Början bör beredas.

Slängde mig på detta.

Typiskt!

lägger in bilden
från Iona som bakgrund till rubriken,

det handlar om min inre trädgård,
den som jag alltid bär med mig,
valv bakom valv

Våren var på väg. Nu är det frost i gräset igen.
Tiden stannar till lite, tystnaden tar plats trots att det är dag.

Det är sportlov kommande vecka. Grannarna packar sina bilar och reser till snön.
Jag gläds åt solen. Det räcker. Tar en runda i närheten. Tänker.

Fick nya vänner de senaste veckorna. Vi berättade mycket för varann. Placerade ut oss på känslokartan. Sökte likheter. Skillnaderna tar längre tid. Vem tycker vi om, vem aktar vi oss för? Det är ett spel som vi inte kommer undan. Revirmarkeringar.

En bloggar så fint. Jag vill dela erfarenheter, spegla mig i orden, i bilderna. Bli djupare ju fler jag närmar mig. Men kanske tappar jag också gamla sätt att kommunicera? Andra samtal som faller bort, andra sajter som får ligga i träda. Men så är det kanske med livet. Man vänder sig inte bara Mot utan också i samma ögonblick Från. Även om man inte vill se det. Några lämnas på vägen.


"Hjälp mig se klart vad jag lämnar när jag vänder mig om. Hjälp mig komma ihåg att inte överge. Jag vill inte drunkna i det nya, påminn mig ofta om min trädgård, min egen utgångspunkt. Låt solen lysa över oss idag."

Läs även andra bloggares åsikter om bön, vänskap