Det sägs vara en så bra film. Den har allt. Särskilt handlar den om att förverkliga sin dröm. Men jag lurar er med rubriken. Jag har ännu inte sett den...
Det fanns en tid när jag inte hade plats för så mycket drömmar. Det var ganska dumt. Så klart borde man ha nåt att sträva efter, nåt att längta till och utvecklas mot. Den som har en sån dröm och får arbeta mot den är en avundsvärd människa. Som jag. :-)
Det var roligt att vara tillbaka på skolan. Men lite ensamt känns det när fyra klasser saknas, de är på praktik och sånt. På en månad har man skapat sig lite rutiner, nickar åt en del, snackar med andra, sitter vid det bordet till frukost, det bordet till lunch. Det är trevligt att känna sig hemma.
Risken är att man blir lite blind för möjligheter. Man kan göra nåt oväntat, tänka ihop med andra än de vanliga. Det utvecklar en. Så tar man ett par steg framåt för att sedan vila. Gå hem och känna sig avslappnad ett slag. Nya tag nästa dag.
Nu ska jag se i hobbyrummet om man kan göra en törnekrona av hönsnät och röda pärlor... Vi har andakter som redovisning ibland. Svenska Kyrkans Grundkurs ska sklart ha det!
Sen spelar jag nog lite blockflöjt i kapellet. Ljudet blir så vackert i det stora öppna rummet! Jag måste visa mi tacksamhet, för det ordnar sig med praktiken. Åtminstone en månad med diakonen i Höör! Thankyou, God!
"Påminn mig ofta att våga prova på nåt nytt. Att modigt göra det som jag inte har lust med."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar