Så fick jag se i Amnestypress som dottern får hem -
fem syskon i Kenya som packat allt och väntar på att Någon ska plocka upp dem. En trygg plats och en egen säng... Jag har det verkligen bra.!
http://www.elct-ned.org/index.php?option=com_content&task=view&id=2060&Itemid=29
I Tanzania fick jag besöka ett barnhem några veckor.
I deras värld kan jag inte så mycket, jag kan ju inte ens språket ordentligt.
Det var skönt att på samma villkor som de andra ägna mig enbart åt blöjbyten och grötmatning.
Men en dag frågade de efter mina synpunkter, en av dem som kunde engelska bättre hjälpte till med samtalet.
Jag sa som jag tyckte att det var ett bra barnhem, de gav barnen det som små barn behöver, närhet, värme, och kärlek. Men turisterna som kommer får komma in i spädbarnssalen och ta upp de små tvåochetthalv-kilosbebisarna och krama dem. De går först bland djuren på farmen och sen kommer de in här med sina smutsiga skor.
OM det var mitt barnhem- fast det är det inte... men OM, så hade jag satt en skylt NO ADMITTANCE på dörren till spädbarnsrummet.
Det kan man inte göra, sa de, turisterna ger pengar till oss, de vill se allt, och de vill hålla de gulliga bebisarna.
Jag vet att ni är artiga och välkomnar alla.
Men om jag var turist och ni sa- dit in kan ni inte få gå, vi är rädda om de minsta, då hade jag tänkt- vilket bra barnhem, de ska få mer pengar. Sen visade jag hur man kunde göra lite grejer att sälja till turisterna, och stämpla de små anteckningsböckerna som ni klär in med kangatyg med ert bankkontonummer så kan de sätta in mer pengar när de kommer hem.
Nästa år när min man kom dit sa de till honom. Dit in får du inte gå, vi är rädda om de minsta. Och på dörren stod det:
NO ADMITTANCE
En tysk präst som var på besök sa till mig- vilket eländigt ställe, vi måste köpa nya saker till dem, det finns inga vällingflaskor och inga leksaker, de har jätetunna tygblöjor med hål i, barnen har inga egna kläder och de bor i ett smutsigt hus, se så fula väggar! Och två-treåringarna väntas sjunga för besökare!
Då sa jag till henne- nu går vi ett varv till:
Här väger de barnen varje vecka. Om de avviker från sin viktkurva görs en utredning direkt. De får kärlek och mat. De lär sig som spädbarn att dricka sin mjölkersättning och välling ur mugg, för det är mer hygiensikt än nappflaska, men de minsta får flaska tills de kan svälja från en mugg.
Så här små barn bryr sig inte om dina och mina kläder eller dina och mina leksaker. De ska hem till sina släktingar när de blivit stora nog att äta själva, att ta för sig av gemensam mat. De ska inte bli tyska eller svenska barn, de ska bli lika andra tanzanska barn. Det är artigt att sjunga för gäster. Det lär de sig. De lär sig leka med pinnar och stenar som andra barn och de leker sånglekar och lär sig klara sig utan blöja. En pojke kissade på myror på promenaden... Väggarna skuras varje dag, därför är färgen nött. Det är ett rent barnhem. De har väl utbildad personal och de har en barnskötarutbildning med riktiga lektioner och mycket praktik. Och de lotsar hem
Fråga husmor om du ska köpa blöjor.
Nejnej, sa husmor, inga blöjor, vi får tyska tygblöjor och de är så tjocka så de torkar inte här i den kalla och fuktiga bergsluften, de möglar. Men jag kan köpa fler tunna blöjor och modersmjölksersättning om jag får pengar av er.
Nu har de fått en bra lekplats, mer färg till väggarna, nya fönster och mycket mjölk. Och den tyska prästen har fått nya ögon att se med. Det var en givande semester!
"Nu när det är fasta vill jag tänka på den som inte har en egen säng och ett tryggt hem. Tack för vad jag har och att jag kan dela med mig av mitt eget. Lär mig se med nya ögon på verkligheten, och hjälp mig komma ihåg att ofta tänka efter vad jag kan göra för någon annan."
Läs även andra bloggares åsikter om barnhem, Tanzania, bön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar