Bröd och Rabarber

De sålde alla mina bullar på brödbordet igår. Bra. Evangelietexten och predikan handlade också om bröd. Det finns så mycket att tänka om bröd, tycker jag.

Hur det måste jäsa och mogna och gräddas för att bli något, hur det är basföda för så många, hur gott det doftar och hur man kan spara det i form av knäcke, t.ex.

Vi åt bröd på kvällen, jag gjorde färdiga smörgåsar med olika pålägg, ägg och tomat och majonäs och ost och salami sådär lite lyxigt. Tonåringarna visade sin uppskattning. Det är härligt med lite extra omsorg till maten. Det känns att man bryr sig. Det hinner jag sällan med.

Det roligaste annars under gårdagen är att vi sjöng med Rabarberna. Det är vår lilla Barbershopgrupp som jag sjunger med. Vi väntar ännu på vårt stora genombrott men bygger på en repertoir. Så heter det va, när man mest övar! Och ja, jag vet att det heter Beautyparlour när tjejer sjunger sånt. Men hu, vilket namn på en genre!

Imorgon är en stor dag på min väg genom livet. Då ska jag samtala med många om vem jag är och varför jag vill byta arbete och det känns lite nervöst. Som om man skulle behöva få en godkäntstämpel i gumpen som den där dockan i Kalle Ankas julafton. Hoppas biskopen är lika godmodig som tomtefar... Jag får säga som min dotter- tycker de inte jag är lämplig så är jag väl inte det, då får jag väl göra något annat. Men det känns när man redan har börjat gå som att man skulle vända tillbaka om den dörren man knackar på stängs. Så jag tar Gud i hågen och hoppas på det bästa.

Lars Collmar har skrivit så fint om uppbrott, att våga ge sig av i spåren av Jesus i sin lilla fina bok "Och Gud blev människa." Han möter Jesus i form av en grabb vid Hammarbykanalen. Grabben utmanar honom att sticka iväg på en flotte, och Lars själv berättar att han går omkring med passet i bakfickan för att känna sig fri. Det är skönt att ha en möjlighet att ge sig av. Kanske blir det då lättare att aktivt välja att stanna, tänker jag...

Den boken hade jag lånat ut för flera år sen och jag fick tillbaka den i helgen. Jag hade glömt att den berättar passionshistorien, tiden före påsk, alltså, och det passar så bra, nu när vi följer den berättelsen i skolan jag går. Så det blev ett varmt återseende. En bok att rekommendera, alltså. Jag tyckte att jag såg den på Bokhandeln Arken för lite sen.

"Tack för att du ofta möter oss mitt i vardagen. Ge oss mod att komma när du kallar."

Läs även andra bloggares åsikter om barbershop, kallelse, bön