fredag 28 mars 2008

Tussilago farfara

Tussilagon som lyste i diket på min väg hem från Dalby idag... den har ju ett sånt kul namn. Tussus är hosta på latin. Och dess host-hävande verkan gav den det svenska namnet hosthäv. Som sedan kallades för hästhov.

Andningsbesvär

Hur intrikat det är, systemet att byta luft
gammal ut och ny in och i membranen vädras det
alveolerna ventilerar och kapillärerna suger upp
och syret förs iväg.

Redan från ditt första andetag fungerade det
och du tänkte aldrig nånsin på hur
förrän den dagen du drabbades av ditt första stora astmaanfall
och tvingades andas som genom ett sugrör.


Då prisar man sin lycka att man lever i en tid
som har tillgång till de avsvällande
och till de luftrörsvidgande preparaten
man så lätt inhalerar.

Visst- detta är otympliga ting att skriva verser om
men inte desto mindre fantastiska och undransvärda;
andningen- hur den går till i sin enkelhet
och den medicinska utvecklingen.


Annars hade jag nog mått bra av en huvudvärksblomma istället. Fast man kan sova några timmar, det brukar hjälpa. Bra även då man tänker sig att jobba efterföljande natt. Det tänker jag mig.

Dagen i församlingen gav mest en del tid att bläddra i papper- församlingsintruktionen och diakonens uppgifter m.m. Samt trevliga samtal kring runda fikabordet.

Min stora tjej är hemma, hon har dragit ut en visdomstand men verkar lika klok som vanligt. Synd att kaffet är slut. Vi får ta en kopp te ihop sen istället.


" Tack för goda samtal och lysande tussilagoblommor. Och tack för att kroppen är så finurligt hopsatt så att vi kan andas syre med våra lungor! "

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer: