute, varmt och skönt och tyst.

Jag hade spanat in domkyrkans program i datorn och sett att mässan skulle gå av stapeln som vanligt kl 08.00, och då jag var vaken cyklade jag dit. Det gjorde också två män, och vi drog var och en i dörrarna med samma nedslående upptäckt, låst! Så i satt en halvtimme på en bänk utanför och samtalade om livet, kyrkan, Schartau (statyn framför oss...) och Luther, pilgrimsseglingen som ska gå av stapeln den 16e mellan Råå och Ven. Jan som håller i detta tillsammans med Anna A m fl sa att det är en särskild upplevelse att få lyfta fram tåg och knopar, segel och slag eller vad det nu heter i relation till bibelns texter. Om nån vill resa med i sin jolle så kan jag förmedla kontakt... Det har en mässa vid framkomsten i Vens lilla hamn vid gamla kyrkan.

Efter en liten bön skildes vi och fick sålunda med oss något av dagen, trots att dörrarna var stängda och biskopen uppenbarligen gjorde annat denna nationaldagens morgon.


I eftermiddag blir det konsert med musikskolans körer i Stadshallen. Sonen ska delta med sina baskompisar, han har sträcks upp sig i svarta byxor, vit skjorta och röd slips. Samt sandaler!

Vi hade avslutning med mycket skratt och inte så lite gråt i Jämshögs kyrka i förrgår. Jag är så tacksam över det här halvårets kurs, det har varit en tid fylld av upplevelser, och vi har inte pratat väder och vind, utna viktiga saker mest hela tiden. Fint att se nya människor fördas som fjärilar ur puppor, när tankar mognar och modet får ta plats. Ibland märks verkligen att dett finns tyngd i uttrycket "Sanningen ska göra er fria". Och av Guds nåd har jag också fått vara med som en liten barnmorska vid ett par av dessa "förlossningar". I båt-termer uttalat snarare fått kapa en tross eller två. Släppt båten loss. Det är en fröjd att få vinka av skeppet som seglar mot sin horisont med fyllda segel, vind i aktern och Gud i hågen.

För egen del gjorde jag debut som praktikant i Höörs församling igår, hände på diakonen hela dagen och fick prova på andakt på hemmet och samtal med en kvinna i hennes hem. Det ska nog bli mycket trivsamt.

Idag känns det ändå skönt att kunna börja packa upp, kolla mail, möblera på altanen och starta grillen. Livet är en fest! Idag.

"Tack för nya och gamla vänner. Tack för sol och samvaro. Tack för sömn och ny energi. Tack för barnen."

Läs även andra bloggares åsikter om skolavslutning