Liv och slut

Vad tänker ni som sover?


Andas på helt enkelt genom natten. Vaknar utvilade.

Eller snurrar i lakanen så att morgonen känns tung och trög. Kudden kallar.


Det är ibland så tydligt att livets längd inte har rättvisa mått. Så tog ännu ett liv slut och personen var i min egen ålder. Och vi tvagade och klädde och gjorde fint på rummet. Ett ljus och en blomma.


Så ställer vi oss i bakgrunden där vi hör hemma och lämnar över resten av avskedet till er. Begravningsbyrå och kyrka. Landstinget har gjort vad vi kan.


Det är gott att se att någon finns för den som lämnats kvar, när det fins en annan anhörig som orkar lägga armen om, som kör i karavan hem mitt i natten. Jag tänker på han som från sin sista stund lyfte blicken och såg. Som bad Johannes ta hand om den sörjande modern.


Vi närmar oss Golgata, fastan tar oss söndag efter söndag närmare korset men också i samma stund den öppna graven, livet. Men sorgen tar sin plats i livet, och där mitt i avskedet har jag min vardag.


http://www.abcgallery.com/M/michelangelo/michelangelo6.html


Pietà


Den milda moderns ömma blick
i stenen varsamt ciselerad
0ch hennes utav sorg tafatta händer
som fjärilar med svepningstyget fladdrar

Den reser genom seklers obarmhärtighet
i ögonblicket där en känsla landar
och väcker i mitt hjärta minne
av modern som jag såg på sjukhuset igår

Hon bar igenom korridoren
de två buketter hennes son fått givna
de röda rosor med små vassa törnen
de gula vårens tulipan och solskenslöften

Så vördnadsfullt jag öser vattnet
och fyller kärlen som hon bett mig om
och hennes trötta ögons trötta leende
var samma som han fann, herr Michelangelo

Det var ju inte detta som hon drömde om
när sonens mjuka lockar lekte nära bröstet
när hennes händer smekte sonens fötter
och framtiden låg spegelblank och ren

Du har i varje liten människa nedstigit
i var mans öde spåras också dit
och därmed ävenså din moders tåreflöde
med alla tiders moderstårar bildar ström

Den milda moderns ömma blick
i stenen varsamt ciselerad
och hennes utav sorg tafatta händer
som fjärilar med svepningstyget fladdrar



Men hellre än att oroa sig för att livet tar sin ände en dag så vill jag att du lever ditt liv så gott du kan, gör saker och var med folk, vila och vistas någonstans ensam, allt efter behov och förmåga. Men lev det, och vänta inte på något "sen". Är ni så snälla!



" Tack för livet! Tack för vännerna! Tack för morgonljuset som snart bryter in!"


Läs även andra bloggares åsikter om död, liv, bön