Gullholmen nästa!

Idag gär jag min sista dag i Höör. Det har varit en underbar tid, tack kära M som orkat prata med mig varje sekund i nästan fyra veckor!!! Tack alla arbetskamrater för trevlig samvaro, tack alla ni, som jag fick besöka i era hem! Det har varit en god tid.

I eftermiddag reser Rabarberna mot Orust och Gullholmen. Vi ska öva hela lördagen och sjunga i helgsmålsbön i kyrkan. Det blir denna sommarens semestertur, om jag gissar rätt. Tyvärr behöver jag resa ner redan på söndagen. Men en kortsemester är också en semester. Jag har med mig lite dikter att tala över, har inte bestämt än vad jag ska säga. Ni har utrymme för förslag i kommentarrutorna.

"Gud, var med alla som kör på de stora vägarna i sommar. Var med mig när jag kör så att jag inte skadar någon annan eller mig själv. Ta hand om alla vilsna som söker efter sitt mål, sin mening. Semestertider kan vara väldigt svåra, Gud. Var med oss alla."

Här är dikterna:

Pussel

När jag lyfte ut den sista biten
vände på den lite
och lade den tillbaka
på ett annat sätt
slutade ytan bubbla sig

livspusslet blev skönt att beröra

mitt pussel har ingen ram
bitarna i kanten sträcker ut sina tentakler
och söker
DIG

här och var hänger vi vid varandra
vi som betyder något
för mig

som ett pussel liknar verkligheten
liknar jag den
som ÄR
med alla färgskiftningar
som livet bjuder.

sjung mig

sjung mig stillsamt bara
var mig varsamt nära
lek mig väna lekar
lär mig höra lite då

res mig sakta räta
led mig tursamt vandra
håll mig mjuka tårar
låt mig gråta lite så

blås din sträng av såpa
bubbla upp mot himlen
andas upp och sväva
glittra gläns i solen

sjung mig stillsamt
lär mig höra
lär mig höra

Kanske finns det ett annat ord än Gud
för dig
men mjuka händer är verkligen mjuka

Gud har mjuka händer

Gud har vakna ögon
som ett nyfött litet barn
ser med dagsfrisk öppen blick

Gud har mjuka händer
som en åldrad kvinnas smeker
dig i nattens djupa dal

Gud har gammelmorfars röst
som darrigt sjunger till din tröst
dig till sömns i stjärnesal

Gud har starka fötter
spåren sköljts av havets vågor
spåren av den väg ni gick

vägen genom livet
genom nattens mörker
genom öde marker

vägen hem.

i ögonens rop

ja, du läste rätt

i de stumma ögonens rop

du läste rätt

att hon är din syster

ja, du läste rätt

på den kutige mannens rygg

du läste rätt

att han är din bror

kärleken som bor

hos människorna växer

när du sträcker ut din arm

för att hjälpa

kärleken i dig själv

tar också form och växer

när du är nära lidandet

för att hjälpa

så enkelt är det möte

som sker mellan dig och gud

att han välsignar dig

i detta ögonblick

att gud tar på sig din skam

reser upp dig från din bädd

och ber dig gå

så gå i guds frid

och lev ditt liv

rakryggad och fri

nära nära nära