GRÖN SÖNDAG

Solen lyser upp morgonen och stillhet råder i trädgården. Den tredje söndagen efter trefaldighet bär med sig berättelsen om två bröder, en som går och en som stannar. Den ger mig en längtande förälder och en svår konflikt. Svartsjuka och kärlek.

Jag tror att det är viktigt för personlighetens utveckling vilken plats man har i en syskonskara. Om man är ensambarn eller har lärt sig anpassning som mellanbarnen. Om man får bana väg och vara ordningsman som den äldsta, eller kan slippa lite ansvar och utveckla andra förmågor som den yngsta. Allt säger det inte, men man går nog inte opåverkad ut i livet.

Själv är jag äldst av 4. Jag tog på mig stort ansvar för min egen person mycket tidigt, tillbringade många år på skolhem från sex års ålder. Jag kör nog omedvetet över folk ibland. Men har vissa välutvecklade förmågor som är bra också. Som... tja, jag kom inte på nåt nu på morgonen.

Ola Salo är yngst i sin syskonskara. En sån där konstnärssjäl som gått sin egen väg. Var finns du själv i din syskonskara? Tror du att det har påverkat dig? Hur?

Som vuxna har jag och syskonen ofta svårt att inte falla tillbaka i våra roller. Det är så märkligt att vi inte kommer ur det när vi ses. Möjligen stör det oss allt mindre, vi ler lite åt det. Och känner igen oss i filmen Masjävlar som lyfter fram de där svåra underströmmarna av skuldbeläggande, försvar, fångenskap och utbrytningsförsök.

På slutet sägs om en av personerna i filmen: Det är ju bara att säga som det var, hon var ju så JOBBIG! Jag älskade henne.

Vi kan faktiskt älska varandra trots olikheter, vi människor. Ibland till och med se dem som vår gemensamma styrka. När bröder försonar sig med varandra och deras egenheter och förstår att kärleken räcker för dem båda så kan livet gå vidare. Det är det som livet går ut på, att gå en bit på vägen tillsammans ibland.

Bilden är fotograferad på mammas vägg, där finns mormor som fostrade 16 barn, jag och mina syskon, min mamma och hennes äldsta barnbarn, min dotter Marta. Viktiga för mig.

Jag har alltid älskat psalm 161, den om den heliga Anden som talar på så många olika sätt.
I vers fyra heter det:

"Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra."

Läs även andra bloggares åsikter om syskon