På tröskeln till en ny värld.

Det är sista dagen på kursen för den här veckan. Det har varit en intensiv tid med många viktiga möten. En del perioder i livet är mer grå och andra färgstarka. Jag vill avsluta serien om Mr och Mrs Moses, i tre kapitel i min blogg för några dagar sedan kan du hitta början. Läs där först om du inte har gjort det. Sorg är inte farligt om den står i ett sammanhang.

*Sippora och -Miriam

Mrs och miss Moses

* Du är min svägerska du,
det är jag glad för nu
jag brukade nog vara rädd för dig
för du var så sträng förut.

- Du är min svägerska, du
det är jag glad för nu
jag trodde du skulle lura min bror
att överge sina syskon.

* När du sjunger och dansar för oss
och hjälper oss prisa och lova
då känner jag en tacksamhet
för din ledande gåva.

- När jag ser dig i tåget
med någon som behöver hjälp
tänker jag på hur du vågade
i förnedringen vara min vän.

* Du är min syster nu-
hur skulle jag kunna överge dig
när spetälskan kröp på din kropp
och du ville ge upp?

- Du är min syster nu-
ibland har jag trott du var hopplös
som inte tog nåt på allvar
men jag ser att jag hade fel.

* Vi är inte lika ett dugg
men det kanske är det bästa
att vi kan fylla i hos varann
där det fattas nåt.

- Du är min bästa vän
och jag blir glad när jag ser dig
jag önskar dig lätta steg
på vandringen genom livet!

Vi hinner se varann

Jag förstår inte varför jag hamnar
så ofta här bland de sista
de svaga som inte orkar
som inte ser visionen

Men efter alla dagar
och veckor här på vandring
har jag lärt mig av de sista:
Det är här som Gud bor.

Det är här som kärleken skymtar
som en stödjande hand ibland
när någon stapplar och tvekar
och som bär någon annans barn

Det är här som vi hinner skratta
det är här som vi hinner dansa
det är här som vi hinner leva
det är här livet är!

Drömmen om det heliga landet
kan de kanske kosta på sig
de därframme som orkar skynda
som siktar mot stjärnorna

Men vi som hamnar i slutet
och får nöja oss med varandra
vi kan ändå med folket vandra
i efterkälkens gemenskap.

Mr Moses kom aldrig fram

Åh, detta besvärliga folk
Åh, denna oformliga massa!
Det vore absolut enklast
om några av oss gick före

vi kunde ha hunnit fram,
det tror jag, för länge sedan
och byggt de första husen
och sedan hämtat dem

Eller kunde de riktigt tröga
fått stanna som de ville
och levat i oasen
och varit lika nöjda

Åh, detta besvärliga folk!
Har någon sett min fru då?
Hon har väl hamnat i slutet
jag tror att hon inte vill

hon vill inte lyda Gud
och inte följa hans bud
hon äter och dricker och dansar
med alla de som går sist.

Det är tur för alla de andra
att jag fortfarande drar dem
det är tungt ska ni veta att släpa
på detta motsträviga tåg.

O Gud du har lovat ett rike
som flyter av mjölk och honung
och det vill jag så gärna ge dem
fast de inte begriper det själva

O Gud du har lovat ett rike
och jag hade så gärna sett det
men jag tror att du håller ditt ord
till mitt motsträviga folk.

Gå på, gå på, kom an då!
Ni kommer snart fram till landet
som Gud har lovat mig;
belöningen för min trohet.

Sipporas tårar

Bara tårar
bara tårar rinner utför kinden
och droppar mot ditt skägg

bara tårar
bara tårar men inte bara sorg
här vid din sista bädd

Du har lett oss ända hit
Du har sett i fjärran
Landet som du skulle få
Men aldrig kunde nå

Bara tårar
bara tårar fyller tältet denna kväll
väter dina svaga händer

bara tårar
bara tårar har jag kvar i natt
och ett svagt leende emot min skatt

Jag vet om att du visste det
Att du hade förstått
Att Landet som du gick emot
Inte var för dig

Ändå ligger du och ler
I din svaghets feber
I drömmarna du ser
Att allt var värt det

Bara tårar
bara tårar kan jag ge dig
och löftet om att vandra vidare

"Gud, det händer ofta att jag efteråt ser hur saker samverkar och tar plats i ett sammanhang. Medan händelsen inträffar blir jag arg, ledsen och frustrerad. Tack fär att du har en vidare blick och ett annat perspektiv. Lär mig tålamod."

Läs även andra bloggares åsikter om nystart, öken, bön