tisdag 19 februari 2008

Vit färg

I somras ville ungdomarna måla en fondvägg i vardagsrummet. De fick välja färg själva inom vissa ramar och kom upp med en blodröd variant. Det blev till slut mycket snyggt, två väggar i hörnet runt öppna spisen och bakom bokyllan och en bård som krönte det hela.

För att resten av det stora rummet inte skulle se smutsigt ut rollade jag vitt på väven på de övriga väggarna, och ut i matsalsdelen också. Nu när någon kommer hem till oss så ser de den fina röda väggen och kommenterar den, men allt arbete som lagts ner på det vita är glömt. Jag får bära stoltheten inom mig, och njuta själv av att tavlorna nu hänger på egna platser, på nya krokar och inte dem som den förra husägaren lämnade efter sig för många år sen...

På ovanvåningen har jag målat taket och väggarna i samma vita färg. Där är ett nytt ljust golv lagt, det blänker ljust och rent, och den vita färgen hamnar även här i skymundan. Igår började jag måla väggen vid trappan och ska ta mig förbi altandörren och runt i hallen här nere. Jag gläder mig åt att de gråbruna fläckarna som inte gick att tvätta bort, alla handavtryck och år av gammalt smuts med några svep med pensel eller roller helt enkelt försvinner och väggen möter mig vit och ren. Ska jag orka ta köket också? Kanske med någon annan färg än vitt?

När jag tänker så får jag säga till mig själv att sluta. Jag vill ju HA vitt. Jag målar för min egen skull, för att det ska bli rent och helt på väggarna. Jag målar inte för att det ska synas.

På samma sätt kan vi lägga ner hårt arbete på oss själva, vi anstränger oss för att bli helare och sannare människor och vi försöker leva i vårt dop. Då och då får vi granska dopdräkten och gnugga på fläckarna. Men meningen är inte att det ska synas hur vi anstränger oss. Gör inte som fariseerna utan gå in i din kammare när du ber, sa Jesus. Den vita färgen ska framhäva det röda och bilderna.

"Gud, jag tackar dig för att du ser och vet vad jag arbetar med. Hjälp mig vara nöjd men inte skrytsam när jag gjort ett gott dagsverke."

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

hej Åsa!

Vad spännande det är att läsa din blogg, många härliga funderingar som är väl värde sin stund. just nu känner jag inte att jag har orken att läsa, men jag kommer garanterat tillbaka och läser mera.. spännande..
Vet du om det är fler i SKG som har blogg?
Tack och hej.. Lotta