Jag är en dålig människa.

Host, host. Nu har jag hostat sönder flera nätter i rad. Blir allt tröttare. Kanske har det också med att göra att detta är den första helg sen påsk sominte var inbokad med något. Förutom imorgon eftermiddag, då, för då ska vårt kyrkoråd samtala med några andra kyrkoråd om framtiden, men jag har avböjt planerandet och hoppas att det går i hamn utan mitt totala engagemang.

För det är utmattande att hosta och sova dåligt. Det är så sällan jag lider av min astma. Så egentligen är jag en lyckligt lottad person, jag behöver bara akta mig för att springa eller cykla fort i minusgrader, och så ska jag inte bli förkyld. För det sätter sig ofelbart i lungorna. Så imorse tänkte jag att Nu får jag försöka få tag på en doktor fast det är lördag, jag måste ha tag i lite rejält stark hostmedicin, mina astmainhalationer räcker inte, jag inhalerar kortison i stora doser och Bricanyl tills fingrarna darrar. Tror ni inte att jag då hittade en nästan ny flaska i skåpet! Var var den igår??? Pris ske Gud! Det är så skönt att sova på soffan när barnen ser på The Phantom of the Opera, och jag hostar inte så att lungmembarnet svider.

Jag hade ambitioner för den här helgen. De smög sig. Det behövdes kanske lite vila. Men ambitionerna har i alla fall fått lite i gapet, de hungriga vargarna vill gärna ha något var dag. Jag köpte en stegräknare när jag följde med maken på shortsinköpsrunda. Så nu ska vi se till att jag går några fler steg var dag. Fast idag är det inte så många, hittills på ett par timmar 670 steg. Täknar med att komma upp i ett par tusen, det är väl en knapp fjärdedel av vad man behöver? Ge mig gärna råd, ni som vet. Men jag tar själv ansvar för mina hostiga dagar, det blir inga långa rundor då, bara så ni vet.

Idag går kompisarna på Församlingspedagogutbildningnen i Jämshög ut efter sitt sista intensiva år. De har varit enomt duktiga och utvecklats till goda ledare och pedagoger. Jag vet för de har haft en del lektioner tillsammans med oss. Lycka till i livet, Micke, Lotta, Mia och A.Li! Samt alla halvfartingar från hela landet som jag inte känner lika väl. Det hade varit kul att orka kika på deras sändningsmässa och deras stlothet och glädje. Jag hoppas få direktrapporter av andra som var där.

Solen gassar. Hammocken kallar. Farväl!

"Kom till mig, alla ni som är betungade, jag ska ge er ro."

Läs även andra bloggares åsikter om hosta, församlingspedagog