Nattvaka

Jobbar i helgen.

Ja, man ska vara ledig på helgerna, och vila. Och jag har vilat, men nu jobbar jag på natten. Sover på dagen.

Så har livet varit mycket för mig, vi sjuksköterskor jobbar ju när folk behöver oss, och det har varit mycket nattjobb. Det är bra när man pluggar.

Min avdelning hör till onkologen i Lund.

http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=197097

Vi sköter ett trettiotal patienter i tio kommuner, och har möjlighet att lägga in personer för kortare insatser på vår Hospisavdelning. Jag brukar gilla att vara i PKT-teamet som ringer hem och distriktssköterskor och jobbar som spindeln i nätet. Letar efter problem och lösningar till dem.

Det är efter att ha jobbat länge med cancersjuka barn och ungdomar och nu på Hospis som jag överväger att bli diakon. Livet har lärt mig mycket. Det är ofrånkomligt att man påverkas när man står så mycket mitt i människors kriser, mitt i deras liv. Livet blir liksom extra viktigt.

Men imorgon ska jag inte sova hela dagen. För då ska jag uppvakta min äldsta dotter som fyller 22. Hon heter Marta och läser hebreiska den här terminen. Grattis, Marta!

Hennes två år yngre syster Sara kommer med flyget, hon har minsann varit i K Hufvudstaden. Spännande med sportlov. Annars läser hon violin och klassisk sång på folkhögskola i Växjö.

De andra två barnen bor ännu hemma. Till stor glädje för oss som njuter av lite kvällssällskap då och då. De sjunger minnsann också. Och spelar. Och scoutar sig och vandrar och spelar lite dataspel (jaja, Karin, jag vet att du mest är på bilddagboken! dina bilder där är jättefina) och skjuter. I höjden. Mest lille David som nu 14 år gammal är längre än alla sina stora systrar.

Alla flickorna är ofta ledare på barn och ungdomsläger. Det är gott. Unge Herrn ska konfirmeras på S Hoka i sommar. Sen är vi färdiga med konfirmationer, sa Karin.

Det är en fantastisk tid, att just när man blivit så stor och klok få träffa andra lika stora och kloka och vända och vrida på det som är viktigt i livet. Meningen och kärleken och leken och allvaret. Och vem de är i sin kyrka och i sitt samhälle.

(den här bilden har vi på kylskåpet, det står "Children are a blessing, you never know when you´ll need blood or a spare kidney" )

"Tack för barnen! Alla barn är dina barn. Vi lånar dem en kort tid och gläds åt hur de utvecklas. Hjälp oss komma ihåg att vi alla är barn och behöver växa till, mogna under livet.

Hjälp mig komma ihåg att verkligen leva mitt liv, att bara göra det som är viktigt eller det som är roligt. (eller både och...) Var mig också nära när min sista tid kommer. Tack för att det finns människor som vill och kan vårda den som är sjuk."

Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, Svenska Kyrkans Unga, bön