Nedförsbacke eller uppförslut.

Den Stilla veckan har sin gång. Vita tisdagen, dymmelonsdagen, skärtorsdagen. Snart är det långfredag och en lördag som vi låter barnen leta ägg i gräset i väntan på själva påsken.

Jag är mycket trött idag.

Det finns dagar då man bär mer än sig själv, då man oroar sig och bär, om än osynligt, på bördor som ingen annan vet om, som egentligen mer tillhör någon annan. Såna dagar finns då och då i livet, och hör till. Man får bara komma ihåg att lägga bördan ifrån sig när den tiden är inne så att den inte tär.

Jag brukar tycka mycket om den här tiden före påsk, i år är den mer än vanligt påtaglig. Tynger. Jag tycker egentligen om det också. Men längtar väldigt efter min familj, och det känns skönt att vara på väg hem imorgon. Skönt att själva helgen firas ledig från jobb och plugg och bara i sångens och närvarons tecken.

Ynglingen som gjorde rökutveckling förra veckan i grannlägenheten (host host) flyttade idag och lämnade efter sig en handfull märkliga växter som avskedsgåva... Undrar om de överlever tre veckors frånvaro om man häller på en försvarlig skvätt vatten innan avfärd. Kanske ska ta ned värmen också...

Själv ska jag göra en auskultationsperiod i en församling. Det betyder att jag ska vara med i verksamhet men inte arbeta utan se på under tio dagar. Södra Sandby har tacknämligt lovat ta emot mig. Det blir nog jätteintressant. Hej barntimmeledare och kantor, vaktmästare och kyrkoråd... här kommer en nyfiken SKG-are!

(bilden ovan är min dörr där hemma... längtar dit ikväll!)

" Du som lovat att jag får lägga mina bördor på dig, och att den som är trött och utarbetad kan få ro hos dig, ikväll kommer jag och lägger fram det jag tänker på. Var min herde så är jag ditt lamm och sover tryggt i fållan inatt. "