söndag 9 mars 2008

Som babyn hos sin mamma...

Jag är hos dig, min Gud, som barnet hos sin mamma.
Jag är hos dig, som fågeln i sitt bo.
Jag är hos dig, min Gud, när natten börjar komma.
Bli kvar hos mig, så har jag lugn och ro.
SvPs 607

Det är Jungfru Marie Bebådelsedag idag.

Jag jobbade med en lite äldre kollega inatt. Vi bekände för varandra pinsamma saker som hände oss när vi var unga, och i förlåtelsen och förståelsens ljus log vi åt vår ungdomliga förlägenhet, den vi då led av.

Det händer något med oss när tiden går. Oavsett hur vi lever så mognar vi efterhand och våra erfarenheter kastar nytt ljus över gamla händelser.

Jag undrar om Maria som äldre ler åt sig själv där hon lite förläget och ändå kavat tar på sig sin alldeles för stora uppgift. Om hon funderade över hur hon fick kraft att leva sitt underliga liv, och hur mycket kraft hon fått av Gud att uthärda.

I livserfarenhetens ljus ser vi hur många kan axla stora uppgifter och komma hela och starka igenom kriser. Det var skönt att vila i närheten av min kollegas styrka inatt, vi hjälptes åt men hennes lugn gav mig ro.

"Gud ge oss goda förebilder. Tack för att jag får vara hos dig som barnet hos sin mamma. Det ger mig kraft och ro. "

1 kommentar:

håkan sa...

Tack för dina tankar! Här var mycket att läsa, har bara hunnit scrolla runt lite. Är det alltså så att du ska bli diakon? Lycka till med allt!