Från en grön buske

Jag har flyttat mig genom Lund till fots i regnet. Kedjan hoppade av cykeln, och det är minst femte gången. Jag iddes inte pilla på den igen, utan lämnade in min trotjänare på översyn. Han är billig, cykelfixaren på Norr. Krokusar prunkar och flera buskar har löv, ljusgröna, självlysande.

Det har varit en fantastisk förmiddag, mässa vid högaltaret med tal om nåden som vi alla behöver. Morgonfika med dotter Marta som snart ska till Köpenhamn och dansa Afrikansk dans med sin kompis Khadidja. Vi gick till skomakaren och beställde rejäla skor till henne. Hon ska göra praktik i sommar och en blivande präst kan inte hasa omkring i trasiga studenttygsjok på fötterna. Hon har lite krånglig storlek. Sen nosade vi på Arken, det är så fint med blandningen av facklitteratur och bara ren och skär glädje. Hon köpte an hebraica och en liten bok med 100 saker att göra under predikan. En given konfirmandpresent till lillebror.

Så ledde jag cykeln uppför Lund som sagt och hamnade våt i håret i lunchrummet på kyrkan. Där var det lite efterarbete efter gårdagens kyrkoråd. Vi talade lite om andlighet och bön, diakonen har varit i Kairo. Deras förståelse av trosvisshet är smittande.

En del bekymmer får man också räkna med. Det är väl att det finns en god handbok för ordningen i kyrkan. Inte några lokala problem, det vill jag säga ordentligt, men omstrukturering av församlingar och pengar räcker långt för att rynka en panna. Tack och lov har vi levande människor omkring oss också så att vi känner att livet finns. Och relationerna.

Det blir skönt att sova lite nu. Om några timmar går jag på nattpasset igen. Det är mycket jobb om helgerna numera. Kanske kan jag få lite timmar när jag pluggar på Bräcke också. DET hade gjort livet enklare. De har också bara lektioner måndag till torsdag. Halleluja!

Som koltrast tittar jag ut över Lund från min grönskande buske, det regnar och känns lite blåsigt, men ändå stiger en fuktig värme upp från marken. Man kan ana katter som rör sig på stigarna, höra de andra fåglarnas återkomst till sina äggläggningsplatser, barnen som leker på lekplatsen och lämnar halvätna äpplen efter sig. Livet är gott.

Det håller på att bli en riktig vår. Hoppas på en sådan i kyrkan också. En jublande som bryter ut när fastan har hållit sitt grepp över livet tillräckligt länge, en tvingande vår, som får oss att brista ut i lovsång och skratt.

" Gud, du som ser in i varje hjärtats minsta skrymsle, sprid din varma förlåtelse hos den som behöver den. Lär mig att aldrig döma på förhand, och alltid bara handlingarna, inte människan. Var även med mig när jag går vilse. Led mig på dina välsignade vägar. "

Läs även andra bloggares åsikter om buskar, vår, nåd